Inledning

När det gäller invandringspolitiken har Sverige troligtvis Europas mest repressiva debattklimat. Man kan diskutera skolpolitik utan att betraktas som barnhatare, det går att diskutera lantbrukspolitik utan att misstänkas för att vilja bönderna illa och sjukvårdspolitik utan att betraktas som patientfientlig, men om man diskuterar invandringspolitiken kritiskt, då måste man vara beredd på att bli betraktad inte bara som främlingsfientlig, utan också som rasist, nazist och fascist.
Den som börjat ställa för makt- och kultureliten besvärliga frågor om den extrema och extremt illa hanterade invandringspolitiken (båda två väl belagda) skylls alltså för vilja göra Sverige till ett apartheidland, likt Sydafrika en gång var, eller kanske till ett land med slavar, av nordamerikansk typ. Man kopplas också samman med det Tyskland som gjorde sig skyldigt till ett av de största folkmord som någonsin ägt rum och dessutom satte världen i brand. Som lök på laxen refereras till fascismens Italien, där ett folkligt uppror för säkerhets skull både arkebuserade och i anklarna hängde upp fascismens grundare, Mussolini.
Kritiker bör också räkna med att få sin mentala hälsa ifrågasatt. Diagnosen blir xenofobi, islamofobi eller kanske afrofobi. Underbyggda argument omtolkas till en irrationell skräck hos den kritiske. Detta diagnosticerande är en light-version av hur dissidenter behandlades i det gamla östblocket. Taktiken är mycket effektiv. En och annan kan inte låta bli att leka med elden, men de är av begripliga skäl lätt räknade. Den senaste vi minns som vågade säga något olämpligt var socialdemokraten och kulturpersonligheten Harry Schein. På DN Debatt skrev han den 13 juni 2002 under rubriken ”Drömmen om det mångkulturella samhället” att ”ett tag trodde många att denna dröm förverkligats i USA. Det kan möjligen bero på att landets ursprungsbefolkning utrotats av invandrarna från Europa.”
I Sverige finns det inte längre några riksdagspolitiker utanför Sverigedemokraterna och inte heller några offentliga intellektuella och debattörer som tål att bli betecknade som rasister, nazister eller mogna för psykvården. Som Karl Ove Knausgård konstaterade i ”Min Kamp”:

Exakt hur konformt landet är går inte att beskriva. Också för att konformiteten visar sig som en frånvaro; det finns faktiskt inga andra åsikter i offentligheten än de förhärskande. Det tar tid att upptäcka sådana saker.1

Men, som det heter i ett gammalt ordspråk: ”Krukan går så länge till brunnen, att hon slutligen spricker.” Vi vet inte när det sker i Sverige men det har skett i England. I åratal lade brittiska BBC locket på och vägrade av ideologiska skäl att släppa fram gentemot invandringspolitiken kritiska röster. Nick Robinson, public service-bolagets politiske redaktör, erkänner det nu helt öppet, rapporterar den brittiska dagstidningen Telegraph.2
Enligt Robinson beslutade sig BBC runt millennieskiftet för att strypa debatten om invandringen, eftersom bolaget befarade att en öppen diskussion skulle kunna ”släppa lös en fruktansvärd sida hos den brittiska befolkningen”. I stället valde man, likt andra nordvästeuropeiska public service-kanaler, att genomgående rapportera om invandringen ur en positiv synvinkel.
Nick Robinson säger i en intervju med Sunday Times att beslutet att tysta debatten var ett fruktansvärt misstag. Han är aktuell med en ny dokumentärfilm, ”The Truth About Immigration”, som har sänts i BBC. Vi har ännu inte sett den, men den sägs visa hur bekymrad den brittiska befolkningen i själva verket är över invandringen.
Låt oss återvända till Sverige. SVT visar inte upp några sprickor i fasaden, men den som scannar av debatterna på nätet får en helt annan bild än den som ”gammelmedia” serverar. En uppsjö förtvivlade kommentatorer säger att det redan kan vara för sent att stoppa eller åtminstone begränsa invandringen, så att Sverige inte sticker av från andra europeiska länder. Ofta konstateras att skadorna är oåterkalleliga. Det finns debattörer som menar att Sverige är i färd med att begå ett nationellt självmord. Följande är en typisk kommentar, som bara skiljer sig från många andra genom att vara välformulerad:

