Fake Reality styr Sverige, del 2

I Fake Reality beskrivs Sverige som ett eldorado av faktisk och latent främlingsfientlighet, nazism, sexism, rasism och HBTQ-hat. Detta är så centralt för den vidare diskussionen att jag kallar detta onda för Fake Peril, en falsk fara eftersom den, objektivt sett, inte är sann. För att visualisera faran behövs jämförelser med fascism, rasism, 30-talet, korsfarare, kolonialism, slavhandel etc. Fake Peril är etablissemangets heliga graal, som ska garantera dem mental och faktisk makt över svenska folket och en vidare karriär i Sverige, EU och FN. Fake Peril kontrasteras mot godhetsbegrepp som ”allas lika värde” och ”jämlikhet”. Syftet är förstås att svenska folket ska tro att valet står mellan ”allas lika värde” och Fake Peril, vilket likställs med etablissemang respektive opposition. Den rätta värdegrundens goda värdeord används för att skapa lojalitet, när lojalitet inte borde existera.

I kraft av sitt monopol på det publika rummet kan medierna dela upp människor i rättrådiga, det vill säga de själva och hotfulla, det vill säga de som kritiserar Fake Reality. De kan hänga ut missnöjda pensionärer, tiga om deras proxygruppers våldsaktioner, kräva politiska och polisiära åtgärder och förtala motståndare. Viktigast är dock att de hotfulla förhindras publicera information som motsäger Fake Reality. Faller Fake Reality så riskerar den ”rätta värdegrunden” att falla vilket ifrågasätter alla som har styrt med hjälp av den. Det är något sådant Jan Björklund syftar på i sitt tal om ”2000-talets stora värdegrundsstrid”.

Fake Reality styr Sverige, del 1

Per Hagenäs, som tidigare några gånger skrivit anonymt på bloggen återkommer med ett långt inlägg, som delats i två.

Kritik mot PK-tabun och massinvandringen finns i fri form nästan enbart på internet. I större delen av västvärlden finns samma motsättning mellan ett styrande etablissemang och en upprorisk folkrörelse. Likheten mellan länderna gör att det till och med går att tala om ett rätt enhetligt världsetablissemang och internationellt folkuppror. Det finns olika teorier om detta, nu senast från Lars Bern som rör storföretagens behov. Jag har dock inte sett en bra förklaring ur ett mer personligt mänskligt perspektiv. Dessa berör etablissemangets ovanifrånperspektiv och de lojalas underifrånperspektiv och lyder:

• Varför förvisas de som vill kritisera politiken kring massinvandring och PK-tabun till internet?
• Varför är svenskarnas lojalitet mot PK-tabun och massinvandring så hög trots att det inte finns någon uppsida för dem i massinvandringen, bara kostnader och trots att PK går ut på att svartmåla svenskarna som rasister, sexister, främlingsfientliga?

Jag diskuterar bara ovanifrånperspektivet i denna text dvs hur etablissemanget resonerar.

Det stora bedrägeriet, anmäl dig före den 9 maj.

Lördag den 19 maj är alla Swebbtv´s supportrar välkomna till nästa möte om det stora bedrägeriet som pågår i Sverige och som handlar om 1000-tals miljarder som omfördelas inom Sverige. Och vad värre är, vi riskerar förlora kontrollen över det mest värdefulla vi tillsammans äger: vårt land.

Mötet är en fortsättning på det inledande mötet vi hade med över 100 deltagare den 22 mars i centrala Stockholm. Många av er har säkert också sett inspelningen därifrån.

Deltagande i mötet den 19 maj kostar 295 kr vilket är självkostnadspris för lokal och enklare förtäring. Det äger rum i centrala Stockholm mellan kl 10.00-16.00 och då kommer olika personer förklara vad detta bedrägeri handlar om, vilka bedragarna är och vad konsekvenserna av allt ihop är. Du som själv har något att delge kan kontakta oss på mail om detta i god tid före mötet. Se även inspelningen från den 22 mars om du inte redan har gjort det

För att anmäla dig: skicka namn, adress och telefonnummer i ett mail till info@swebbtv.se samt 295 kr till Swish 070-225 9989 eller till Svensk Webbtelevision bankgiro 147-0558.

Om det finns någon som vill sponsra en lunch med sittande bord och servering går det bra att kontakta oss om detta.

Vi i Sverige är som ett fiskstim som simmat i fel riktning de senaste decennierna. Vi behöver vända riktning. Det mest effektiva sättet att få detta att hända är genom avslöjande av de bedragare som leder oss fel och som skapat en mängd problem i vårt land. Vi borde använda vår berömda konsensuskultur och reda upp alla problem med samma effektivitet som vi har haft för att skapa dem.

Välkommen med din anmälan före den 9 maj.

Egohumanisterna

Logik förlag har nyligen släppt en svensk översättning av den danske författaren Kristian Tørnings ”Egohumanisterna. De nya totalitärerna” (169 s.). På danska heter boken ”Egohumanisterne – og deres totalitære identitetsprojekt”. Förmodligen anspelar den svenska titeln på den brittiske journalisten Roland Huntfords bok om svenskarna, som på engelska gavs titeln ”The New Totalitarians” (1972). På svenska har den en helt annan titel: ”Det blinda Sverige”. Någon likhet mellan de båda böckerna kan jag emellertid inte finna. Huntford ger många exempel, både självupplevda och andra. Tørning ger varken litteraturreferenser eller några exempel. I förordet förklarar han att boken är skriven som ”en inre nödvändighet” och att han visserligen inte hade lust att skriva den, men det måste göras ”för att jag har barn och för att egohumanisterna förstör deras framtid”. Tørnings ambition är att ge en teoretiskt sammanhängande översikt av hur egohumanisterna tänker och agerar, liksom en förklaring till varför de är så framgångsrika.

