Verklighetsförvanskningar


I årets majnummer av Pedagogiska magasinet, en av skolvärldens viktigare informationskällor, skriver den avgående chefredaktören Karin Södergren en ledare där hon inleder med att hänvisa till en undersökning från Forum för levande historia. Den visar att sex av tio svenskar mellan 18 och 70 år anser att Sveriges demokrati försvagats under de senaste fem till tio åren: ”Känslan av delaktighet i samhället är också låg. 20 procent anser sig inte alls delaktiga. Bara en av tio känner sig mycket delaktiga” (Det grammatiska misstaget är inte mitt utan Karin Södergrens).

En sökning i Forum för levande historias materialbank ger inget resultat. Jag misstänker starkt att Forum för levande historia har en felaktig (ja, ”felaktig” är rätt beteckning, vilket kommer att framgå) definition av vad demokrati är, men det spelar inte så stor roll. Även med en korrekt definition är siffrorna trovärdiga.

Vad är då en korrekt definition? Svaret är en direkt översättning, nämligen att demokrati betyder folkstyre. Det kan också uttolkas som majoritetsstyre: Folkmajoriteten bestämmer. Antingen har ett land demokrati, vilket betyder att landets ledare tillsätts genom allmänna val och majoritetsbeslut, eller också har landet inte det. Och så det bästa med demokrati: Det är en styresform som möjliggör för folket att utan våld göra sig av med dåliga ledare.

Det går naturligtvis att ställa frågan hur ”man känner” om demokrati – det kan man göra om allting, men för den som vet vad en demokrati är, känns (sic!) det som en lite konstig fråga, som till exempel att hålla fram ett rött papper och fråga någon ”vad känner du att det här är för färg?”.
Läs mer

Män 15-44 år i kommunerna 2002-2018

Affes Statistikblogg levererar dagens blogginlägg

”Det bästa sättet att hantera problem är att inte skaffa dem.” skriver Richard Sörman på Det goda samhället.

Kriminalitet är ett problem i samhället och en grupp utmärker sig. Män i brottsaktiv ålder, 15-44 år. Framför allt när det gäller den brottslighet som skapar otrygghet. Våldsbrott, rån, hot etc. Denna grupp är som Gunnar Sandelin skriver ”den känsligaste värdemätaren på tryggheten i ett samhälle”. Därför är det värt att hålla ett öga på den gruppen.

Män och kvinnor klumpas ofta ihop när kriminalstatistik redovisas. Det är ganska märkligt att kvinnor i Sverige accepterar detta. Kvinnor, och i synnerhet kvinnor födda i Sverige med svenskfödda föräldrar, har all anledning att kräva könsuppdelad statistik, med tanke på den stora skillnaden i brottsaktivitet mellan män och kvinnor.

I Brå-rapporten från 1996 redovisas att av svenska män och kvinnor (inrikes födda med två svenskfödda föräldrar) i åldersgruppen 15-44 år var 5,8 procent registrerade för brott under en femårsperiod.1. Könsuppdelat såg de brottsregistrerades procentandelar ut så här:

Kvinnor: 2,1 procent
Män: 9,3 procent

Bland de utrikes födda var 12 procent registrerade för brott. Könsuppdelat:

Kvinnor: 5,3 procent
Män: 19 procent

Översta diagrammet till höger visar den demografiska förändringen den senaste 16-årsperioden. Gruppen där 19 procent var brottsregistrerade har ökat med 265 084 personer. Samtidigt som gruppen där 9,3 procent var brottsregistrerade har minskat med 106 592 personer. Andra generationens invandrare (mittenstaplarna) har även de en högre procentandel brottsregistrerade än de svenskfödda med två svenskfödda föräldrar, men något mindre än de utlandsfödda.
Läs mer

EU, folkviljan och den löfvenska migrationspolitiken


I dag återkommer Ingrid Björkman som gästskribent

Stefan Löfvens huvudbudskap inför EU-valet är att ”högerextremismens framfart” på kontinenten måste stoppas. Han påminner om Nazitysklands behandling av judarna: ”Högerextremisterna har lyckats förut”. Associationskedjan är den gamla vanliga – den tyska nazismen med judeförföljelser är i grunden samma sak som västvärldens motstånd mot dagens massinvandring från tredje världen.

Vad är det då som styr den löfvenska migrationspolitiken? Oavsett regeringens sammansättning har politiken varit minst sagt svajig. Är den EU-anpassad? Har folkopinionen haft något inflytande? Frågorna är många, liksom beträffande EU:s migrationspolitik. Den utomeuropeiska massinvandringen 2015 visade att de olika europeiska ländernas immigrationspolitik huvudsakligen bestämdes på nationell nivå. Är detta önskvärt? Eller bör EU:s roll stärkas?
Läs mer

Socialexorcism


I dag återkommer Håkan Johansson som gästskribent på bloggen

Segregation, relativ fattigdom och kriminalitet påstås vara majoritetssamhällets fel, som systematiskt diskriminerar minoriteter och inte ger dem de rättigheter de borde ha tillgång till i ett välfärdssamhälle. Det så kallade utanförskapet anses också spela stor roll. Om man på ett mer integrerande sätt kunde släppa in nytillkomna i de mer eller mindre segregerade bostadsområden där värdnationens högavlönade bor, skulle den samtidigt prisade och påtvingade mångkulturen frälsa alla och envar.