Massinvandringen kommer att fortsätta. Så länge media censurerar allt om invandringens konsekvenser är det inte mycket man kan göra. Det är först när det är helt uppenbart för svensken att denne inte längre självklart har tillgång till sjukvård, arbete, bostad och vårt välfärdssystem i övrigt som han KANSKE reagerar. Tyvärr är svenskarna så fullmatade med floskler från polimedia så de har förlorat möjligheten att fullfölja en egen tankegång. Det är inte många länder i världen som lyckats kuva och hjärntvätta ett helt folk med ett sådant öppet vansinne som pågår i Sverige. Den diktatur som råder kommer att sänka det här landet tills många inte ens kommer att ifrågasätta något annat. Kom ihåg kära vänner, politiker och mediafolk har egna sjukförsäkringar, de bor i ”skyddade” områden, deras barn går i ”finare” skolor etc. Deras vardag är ljusår bort från invandringsproblematiken. Det är vanligt folk som skall ta ett steg tillbaka och det är hos vanligt folk det svider mest i plånboken när dessa skall betala detta experiment. Tyvärr går det nog inte upp något ljus förrän svenskarna drabbas av ett ordentligt trauma. Men det kommer och då kan det vara för sent.3

Påståendet om hjärntvätt återkommer. Vi har diskuterat det inbördes många gånger. Hycklar denna makt- och medieelit som med sådan kraft försvarar massinvandringen (ett ord som för övrigt inte är tillåtet i deras vokabulär) eller tror de på allvar att den gagnar Sverige? Innan vi skrev den första delen av ”Invandring och mörkläggning” kände vi oss rätt säkra på att det huvudsakligen handlade om hyckleri, i kombination med att det socialt kostade för mycket att stå för en öppen debatt och ett förutsättningslöst sanningssökande. Men vi har svängt, mycket beroende på att vi har märkt hur kunskapsresistenta flera i vår vän- och bekantskapskrets är. De säger sig ha läst den första boken, men uppenbarligen utan att påverkas. Att det är svårt att nå fram blev särskilt tydligt efter att vi i en helsidesannons i DN i december förra året gjort reklam för boken. Beteendet är klassiskt: Vi redovisade åtta statistiskt tillförlitliga uppgifter, utan att kommentera dem. Det budskap vi ville föra fram var: Vakna, se vad som händer! Reaktionen från medieetablissemanget blev i stora drag: Detta är ett rasistiskt budskap, skjut budbärarna!
Vi är fortsatt försiktiga med att använda ordet hjärntvätt, men nog är det märkvärdigt hur näst intill desperat en upplyst och välutbildad svensk medelklass försvarar den svenska invandringspolitiken. Så här formulerar sig exempelvis Maria-Pia Boëthius i mars 2014:

När det gäller rasism är jag mäkta stolt över Sverige. Vi skiljer oss från Danmark, Norge, USA, Österrike och Ungern med flera, kanske från hela resten av världen. Majoriteten i Sverige är underbart befriade från rasism. 1992 ansåg 65 procent av de som bor i Sverige att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. 2011 hade den siffran sjunkit till 41 procent. Och detta i en tid när främlingsfientligheten störtlanseras överallt.
Jag ser en självständigt tänkande och modig befolkning. Politikerna borde slå följe med dessa självtänkare och presentera Sverige som ett ganska underbart undantag, en frizon från kollektivt uppviglat främlingshat. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har bidragit till detta och det respekterar jag båda för, liksom Folkpartiets Cecilia Malmström i EU. Vi borde inte skämmas för vårt annorlundaskap när det gäller invandrare, utan stormhylla det.4

