Hur man blir dissident

Man kan naturligtvis säga att minst 1,1 miljoner svenskar är dissidenter, eftersom de i det senaste allmänna valet röstat på Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, men här vill jag begränsa begreppet till dem som offentligt och under eget namn motarbetar den postdemokratiska ”svenska modell”, som anger

• att ytterligt generöst definierade ”flyktingar” har rätt att få sin försörjning tryggad i Sverige, med svenska skattemedel
• att de som beviljats asyl bör ha förtur på bostadsmarknaden
• att statsfeminismens uppgift är att avskaffa patriarkatet
• att vi ska vara ytterst medvetna, till och med ångestfyllda, inför en destruktiv förändring som vi inte möter i verkligheten (klimatet)
• samtidigt som vi bör ignorera en destruktiv förändring som alla kan se (konsekvenserna av massinvandringen).

Dissidenterna vill helst föra fram sina kunskaper och åsikter på landets offentliga arena, men där är de inte välkomna. De är därför verksamma på nätet, i det som sammanfattningsvis kallas för Alternativa media. Mellan media och alternativa media pågår ett krig. Media är militärt överlägsna – när det gäller den offentliga scenen har de hegemoni. Men alternativa media är mentalt överlägsna och på tillväxt. Media tvingas retirera. Till en del är det dissidenternas förtjänst.

Hur blir man dissident? Det kan givetvis gå till på många sätt, men det vanligaste är att man skriver eller gör något offentligt uttalande som, ofta som en obehaglig överraskning, möter hård kritik, i kombination med ett skändande personangrepp. Den som attackeras måste ta ställning. Ska man göra en pudel och på så sätt förhoppningsvis få stanna kvar på den offentliga arenan? Eller så säger och tänker man: ”Jag vill tamejfan inte vika ner mig, jag har ju rätt!” För egen del ställdes jag första gången inför det valet 1998, när jag fick hård kritik för min bok ”Svenskar och zigenare” (slutsåld från förlaget och antikvariskt eftersökt). Den utlöste ett mediedrev med alla ingredienser utom en: sakkompetens. Jag tog strid för mina forskningsresultat och ansåg själv att jag vann sammandrabbningarna, men förlorade givetvis kriget. I dag, efter att under ett par decennier ha sett och följt ett stort antal mediedrev, konstaterar jag att det inte går att vinna, oavsett hur rätt man har. Vanligen kan man inte ens klara sig genom att göra en pudel.

Adlibris censurerar

I dag blir det ett annorlunda och rätt ilsket inlägg. Det torde inte ha undgått någon läsare av den här bloggen att jag låtit gett ut en svensk översättning av den österrikiske aktivisten Martin Sellners bok Identitär! Nu har den andre av oss tre översättare (om man räknar med korrekturläsaren, vilket man bör göra) satt svensk text till en video med Martin Sellner där han tar upp frågor om deislamisering och återvandring, men framför allt förklarar hur terrorattentatet i Strasbourg kunde ha undvikits:

De glömda Brå-filerna

I dag blir det en text av Gunnar Sandelin:

1989 gjorde jag ett program för SVT:s Norra Magasinet om invandrare och brottslighet. Där intervjuade jag Brå’s eviga språkrör Jerzy Sarnecki, som då tyckte att det var angeläget att kartlägga brottslingars ursprung. Allt annat såg han som ”strutspolitik”. Senare har han kovänt, och tillsammans med ledande politiker som ett mantra framhållit att det är socioekonomiska faktorer som förklarar invandrares kriminalitet.

Med ett sådant synsätt behövs inte någon mer forskning som prövar sambandet mellan nationalitet och brott. Senast i raden är justitieminister Morgan Johansson (i alla fall i skrivande stund) som flera gånger nobbat anslag till ny forskning med motiveringen att ”rensar man för socioekonomiska faktorer” så försvinner alla skillnader mellan olika grupper av brottsmisstänktas ursprung.

En genomgång av Sveriges stora demografiska förändring

Just nu matas vi med påståenden från politiker och media om att Sverige har ”stramat åt asyl- och migrationspolitiken”, men det stämmer inte. Vad som har hänt är att under den tillfälliga lag fram till 2019 som nu råder om tillfälliga uppehållstillstånd och högre krav för anhöriginvandring, så har volymerna tillfälligt minskat. Jag förstår fortfarande inte varför journalisterna inte noggrant har läst Migrationsverkets senaste uppdaterade rapport från slutet av augusti. Där kan man utläsa att vi kommer att bevilja upp emot en halv miljon uppehållstillstånd för asylsökande, arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES (tredjeland) och deras anhöriga fram till slutet av 2021! Med nuvarande marschtakt kommer vi att totalt sett bevilja 130.000 uppehållstillstånd bara i år.