Tyvärr verkar inte detta recept passa svensk medel- och överklass något vidare. Där har man visserligen ingenting emot att få sällskap av en kosmopolitisk elit, men om de som massinvandrat till Sverige börjar flytta in i deras bostadsrevir, uppstår så kallad “white flight”. Tydligen går gränsen för tolererbar mångkultur redan vid cirka fem procent, innan ”den vita flykten” tar sin början. Dessa svenskar, som ofta är ivriga förespråkare för fortsatt massinvandring, visar med all tydlighet att de helst vill bosätta sig på betryggande avstånd från de utanförskapsområden, som är en konsekvens av den invandringspolitik som de själva är anhängare av.
Läs mer

Bloggläsare maj 2019

Till min stora glädje läser jag i lokalpressen att det skuldtyngda landsting jag bor i nu tillsatt en ”kommunikationsdirektör” och en ”kultur-och kompetensdirektör”. Jag hoppas verkligen att dessa båda och deras respektive avdelningar under den närmaste tiden formulerar en behaglig tillvaro för mig, så livet blir värt och leva och jag slipper fundera över verkligheten.

***

Dumhetsteorin sysselsätter mig fortfarande. Om vi diskuterar korpelanernas längtan efter att kamma varandra och din fråga ”Vem vill bli extremt fet, vem vill bli alkoholist, vem vill bli knarkare” går det att ge begripliga svar, om man kopplar dem till kroppsliga begär. Men vem fan vill öka antalet våldtäkter, nedslagna pensionärer, och bilbränder samt få en skattespiral som slutar i kaos utan försvar, polis, pension, skola och obeboeliga getton?

ibland funderar jag om det är naturens sätt att uppmuntra dem som inte hör framtiden till att skynda på sin egen undergång. En annan tanke som kommer upp är likheten med fobier fast ”tvärtom”, det går inte att prata bort en fobi utan man måste se den i vitögat, möta den upprepade gånger, för att bli kvitt den. På samma sätt måste kanske de som helt saknar erfarenhet av problemområden utsättas för smärta för att myntet ska trilla ner (fast det haltar, man borde fatta att stövlar är bra om nån varnar för ormar).

Definitionen på dumhet är inte att man begår misstag, utan att man upprepar dem och hoppas på ett annat resultat. När så många begår samma dumhet om och om igen under så lång tid, trots att vi befinner oss i en tidsålder när information är lättare än någonsin att tillgå, så är det så oförklarligt dumt att man misstänker att alltsammans är riggat ( som ett dataspel).
Läs mer

Hemmablindhet


Nu har jag varit hemma i Sverige i en dryg vecka, efter att ha tillbringat vinterhalvåret på den tropiska semesterkobben. Rätt skönt att återvända till ett svalare klimat. Den sista tiden var det konstant 40 grader plus, eller mera. Också härligt att åter kunna njuta av den svenska maten: Smarrig danboost (dansk), lammstek (Nya Zeeland) och (tyska) Liedls surdegsrågbröd. ”Endast Sverige svenska krusbär har” (skaldade Almqvist, som flydde till Amerika och där bland annat försörjde sig på att spela piano). Också underbart med vårens skira grönska, att lyssna till småfåglarnas aggressiva parnings-och revirbevakande kvitter, gå på skogsstigar kantade av vitsippshav och framför allt, att leva med och i det egna språket – det språk som den svenske poeten Esaias Tegnér 1817 patriotiskt utnämnde till ”ärans och hjältarnas språk” (What the fuck?!)

Ändå, jag har allvarliga funderingar på att lämna Sverige. Därför är denna första tid viktig – innan hemmablindheten slår till. Jag vill veta om det blivit lättare att leva i Sverige? Eller svårare?

Läs mer

Det kollektiva vansinnet

Joyce Carol Oates tillhör mina favoritförfattare men det var länge sedan jag läste något av henne. På en loppmarknad hittar jag en av hennes senare romaner: Dykvinnan (2012). Jag köper den och börjar läsa på kvällen. På s. 29 skriver hon: ”Hade inte redan Nietzsche sagt det – Galenskap är sällsynt hos individerna men mycket vanligt hos nationerna”. Jag skulle vilja veta var Nietzsche skrev det. Tyvärr finns det ingen referens. Inte så konstigt, det är ju en roman.

Eftersom jag sedan flera år tillbaka, utan att finna ett helt tillfredsställande svar, prövat ett antal olika förklaringar till den galenskap som drabbat Västeuropa och är särskilt tydlig i Sverige, fastnar Nietzsches konstaterande, med det tillägget att det inte bara gäller för nationer utan generellt för kollektiv, alltifrån små sekter till civilisationer, som den västerländska. Det går att ge hur många exempel som helst på galna kollektiv. Tag Korpelarörelsen, som har en enda förtjänst, att den hade en så kort livslängd.
Läs mer