Vi är ense med Maria-Pia Boëthius i att betrakta svenska folket som ett av de minst rasistiska folken i världen. De spänningar som ändå uppstår mellan svenskar och invandrare handlar inte om rasism utan om kostnader och konkurrens; konkurrens om bostäder, om jobb, om vård samt en osäkerhet inför främmande kulturer och religioner.
Emellertid, det avgörande problemet med Maria-Pia Boëthius’ text är att hon inte skriver invandrare utan flyktingar. Också de undersökningar hon refererar till frågar hur svenska folket vill förhålla sig till flyktingar. Att inte på ett eller annat sätt vilja hjälpa flyktingar är omoraliskt, det vet de flesta svenskar och anpassar sina svar därefter.
Vilseledande statistik är också omoraliskt. Utfallet hade tveklöst blivit annorlunda om frågeställarna i stället för flyktingar skrivit asylinvandrare och samtidigt förklarat att endast en liten minoritet av dem som beviljas asyl i Sverige är flyktingar i ordets egentliga mening.
Inte heller skriver Maria-Pia Boëthius något om de svenska skattemedel som invandringen tar i anspråk. För att ta en uppgift ur högen så var statens utgift för ensamkommande barn 1,5 miljarder år 2011. 2013 hade samma utgiftspost vuxit till 3,3 miljarder och för år 2014 beräknas kostnaden ha stigit ännu mer, till 3.8 miljarder.5 Som en kommentator på Facebook skrev: ”Har ni läst det någonstans eller hört på tv/radio? Nähä, tänkte väl det.” Detta är inte den totala kostnaden. Framtida löpande kostnader är ett kommunalt ansvar.
Nu kan man tänka sig att eftersom det handlar om värnlösa barn på drift, så får det lov att kosta. Det kan därför vara bra med lite markkontakt. Hur går det till när en ung person tar sig till ett land präglat av ett vänsterpolitiskt universellt-mänskliga-rättigheters-ideal? Följande uppställning hittade vi på en norsk sajt, översatte och anpassade till en svensk verklighet.6

  1. Aktivera släkten så att de samlar in de mellan femtio- och hundratusen kronor som behövs för att kunna ta sig till ett bättre land och en bättre framtid.
  2. Betala smugglarföretaget, ofta med bas i Pakistan, för att de ska frakta dig till ett avlägset men lämpligt land. Du hittar annonser i de största tidningarna, där smugglarföretag skryter med sina kontakter och hur framgångsrika de är. De kan till exempel ”garantera” asyl i Sverige.
  3. Vilket land du hamnar i styrs av din ekonomi. Har du lite pengar hamnar du i Ryssland. Med mera pengar kommer du till Västeuropa. Vissa länder är inte populära alls. Det gäller exempelvis Irland efter finanskrisen. Portugal dissades också. 2012 var det visst inte fler än nio personer som sökte sig dit för asyl. Tänk också på att villkoren kan ändras. Om de rödgröna vinner valet nästa gång så blir förmodligen asylpolitiken mer generös. Kanske Finland, som i dag har hårda restriktioner, blir dumsnällt som Sverige och Norge? Alla uppdateringar och regeländringar når Karachis och Mogadishus flyktingindustri i realtid.
  4. Så börjar resan, där du ”flyr hals över huvud” från exempelvis Afghanistan till Pakistan, sen via Iran och irakiska Kurdistan till Turkiet. Därifrån är det ganska lätt att ta sig in i Grekland. Väl där gäller det att ha pengar för vidare transport.
  5. Från Grekland går färden med båt över Adriatiska havet till Italien, där samordnare mot en lämplig ersättning mer än gärna utrustar dig med ett Schengenvisum, så att du kan ta dig vidare till Frankrike, där andra i flyktingindustrin hjälper dig vidare till England. Därifrån tar du färjan till exempelvis Dún Laoghaire, där den irländska asylindustrin står färdig att ta emot ”flyktingen” och hjälpa honom (sällan henne) att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.
  6. Smugglarfirman förser dig med en tårdrypande asylberättelse – glöm inte att kasta alla identitetshandlingar innan du kommer fram och glöm inte att du är en minderårig föräldra- och släktlös person, ett barn. Där blir du omhändertagen av myndigheter som av regerande politiker fått tydliga instruktioner om att hjälpa dig. I flertalet fall kommer du att finna att du har att göra med ivriga asylaktivister, väl förfarna i att hårdexploatera bidragssystemet. Ett exempel är gymnasieförbundet i Kalmar, som för skattemedel våren 2014 köpte in 120 IPADs, för att dela ut dem i SFI-utbildningen. Tanken är att det ska underlätta språkinlärningen, säger gymnasieförbundets ordförande Mona Jeansson.7

