Har Sverige råd?

Utdrag ur boken ”Invandring och mörkläggning”, kapitel 7 ”Invandringens kostnader”

Samtidigt som vi prisar vår skattefinansierade välfärd måste det konstateras att detta system dras med betydande problem. Sedan 1970-talet har Sverige fallit från fjärde till nionde plats i OECDs välståndsliga. Norge, som saknar statsskuld och verkligen har en skattkista i form av oljetillgångar, ligger på andra plats. Irland ligger bättre till än Sverige. Frågan är hur långt ner Sverige kommer att rasa under nästa tioårsperiod. Vi har en växande arbetslöshet, stor bostadsbrist, långa väntetider inom sjukvården, förhållandevis låga pensioner och ett alltmer haltande omsorgssystem. Svensk a-kassa är bland de lägsta i OECD-området, den ligger på plats 24. PISA-undersökningen från 2009 visar att skolresultaten sjunker. Detta har naturligtvis betydelse för Sveriges framtid, eftersom vår konkurrensförmåga baseras på kompetens. Vi är med andra ord varken särskilt rika eller på något sätt osårbara.

De som velat ta reda på fakta har från politikerna bemötts med emotionella, undflyende eller moraliserande argument. Det kan heta att ”Vi ska inte prata om vi och dom”, ”Man kan inte sätta en prislapp på människor”, ”Konjunkturerna förgår, humaniteten består”, ”Jag ser på människor som en tillgång, inte som en belastning” eller ”Min värdegrund är öppenhet, tolerans och allas lika värde”. Andra liknande argument är exempelvis Mona Sahlins förhoppning att ”invandringen går nog med plus” eller Erik Ullenhags åsikt att ett tillskott av affärskontakter som knyts över gränser inte låter sig statistikföras i kronor.

I vår bok redovisar vi grundligt resultaten från de ekonomer som beräknat de dryga årliga kostnaderna som invandringen totalt sett medför.