Den fatala förnekelsen


Pseudonymen Maj Grefve återkommer med tre krönikor, som publiceras efter varandra. Detta är den första.

Utan att folket gett sitt samtycke befinner vi oss sedan årtionden på ett slagfält. Från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr har hornet ljudit för ett förödande könskrig med vårt folk och Sveriges väl som insats. De kvinnliga landvinningarna är påtagliga. Och samtidigt som könskriget rasar, rasar även vårt land. Hur hamnade vi här? Kan orsakssambandet förklaras med slumpen? Och finns det någon räddning?
Läs mer

Fortsatt massinvandring och befolkningsförändring

Häromdagen kom årets siffror från Statistiska Centralbyrån med uppgifter om befolkningssammansättningen för 2017, baserade på vår folkbokföring. Då varken systemmedia eller politiker berättar om vidden av Sveriges omvälvande demografiska förändring, har sedan flera år denna blogg i samarbete med Affes Statistikblogg, presenterat mörklagda fakta. Diagrammet nedan speglar förändringarna sedan millennieskiftet mellan invånare med svensk och utrikes bakgrund. Befolkningen med utländsk bakgrund har ökat med 1 262 841 personer medan den svenskättade delen av befolkningen minskat med 21 917 personer. (Personer med en utrikes och en svenskfödd förälder har delats 50/50 i statistiken).

Läs mer

Bloggläsare slutet av mars 2018


Hörde idag att tingsrätten i Malmö kallat in en SD-politiker till förhör. Han hade uttalat sig kritiskt till den ohämmade invandringen, precis som jag själv brukar göra och anser mig ha fog för. Sverige är idag en kopia av Stasi och det går ut påbud från våra makthavare (inte officiellt uttalat) att skrämma medborgarna till tystnad. Det är globalisternas agenda som gäller och glöm det Sverige som varit. I Kina är det fr.o.m. den 16 februari Hundens år och i Sverige är det Bolsjevikernas.

Klart att beslutsfattarna inom media, regering och riksdag vill tysta folk, när saker och ting inte går deras egen väg. Vänta er mer censur och angiveri. Som ni vet finns det redan horder av vänsterfolk som går samman och gör massanmälningar på Facebook mot de personer som tycker annorlunda. Hur har vi det med Nationalsångens inledande fras?
Läs mer

Och de märker ingenting


Stig Carlsson har översatt artiklar av Arturo Pérez-Reverte, en av Spaniens mest kända författare, samtliga publicerade på danska Snaphanen. Pérez-Reverte är medlem av Spanska Akademien och hans böcker har översatts till 35 språk, också svenska. Han har som krigskorrespondent erfarenheter från ett tjugotal krig. I ett mejl till mig skriver Stig Carlsson: Här i Sverige skulle han ha varit en lika ”ond” människa som du och jag, men i Spanien har han fått ett fint pris och en penningsumma på 10 000 euro. Priset kommer från motsvarande spanska TT (AGencia EFE) och spanska SIDA (AECID). Det är högre i tak i Spanien.” Artikeln som tilldelats pris heter Goterna och kejsar Valente. Nedan utdrag ur fyra av hans texter:
Läs mer

Självmordspolitik


En av de senaste dagarnas stora nyhetsfrågor är om moskén i Växjö ska tillåtas böneutrop två gånger i veckan. Egentligen borde det vara en icke-fråga – i en ny undersökning från Sifo framgår att 60 procent vill förbjuda, medan 21 procent vill tillåta.

Men så enkelt är det ju inte i Sverige, att folkopinionen styr partierna. Vänstern och Miljöpartiet ligger lågt för att inte förlora väljare och i Alliansen är det bara de pyttiga kristdemokraterna som i klarspråk förklarat att de är motståndare. Deras argument är det svagast tänkbara: Böneutrop når alla och människor ska ha rätten att få vara i fred i sina hem. Samtidigt är de mångordigt angelägna om religionsfriheten. Det gäller överhuvudtaget för Sveriges kristna. Gud är större, den svenska ärkebiskopen Antje Jackeléns valspråk, är lätt att uppfatta som en förtrolig blinkning åt muslimernas Allahu akhbar. Inför julen 2015 twittrade biskop Eva Brunne ut sin glädje över Muhammeds födelse.

En österikisk universitetsprofessor intervjuade nyligen 288 av de cirka 4.000 afghaner som sökte asyl i Graz. Stadens integrationsdepartement ville veta vilka åsikter de muslimska nykomlingarna hade.