Dessutom har vi de tre kommande åren ungefär 120.000 asylärenden för överprövning i migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

Fake Reality styr Sverige, del 2

I Fake Reality beskrivs Sverige som ett eldorado av faktisk och latent främlingsfientlighet, nazism, sexism, rasism och HBTQ-hat. Detta är så centralt för den vidare diskussionen att jag kallar detta onda för Fake Peril, en falsk fara eftersom den, objektivt sett, inte är sann. För att visualisera faran behövs jämförelser med fascism, rasism, 30-talet, korsfarare, kolonialism, slavhandel etc. Fake Peril är etablissemangets heliga graal, som ska garantera dem mental och faktisk makt över svenska folket och en vidare karriär i Sverige, EU och FN. Fake Peril kontrasteras mot godhetsbegrepp som ”allas lika värde” och ”jämlikhet”. Syftet är förstås att svenska folket ska tro att valet står mellan ”allas lika värde” och Fake Peril, vilket likställs med etablissemang respektive opposition. Den rätta värdegrundens goda värdeord används för att skapa lojalitet, när lojalitet inte borde existera.

I kraft av sitt monopol på det publika rummet kan medierna dela upp människor i rättrådiga, det vill säga de själva och hotfulla, det vill säga de som kritiserar Fake Reality. De kan hänga ut missnöjda pensionärer, tiga om deras proxygruppers våldsaktioner, kräva politiska och polisiära åtgärder och förtala motståndare. Viktigast är dock att de hotfulla förhindras publicera information som motsäger Fake Reality. Faller Fake Reality så riskerar den ”rätta värdegrunden” att falla vilket ifrågasätter alla som har styrt med hjälp av den. Det är något sådant Jan Björklund syftar på i sitt tal om ”2000-talets stora värdegrundsstrid”.

Fake Reality styr Sverige, del 1

Per Hagenäs, som tidigare några gånger skrivit anonymt på bloggen återkommer med ett långt inlägg, som delats i två.

Kritik mot PK-tabun och massinvandringen finns i fri form nästan enbart på internet. I större delen av västvärlden finns samma motsättning mellan ett styrande etablissemang och en upprorisk folkrörelse. Likheten mellan länderna gör att det till och med går att tala om ett rätt enhetligt världsetablissemang och internationellt folkuppror. Det finns olika teorier om detta, nu senast från Lars Bern som rör storföretagens behov. Jag har dock inte sett en bra förklaring ur ett mer personligt mänskligt perspektiv. Dessa berör etablissemangets ovanifrånperspektiv och de lojalas underifrånperspektiv och lyder:

• Varför förvisas de som vill kritisera politiken kring massinvandring och PK-tabun till internet?
• Varför är svenskarnas lojalitet mot PK-tabun och massinvandring så hög trots att det inte finns någon uppsida för dem i massinvandringen, bara kostnader och trots att PK går ut på att svartmåla svenskarna som rasister, sexister, främlingsfientliga?

Jag diskuterar bara ovanifrånperspektivet i denna text dvs hur etablissemanget resonerar.

Det stora bedrägeriet, anmäl dig före den 9 maj.

Lördag den 19 maj är alla Swebbtv´s supportrar välkomna till nästa möte om det stora bedrägeriet som pågår i Sverige och som handlar om 1000-tals miljarder som omfördelas inom Sverige. Och vad värre är, vi riskerar förlora kontrollen över det mest värdefulla vi tillsammans äger: vårt land.

Mötet är en fortsättning på det inledande mötet vi hade med över 100 deltagare den 22 mars i centrala Stockholm. Många av er har säkert också sett inspelningen därifrån.

Deltagande i mötet den 19 maj kostar 295 kr vilket är självkostnadspris för lokal och enklare förtäring. Det äger rum i centrala Stockholm mellan kl 10.00-16.00 och då kommer olika personer förklara vad detta bedrägeri handlar om, vilka bedragarna är och vad konsekvenserna av allt ihop är. Du som själv har något att delge kan kontakta oss på mail om detta i god tid före mötet. Se även inspelningen från den 22 mars om du inte redan har gjort det

För att anmäla dig: skicka namn, adress och telefonnummer i ett mail till info@swebbtv.se samt 295 kr till Swish 070-225 9989 eller till Svensk Webbtelevision bankgiro 147-0558.

Om det finns någon som vill sponsra en lunch med sittande bord och servering går det bra att kontakta oss om detta.

Vi i Sverige är som ett fiskstim som simmat i fel riktning de senaste decennierna. Vi behöver vända riktning. Det mest effektiva sättet att få detta att hända är genom avslöjande av de bedragare som leder oss fel och som skapat en mängd problem i vårt land. Vi borde använda vår berömda konsensuskultur och reda upp alla problem med samma effektivitet som vi har haft för att skapa dem.

Välkommen med din anmälan före den 9 maj.