Trösterikt om Corona


Land efter land stänger sina gränser. Myndigheter och makthavare runt om i världen uppmanar människor att stanna kvar i sina hem. Håller vi oss till Europa, lever 300 miljoner invånare under karantänliknande villkor. Många av dem lämnar bara sina bostäder för att skaffa sig nödvändiga förnödenheter, på halvtomma varuhus och affärer. Skolor stänger, flyg, bussar, tunnelbanor stannar. Företag slår igen och permitterar anställda. Folksamlingar förbjuds, i ett land får högst 500 samlas, i ett annat land inte fler än 10. Börserna faller med upp till 30 – 40 procent, flera av dem mer än någon gång tidigare i sin historia. Också fastighetspriserna faller och gör de det för mycket måste bankerna börja ta tillbaka sina lån. Samhället riskerar att drabbas av svåra kedjereaktioner.

Fortsätt läsa

Mönstermedborgaren

Under 1900-talets andra hälft var Sveriges mönstermedborgare en person som kombinerade arbetsamhet och skötsamhet, med siktet inställt på att förbättra sin och den egna kärnfamiljens materiella standard. Den kollektiva identiteten var självklart nationell och politiskt härskade socialdemokratisk välfärdspolitik. Moraliskt var det religionen, det vill säga kristendomen i en av sina varianter, som fortfarande satt i högsätet, men den var varken på tillväxt eller stabil, utan avklingande. Välfärden blev för flertalet svenskar ett mål överordnat himmelriket.
Fortsätt läsa

Bloggläsare mars 2020


När det gäller statistiken över hatbrott söker BRÅ inte igenom alla brottskategorier, utan bara de som ”främst förekommer vid hatbrott”. Från Hatbrott 2018 Teknisk rapport sid 11 (BRÅ är avsändare):

”De brottstyper som ingår är de som främst förekommer vid hatbrott, enligt Säpos bedömning vid inrättandet av den nationella hatbrottsstatistiken: våldsbrott (misshandel, mord, dråp, och våld mot tjänsteman), olaga hot, ofredande, ärekränkning, hets mot folkgrupp, skadegörelse, klotter, olaga diskriminering och diverse övriga brott (en fullständig beskrivning av brottstyper finns i bilaga 2).

Denna avgränsning har behållits för att eftersträva jämförbarhet i statistiken över tid. Av samma anledning görs inte någon sökning på anmälningar om exempelvis stöld, personrån eller sexualbrott. Effekten av denna avgränsning är svår att uttala sig om, men det innebär troligen att en del hatbrott förbigås.”

Troligen ja, och troligen är det en hel del hatbrott mot just svenskar som förbigås, när man väljer bort just dessa brottskategorier.

***

Du skriver att Orwell var för gammal för att bli soldat i andra världskriget, men han deltog aktivt som befäl i spanska inbördeskriget, vilket han beskriver i ”Hyllningar till Katalonien”. Han var övertygad om att förlusten i kriget till största del berodde på Stalin och dennes dödsskvadroner, som mördade många anarkister och andra på vänsterkanten. Dessutom gör han några intressanta iakttagelser om att krig är 90 procent väntan och 10 procent action, och förvirringen i action.

I ”Down and out in Paris and London” beskriver Orwell svälten och vad svält gör med människor, insikter och kunskaper som gått förlorade i vårt land, men som kanske är på väg tillbaka? Jag ansåg att detta var boken man ska läsa för att förstå svält, tills jag kom över Hamsuns Svält, som slog Orwells bok.
Fortsätt läsa

Woke


Det är frestande att översätta begreppet woke rätt av och säga att en woke person är en person som vaknat upp, men det handlar inte om ett uppvaknande i den mening som jag skulle tro gäller för er som läser den här bloggen. Istället refererar begreppet woke till unga personer som är födda in i en politiskt korrekt miljö, men som vill driva den politiska korrektheten ett steg längre. Unga kvinnor, mellan femton och trettio år, dominerar. Woke betyder att de är aktivister och slår larm så fort de stöter på något som inte passar samman med deras världsbild.

Woke är en slags upptrappning av politisk korrekthet till en ny nivå, en giftigare sort. Vissa åsikter får du helt enkelt inte ha. Massinvandring får inte diskuteras och naturligtvis inte heller islam. Den som är woke är en auktoritär puritan, som dömer andra människor. Han eller hon tål inte att det här i världen finns människor som tycker annorlunda.

PK-generationen och woke-kulturen syns tydligast på universiteten. Lärarna är PK och studenterna är woke. I synnerhet finns dessa wokestudenter vid de mest prestigefyllda universiteten i Storbritannien och USA. Även om de ser sig själva som revolutionärer, så är de nästa generations myndighetschefer, politiker, journalister och maktelit.

Forskning är samhällets mest avancerade form av ”sanningssökande”, vilket betyder att när en forskare eller ett forskarlag klarlagt vad som är sanning inom sitt forskningstema, är det meningen att nästa generation ska kunna ta vid, bildlikt stående på den föregåendes forskargenerationens axlar. Resultatet blir en ständig kunskapstillväxt, en ständig samhällsutveckling. Det är inte kontroversiellt att konstatera att de vetenskapliga metoderna under bara några hundra år resulterat i framsteg för mänskligheten, som dessförinnan var otänkbara. Den som vill ha det mest tillförlitliga svaret på en eller annan fråga, vänder sig till forskningen, inte till religionen, medierna eller politiken, för att ge några alternativ.