Också när det gäller andra som söker permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige är verkligheten inte alltid lika vacker som viljan att hjälpa dem, som har det svårt. Flyktingar från Syrien får i allmänhet PUT om de bara kan ta sig till Sverige. Detta lockar också syrier som inte bott i Syrien på många år, att åka till Sverige. En del syrier kommer från Grekland, där det som bekant kan vara svårt att hitta sin försörjning. Migrationsverket beviljar således asyl till syrier som inte ens är bosatta i Syrien. Kanske är det också möjligt att köpa sig ett pass? På Migrationsverket vet de inte om passmyndigheten i Syrien fungerar. Så här skriver en av Migrationsverkets tjänstemän:

Men hur kan vi komma åt detta? Det gäller inte enbart syrier, vi har flera ”eritreaner” som inte vet någonting om Eritrea och som tappat sina handlingar och vilkas enda merit är att de talar språket. De får också PUT trots att vi, efter att ha talat med dem, vet att de bott hela sitt liv i något annat land där de sannolikt är medborgare. Men hur ska vi kunna gissa vilket land det är? Det kan vi inte, utan vi måste pröva deras asylskäl mot Eritrea vilket alltid leder till PUT.8

De goda svenskarnas ovilja att ta till sig besvärande kunskap om invandringen liknar på ett slående sätt djupt religiösa människors svårigheter med vetenskapliga rön, när dessa utmanar deras tro. Likheten gäller också ”det onda” som måste bekämpas. Alla goda svenskar måste stå upp i kampen mot rasismen, på samma sätt som kristna människor måste visa sin avsky inför Satan och hans anhang. På Flashback finns följande förslag till ersättning på Fader Vår, en bön passande för det mångkulturella Sverige:

Mångkultur vår, du som är vårt religionssubstitut
Helgat varde ditt Namn, tillkomme din Solidaritet.
Ske din Mångfald, såsom den sker i Rosengård så ock i Rinkeby.
Vår dagliga flyktingkvot giv oss idag
och påminn oss om vår vita arvssynd,
liksom vi ständigt ältar våra förfäders misstag
och inled oss icke i främlingsfientliga tankar,
utan fräls oss från rasismen.
Ty ditt är Sverige och Europa i evighet
I Öppenhetens, Antirasismens och den heliga Toleransens namn
Amen
9

Eller som en upprörd skribent på nätet formulerar det, när han kallar de politiskt korrekta dogmer som i dag genomsyrar det svenska debattklimatet för sakrosankta:

Åsiktsfriheten är helig men bara om du har de rätta åsikterna, annars kommer de rättroende journalisterna att förfölja och hänga (ut) dig som den spanska inkvisitionen en gång i tiden gjorde med kättare under katolicismens terrorvälde. Det nya frälset, politikerna, dessa självupphöjda floskelmaskiner, som tjatar om samma saker år ut och år in, verkar sväva en bit ovanför marken, till skillnad från oss dödliga med fötterna på jorden. När verkligheten ibland gör sig påmind gör dessa politiker som prästerskapet gjort i alla tider, man ljuger, både för sig själv och för andra tills man är blå i ansiktet. Jag tror det var Olof Palme som en gång sa att verkligheten är politikerns värsta fiende. 10

