Om journalister

Utdrag ur boken ”Invandring och mörkläggning”, kapitel 1 ”Folket ska fostras”

Journalister har svårt med verkligheten. De konstruerar, vinklar och väljer ut det som går under beteckningen nyheter. De använder sin egen mediemoral, som ofta är ur fas med den allmänna. Media betecknas också av slutenhet då de undandrar sig kritik. Det är svårt att få insyn i det redaktionella arbetet. Resultatet blir, när det är som sämst, en sektliknande elitism präglad av inte så lite folkförakt.

När det gäller majoritetsbefolkningen finns det sällan eller aldrig några hinder för att tala om eller visa på deras fördomar, främlingsfientlighet etc. Det är i synnerhet fritt fram om svenskarna kritiseras för att se invandrare i termer av ”vi och dom”. Däremot är det inte tillåtet att tillämpa samma kritiska perspektiv på grupper som uppfattas som minoriteter och i underläge, t.ex. romer, somalier och chilenare. Om deras handlingar eller identitet beskrivs på ett negativt sätt så är det diskriminerande. Däremot, beskrivs en minoritet som ”utsatt” går det bra att framhålla grupptillhörigheten.

Vi fick för några år sedan för oss att det vore spännande att kunna samla ett urval av vad några välrenommerade svenska journalister hade publicerat med kritisk udd riktad mot konsekvenserna av den omfattande invandringen. Det handlade om artiklar, reportage och krönikor i pressen samt olika reportage i etern som skulle återges med samma ord som de hade publicerats. Tanken var att skapa en slags motbild till den dagliga skönmålning som vi omges med. Från några frilansare fick vi ett omedelbart ja, men från flera journalister som var anställda på eller knutna till redaktioner blev svaret negativt, vilket omintetgjorde vårt projekt.

Avslagen var genomgående baserade på rädsla: att hamna i onåd hos chefer, i frysfacket, förlora jobbet eller mista uppdrag, dvs. sitt levebröd. En skribent förklarade att skulle någon av dennes överordnade bara råka anse att något annat inslag i antologin andades främlingsfientlighet eller kunde tolkas som ”storsvenskt” så var det slut med uppdragen, trots ett frekvent och regelbundet samarbete som sträckte sig långt tillbaks i tiden.