Det är med stor förväntan jag börjar läsa. Det är så mycket i Danmark som liknar Sverige, och ändå inte. Danskarna är mentalt friare, vilket inte minst märks i media. Efterhand svalnar jag lite. Som akademiskt skolad kan jag inte undvika att irriteras av hur påståenden formuleras sida upp och sida ner, utan vare sig referenser eller konkreta exempel. Men har man väl accepterat fågelperspektivet så har jag egentligen få invändningar. Det Törning skriver stämmer rätt väl in på det vi diskuterar i Sverige, även om det är mig obegripligt varför han istället för att skriva om politisk korrekthet, som är det som boken handlar om, myntar ett helt nytt begrepp. Bokens styrka är att den ger en trovärdig och sammanhängande bild av en utveckling som är förbluffande lik den svenska. Språket flyter fint, vilket också är översättaren, Maria Celanders, förtjänst. Nedan två avsnitt som smakprov.

Karl-Olov Arnstberg

Folkfostran

I Svenska Dagbladet fick häromdagen ett tjugotal opinionsbildare en helsida för att presentera ett upprop till stöd för demokratin. De har valt rubriceringen #vi måste prata och meddelar att ett hundratal samhällsengagerade medborgare undertecknat uppropet. När man läser den mycket generellt hållna texten hittar man tydliga signaler, som inte precis talar för något försvar för den fria tanken och det fria ordet, demokratins grundbultar. Som i så många andra sammanhang gäller det också här att få medborgarna att hålla käften – i varje fall när de inte tycker detsamma som etablissemanget. Ett par smakprov ur texten:

Läget för demokratin kan kopplas till att fördomsfulla och populistiska krafter växt i styrka även i vårt samhälle. Hat och hot används för att tysta meningsmotståndare. Religiösa, etniska och andra minoriteter angrips.

Inte ett ord om överhetens folkförakt och den stora frågan: med vilken rätt angriper överheten den etniskt svenska majoriteten? Frågan är också hur dessa potentater ska få till stånd ett samtal med sina meningsmotståndare när de så här oförblommerat uttrycker sitt avståndstagande:

Det kan vara jobbigt att ta samtalen. Det gäller mellan människor och det gäller i hela samhället. Spänningar är nyttiga, åsiktsskillnader oundvikliga. Men tonens råhet, föraktet för svaghet, hånet mot det som inte passar har gått för långt.

Elefanten i klassrummet

I måndags hade SVT Rapport ett inslag som handlade om att de senaste fem åren har antalet anmälningar om hot och våld i skolan nästan fördubblats. Det är anmälningar inom förskole- och grundskoleklasserna i landet som inkommit till Arbetsmiljöverket. Under 2012 var antalet anmälningar 327 mot 597 under 2017. Frågan som Rapport och övriga medier ”glömde” att ställa var om detta möjligtvis kan ha att göra med kulturkrockar och det stora antal barn och ungdomar från icke-västliga länder, som många kommuner tvingats ta emot under senare år.

I rapportinslaget berättar Ulla Nyström-Theander, rektor och specialpedagog på Wendela Hellmanskolan i Härnösand, att skolans vardag präglas av ett allt grövre våld, hårdare attityder och aggressioner mot lärare. Hon konstaterar att det har blivit en enorm skillnad mot hur det har varit tidigare. Väktare och övervakningskameror har satts in på skolan och elever berättar om att stolar kan flyga i klassrummen och att ambulans har fått tillkallats.

Uppvaknandet

En av mina mailkontakter har föreslagit att jag som en uppföljare till ”Priset” ska redigera samman en bok med titeln ”Uppvaknandet”, där ett antal personer berättar vad som fick dem att förstå att politiker, journalister och andra opinionsbildare systematiskt för dem bakom ljuset – i synnerhet när det gäller massinvandringen och dess konsekvenser, men också när det gäller andra viktiga ämnen som klimatfrågan, genusforskning och rent allmänt ”godhetsindoktrinering” på olika arbetsplatser, till exempel redaktioner, skolor, biblioteksväsendet och socialtjänsten.

Jag tände på idén, inte minst därför det kan bli en bok som vakna och för landets framtid ansvarstagande medborgare kan sätta i händerna på sina sovande och halvvakna släktingar, vänner och kanske till och med arbetskamrater. Den skulle alltså kunna nå en spridning som inte gäller för annan dissidentlitteratur, trots att man inte heller den här gången bör räkna med någon uppmärksamhet i Main Stream Media.

Jag har därför börjat fundera på vilka mer eller mindre professionella skribenter som skulle kunna tillfrågas. Det betyder inte att det måste vara kända namn utan bara att väldigt många kan skriva en sida eller två, men ska man skriva tio sidor eller mer över ett bestämt tema, kräver det skrivvana. Redan nu vill jag dock ha sagt att tror du dig om att klara av detta, plus att du tycker att ditt uppvaknande kan vara av värde för andra att läsa om, så hör av dig. Det gäller också förslag på skribenter, eller rent allmänt om du har synpunkter: koa@arnstberg.se