Mot den bakgrunden kan man fråga varför vi tar på oss att skriva ännu en bok om Sverige och massinvandringen. Varför ger vi inte bara upp? Ett skäl är att vår förra bok hyllades i tusentals mail (ingen överdrift) medan antalet kritiska mail blev färre än tio. Vi har alldeles uppenbart en läsekrets som vill ta del av det vi skriver.
Ytterligare ett skäl är att vi i den första boken inriktade oss på att ge en lägesbeskrivning: det här händer med Sverige, så här ser mass-invandringen ut i siffror och så här frånvarande är debatten. Vi gick däremot inte särskilt långt med förklaringarna. Väckarklockan fungerade nog för en och annan läsare men de fick egentligen aldrig veta hur vi förklarade skeendet. Varför blev det så här? Den här boken är vårt försök att besvara den frågan: Därför blev det så här!
Vår arbetsmetod har varit densamma som för del I av ”Invandring och mörkläggning”. Karl-Olov Arnstberg har skrivit avsnitten ”Mångkultur”, ”Svensk nationalism” och ”Elitens två kulturer”. Gunnar Sandelin har skrivit ”Övergreppen”, ”Värdegrunden” och ”PK-verkstäderna”. Inledningen och avslutningen med fakta och tabeller har vi skrivit gemensamt. Texten som helhet har redigerats av Karl-Olov Arnstberg.
För del I av ”Invandring och mörkläggning” fick vi en del kommentarer från i övrigt positiva läsare, som menade att det var synd att vi utnyttjade i deras ögon komprometterade källor, som exempelvis Avpixlat och Fria Tider. Det är inte en kritik som vi tagit till oss. Ekonomidocenten Jan Tullberg har gett en bra förklaring i en nyutkommen bok:

Den som är intresserad och vill bilda sig en egen uppfattning bör gå in på sajter som Avpixlat och Fria Tider och läsa någon krönika och sedan göra en jämförelse med det som publiceras i de stora dagstidningarna. Kvalitetsskillnaden i argumentation är stor och till de etablerade medias nackdel. Det är en anledning till att de undviker debatt: de är medvetna om sitt intellektuella underläge och sitt mediala överläge. Ingen djävul ska släppas över bron, utan varje problemformulerings- och etiketteringsprivilegium utnyttjas hämningslöst. Men de alternativa medierna är redan starka och de samlar en stor läsarskara. En bekymrad Bengt Westerberg rapporterar om 210.000 unika besökare per vecka på Avpixlat, men andra advokater för den förda politiken gör sitt bästa för att inte se och höra.11

Många läsare har tipsat oss och hjälpt oss. Vi vill särskilt lyfta fram ”Affe” (affes.wordpress.com/). Affe har inte bara gjort de diagram som vi redovisar, utan han har också varit en ovärderlig diskussionspartner och textgranskare. Därtill har han gjort bokens omslag och hemsida. Dessutom vill vi nämna Christer Schwab som gjort en professionell korrekturläsning och extra faktagranskning. I övrigt gäller: ingen nämnd (vi vill ju inte skada någon) och ingen glömd. Förresten, om vi ska hålla oss till sanningen, så har vi nog glömt en och annan.

Stockholm den 1 maj 2014
Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelin

1 Karl Ove Knausgård 2011: Min Kamp del 2. Stockholm: Norstedts s. 352
2 http://www.telegraph.co.uk/culture/tvandradio/bbc/10551618/Nick-Robinson-BBC-made-a-terrible-mistake-over-immigration-debate.html?fb
3 Anonym kommentar på Facebook
4 http://www.etc.se/ledare/sr-borde-fraga-skulle-det-har-vara-okej-att-saga-om-en-jude
5 S. 19 i Migrationsverkets budgetunderlag 2013-2015
6 http://www.document.no/2013/09/menneskerettene-og-den-norske-asylantfolsomheten-i/
7 http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/ipads-till-sfi-elever%284251678%29.gm
8 http://meritwager.wordpress.com/
9 https://www.flashback.org/t2221146
10Signaturen African Ape. http://avpixlat.info/2013/04/25/nonsens-pa-styltor/
11 Jan Tullberg 2014: Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik. Stockholm: Lykeion, s. 301. Boken finns också utlagd på nätet: www.lasningen.se