Under 1960-talets slut och under 1970-talet skedde ett paradigmskifte, som tog sin start i studentvärlden. Nya krav ställdes på i synnerhet humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Forskarna skulle välja sådan forskning som gagnade samhällsutvecklingen. De skulle bl.a. verka för jämlikhet och jämställdhet. Dessutom var det önskvärt att forskarsamhället i sig gick före med lika många män som kvinnor, löner och privilegier som var rättvist fördelade etc.
Fortsätt läsa

George Orwell om nationalism


1945, alltså vid andra världskrigets slut och fem år före sin död, skrev journalisten och författaren George Orwell, mest känd för den satiriska Djurfarmen och den dystopiska framtidsskildringen 1984, tre texter om nationalism. Penguin books tryckte för ett par år sedan upp dem i ett litet tunt häfte, under den gemensamma titeln ”Notes on nationalism”. Allt har inte tålt tidens tand men här finns, som alltid hos Orwell, mycket intressanta iakttagelser och reflektioner.

Till att börja med skiljer Orwell mellan patriotism och nationalism, varvid han ser patriotism som något entydigt gott, som det gäller att inte blanda samman med nationalism. En patriot är knuten till en särskild plats och det liv som levs just där och tycker livet där är bäst i världen, men har inget intresse att tvinga det på andra människor. Patriotismen är defensiv, såväl militärt som kulturellt. I vår tid skulle Orwell nog ha sagt att patrioter röstade för Brexit.

Orwell utvecklar inte definitionen men det är rätt uppenbart att han inte bara, eller ens främst, knyter patriotismen till nationen. Han tycks ha haft samma grunduppfattning som den nutida författaren David Goodhart, som skiljer mellan somewheres och anywheres. Patriotism kan knytas till somewheres. Ett annat ord för anywheres är globalister.

Nationalismen däremot, är knuten till strävan efter makt. Alla nationalister vill samla på sig mer makt och mer prestige – inte till sig själva men till nationen. Är en nation inte framgångsrik militärt så är den ändå säkert överlägsen när det gäller landets eller platsens skönhet, konsten, litteraturen, sport, språk, klimat eller matlagning, you name it.
Fortsätt läsa

Trettio års förnedringsrån


I dag återkommer Ingrid Björkman

Ett hett debattämne idag är de så kallade förnedringsrånen. Några brottsoffer, däribland 18-årige ”Liam” i Stockholm, som haft modet att både polisanmäla, vittna och berätta för pressen, har därigenom gett förnedringsrånen ett ansikte. Den här typen av rån är ingen ny företeelse. I början av 1990-talet var gäng av tonåriga invandrarkillar som oprovocerat rånade jämnåriga svenska killar på deras mobiler, märkesjackor och kontokort ett nytt och skrämmande inslag i de svenska storstäderna. Men medan nittiotalets debatt om gängrånen klingade av, har själva rånen ökat till nivåer som idag åter gjort dem till förstasidesstoff.

Medias framställningar, liksom olika undersökningar, visar hur rånen utvecklats. De typiska dragen är i stort sett desamma, men från att ha varit en storstadsföreteelse har rånen spritt sig ut över landet och också blivit allt brutalare. Hur förnedringsrån går till idag är allmänt känt. Hur såg de då ut på nittiotalet?
Fortsätt läsa

Fruntimmerslandet


Här på andra sidan jordklotet börjar jag dagen med en kopp kaffe och en croissant, går in på SVT Play, lutar mig tillbaka i arbetsstolen, lägger upp fötterna på pianopallen och ser på gårdagens Rapport. Man skulle kunna tro att jag, eftersom jag inte befinner mig i Sverige, istället valde ett asiatiskt nyhetsprogram eller något internationellt engelskspråkigt, men så fungerar det inte. Snarare är det tvärtom, jag blir väl inte mer svensk men väl mer aktivt svensk när jag befinner mig här.

Jag vill också tro att avståndet skärper min blick, inte bara för hur illa landet regeras, utan också för hur medierna väljer att framföra sina budskap. För tidningarna (jag läser SvD och skummar DN) syns snedfördelningen mellan könen mera på kultur- än på ledarsidorna och i debattartiklarna. Kulturjournalister är de mest vänstervridna av alla kategorier journalister. 82 procent av dem sympatiserar enligt SOM-undersökningarna med S, V och MP.

Snedfördelningen gäller i synnerhet för SVT:s Rapport, där kvinnor, kvinnor och åter kvinnor såväl rapporterar som tillfrågas i alla tänkbara ämnen. Denna kvinnoexpertis omfattar allt, från avancerad och mansdominerad högteknologi till den gängkriminalitet som till nära nog hundra procent är en manlig aktivitet.

Vi får veta hur kvinnor tänker, vad de finner intressant och hur de vill lösa olika samhällsproblem. Det gör det naturligtvis motiverat att ställa frågan om vad samhällsdebatten, och kanske framför allt forskningen, förlorar när kvinnorna övertar männens jobb?
Fortsätt läsa