 Enligt studien är två tredjedelar av de asylsökande män, de flesta under 30 år. Samtliga vill bevara sina traditionella, konservativa och islamiska värderingar. Migranterna är extremt religiösa; 70 % besöker moskén varje fredag för att be.
Kvinnorna är lika religiösa, om inte mer: 62,6 % ber fem gånger om dagen, vilket är fler än männen (39,7 %). Dessutom bär 66,3 % av kvinnorna slöja offentligt, och 44,3 % vägrar skaka hand med män.
 Hälften av migranterna (49,8 %) rapporterar att religionen nu spelar en större roll i deras vardag i Europa än den gjorde i deras hemland. 47,2 % är övertygade om att judar och kristna har villat bort sig från den ”rätta vägen”, och 47,8 % tror att islams framtid skulle vara i fara om islam skulle tolkas på ett modernt sätt.
 För 51,6 % av de tillfrågade är islams överlägsenhet jämfört med andra religioner självklar. 55 % tror på att icke troende kommer att hamna i helvetet.
Antisemitismen är djupt rotad: 46 % tycker att judar har ”för stort inflytande i världsfrågor”, och 44 % anser att judendomen är skadlig. 43 % anser att det är judarnas eget fel att de förföljs, medan 54,5 % anser att judar endast bryr sig om sig själva.

Våra politiker talar om religionsfrihet och åsiktsfrihet och gör sitt bästa för att förhindra kritik, utan att förstå att det leder till att muslimerna trappar upp sina krav. De förmanar oss, säger att vi måste bättra oss, i annat fall fungerar inte integrationen. De vägrar se att många muslimer inte alls vill integreras utan styra sig själva. Och på sikt vill de ta över.
Läs mer

Höger Vänster


Sverige har fått ett nytt politiskt parti, Alternativ för Sverige. Partiledare är Gustav Kasselstrand, som efter en maktstrid 2015 uteslöts ur Sverigedemokraterna. I en intervju som Swebbteve gjort med honom får han frågan var partiet står politiskt och svarar att det inte går att placera in det nya partiet på en höger-vänsterskala. Dagen därpå har SVT ett kort inslag i Rapport. Där sägs det att det nya partiet ligger längst ut på högerkanten. Googlar man Alternativ för Sverige, är det självklart för dem som har tillträde till den svenska offentligheten att placera partiet till höger. Så här uttalar sig exempelvis Ann-Cathrine Jungar i Svenska Dagbladet. Hon forskar om högerpopulistiska partier vid Södertörns högskola:

Tidigare har det funnits mer extrema partier som har kandiderat i valen, som Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. Men de finns inte längre och då har det skapats ett utrymme ute på högerkanten för nya partier.

Ingenstans hittar jag någon politisk kommentator som tar fasta på Kasselstrands egen uppfattning, att det inte går att placera partiet på en höger-vänsterskala. Det är just det jag själv nappade på, eftersom jag anser att inte heller jag själv kan placeras in där, men likväl får finna mig i att i offentligheten klassas som extremhöger.
Läs mer

Vreden och sorgen


De senaste dagarna har jag på allvar börjat fundera på om det inte är dags att lämna Sverige – att fly i ordets egentliga mening. En av anledningarna är att jag här på den tropiska semesterkobben följer svenska nyheters ständigt pågående propaganda. För någon timme sedan hörde jag Gudrun Schyman desinformera tittarna om hedersförtryck i Aktuellt. Varför ges hon utrymme? Visst, hon är ”bra teve”, men ideologiskt är hon en sektledare, dessutom helt amoralisk, såväl i relation till Skatteverket som när det gäller att synas i offentligheten. Har skattefinansierad nyhetsförmedling ingen ideologisk kompass? Förstår de inte varför fler och fler överger ”gammelmedia” och föredrar det ocensurerade nyhetsflöde som nätet erbjuder?

I min mailbox trillar det in kommentarer till det jag skriver. En och annan vill också kommentera något de läst, i de böcker jag antingen skrivit själv eller tillsammans med andra. Som jag tidigare meddelat på bloggen får jag inga hatmail och inte heller några fake news, i den meningen att någon avsiktligt försöker lura mig. Till en del förklaras det givetvis av att jag är en perifer person i svensk opinionsbildning och inte värd att offra något krut på, men det är också en upplysning om sambandet mellan en växande folklig vrede och den politik och offentliga debatt som makten och dess politruker bjuder på. Det är inte på grund av rasism och ondska som medborgarna öser sin galla över politiker och journalister. De gör det därför att de blir upprörda – ja värre än så: rasande och förtvivlade över den dårskap som gestaltar sig på den politiska scenen – dag ut och dag in. Jag vet, för jag är en av dem som i ord attackerar etablissemanget, om än med ett mer elaborerat och nyanserat språk. Men ingen bör därför ta miste på den vrede och den sorg jag känner över det pågående vansinnet.
Läs mer