Logik förlag har nyligen släppt en svensk översättning av den danske författaren Kristian Tørnings ”Egohumanisterna. De nya totalitärerna” (169 s.). På danska heter boken ”Egohumanisterne – og deres totalitære identitetsprojekt”. Förmodligen anspelar den svenska titeln på den brittiske journalisten Roland Huntfords bok om svenskarna, som på engelska gavs titeln ”The New Totalitarians” (1972). På svenska har den en helt annan titel: ”Det blinda Sverige”. Någon likhet mellan de båda böckerna kan jag emellertid inte finna. Huntford ger många exempel, både självupplevda och andra. Tørning ger varken litteraturreferenser eller några exempel. I förordet förklarar han att boken är skriven som ”en inre nödvändighet” och att han visserligen inte hade lust att skriva den, men det måste göras ”för att jag har barn och för att egohumanisterna förstör deras framtid”. Tørnings ambition är att ge en teoretiskt sammanhängande översikt av hur egohumanisterna tänker och agerar, liksom en förklaring till varför de är så framgångsrika.
Det är med stor förväntan jag börjar läsa. Det är så mycket i Danmark som liknar Sverige, och ändå inte. Danskarna är mentalt friare, vilket inte minst märks i media. Efterhand svalnar jag lite. Som akademiskt skolad kan jag inte undvika att irriteras av hur påståenden formuleras sida upp och sida ner, utan vare sig referenser eller konkreta exempel. Men har man väl accepterat fågelperspektivet så har jag egentligen få invändningar. Det Törning skriver stämmer rätt väl in på det vi diskuterar i Sverige, även om det är mig obegripligt varför han istället för att skriva om politisk korrekthet, som är det som boken handlar om, myntar ett helt nytt begrepp. Bokens styrka är att den ger en trovärdig och sammanhängande bild av en utveckling som är förbluffande lik den svenska. Språket flyter fint, vilket också är översättaren, Maria Celanders, förtjänst. Nedan två avsnitt som smakprov.
Karl-Olov Arnstberg
Läs mer