Förord

Vi som skrivit denna bok, en forskare och en journalist, har inga som helst bindningar till något politiskt parti. För jobbet, som pågått under cirka ett års tid, har vi inte fått någon lön eller annan ekonomisk ersättning. När det gäller publiceringen försökte vi intressera att stort svenskt förlag men det hela rann ut i sanden. Vi beslöt därför att ge ut boken på det ytterst blygsamma förlag som en av oss (Karl-Olov Arnstberg) driver. Vi har bekostat layout och tryckning själva och förväntar oss inte ens att få tillbaka pengarna. Vi tror nämligen inte att boken kommer att väcka någon medial uppmärksamhet. Har vi fel i detta så är vi övertygade om att omdömet blir negativt, vilket knappast kommer att gynna bokens försäljning.
Om vi inte förväntar oss några inkomster och heller inte positiva recensioner, varför har vi då lagt ner så mycket arbete på att skriva den här boken? Svaret på den frågan får den som läser ”Invandring och mörkläggning”. Vi anser oss – som det heter – vara ute i ett angeläget ärende. Vi vill kunna säga till oss själva och eftervärlden att vi gjorde åtminstone vad vi kunde.
Två politiska partier sticker ut mer än andra i vår text, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Miljöpartiet har till och med fått ett alldeles eget kapitel. Skälet är att deras invandringspolitik, om den genomfördes, skulle förpassa välfärdssamhället till historien. Att partiet har en gräddfil i media gör en granskning än mer angelägen. Vårt intresse för Sverigedemokraterna hänger naturligtvis samman med att det är det enda parti som gjort invandringspolitiken till en central fråga. Jo förresten, det finns ett skäl till. Sverigedemokraterna är det riksdagsparti som journalister, forskare och politiker älskar att hata. På så sätt fungerar partiet synliggörande när det gäller centrala värderingar inom kultur- och makt-eliten. En del av dessa skrämmer oss.
När det gäller kunskap och information som finns på nätet bör särskilt två källor nämnas eftersom de föraktas och undviks i massmedia: Flashback och Avpixlat. Det är denna typ av sajter, samt de kommentatorsfält som medierna numera inte är särskilt frikostiga med, som Expressens och DNs förra kulturchef Maria Schottenius döpt till ”pissrännan”. Det är en så grov och föraktfull beteckning att författaren Lars Gustavsson vaknade till och skrev:

Maria Schottenius skrev nyligen, med den inbitna kulturchefens indignation om ”pissrännan” av vulgära och okunniga kommentarer som nu infinner sig på tidningarnas nätsidor efter varje kontroversiell artikel. Hon har naturligtvis rätt. Men hennes förakt har att göra med ett förlorat privilegium. De där vulgära, okunniga, enfaldiga rösterna har funnits där hela tiden. Tillsammans med de bildade, kloka och idérika. Det är bara det att en ny teknologi gav dem röst. Tvärt emot att förminska det kulturella har nätet ofantligt utvidgat åtkomligheten. Detta kommer att i grunden påverka hela idén om kunskapsförmedling.1

Givetvis har vi värderat de uppgifter som vi hämtat från kommentatorsfält och giftstämplade källor på nätet. Att däremot helt avstå vill vi inte. Det är ofta just där som huvudkritiken mot reguljära mediers förljugenhet offentliggörs.
”Invandring och mörkläggning” handlar om svensk invandringspolitik och vår ambition är att åstadkomma en förändring. Således: Vi är i högsta grad politiska i vår framställning, men vi är inte partipolitiska. Vi befinner oss inte på vänsterkanten och heller inte till höger. Vi vill tända ett ljus i det mediala mörker som vi anser råder. Vi vill att svenska politiker, journalister och forskare hederligt och sanningsenligt upplyser Sveriges medborgare i den fråga som vi anser är den största av alla i dagens Sverige: invandringspolitiken.
När det gäller vem som skrivit vad, är detta inte helt enkelt att svara på. För det långa kapitlet ”Folket skall fostras” vet vi inte vem som ska räknas som huvudförfattare. Det gäller också för ”Vem trampar i klaveret?” och ”Slutsiffror”. I övrigt, Karl-Olov Arnstberg har skrivit huvudtexten i följande avsnitt: ”Förord”, ”Inledning”, ”Invandrare och kriminalitet”, ”Forskarnas svek”, ”Miljöpartiets invandringspolitik”, ”Kort om Sjöbo, ännu kortare om Vellinge och långt om Forserum”. Gunnar Sandelin har skrivit följande: ”Invandringsstatistik”, ”Asylsmuggling”, ”Asylbedrägerierna”, ”Invandringens kostnader”, ”Sharia och islamism”, ”Ett rasistiskt Danmark?”.
Vi har diskuterat varje kapitel noga och skrivit härs och tvärs över hela manuskriptet under arbetets gång. Slutligen har Karl-Olov Arnstberg redigerat hela texten för att ge den en enhetlig form. Summan av kardemumman är att detta är ett gemensamt arbete. Vi delar ansvaret helt lika för såväl förtjänster som brister.

Stockholm den 12 februari 2013

Karl-Olov Arnstberg Gunnar Sandelin