Utdrag ur boken ”Invandring och mörkläggning”, kapitel 4 ”Asylsmuggling”
En förkrossande majoritet av de asylsökande tar sig hit med hjälp av asylsmugglare. Det är en verksamhet som är mycket svår att kartlägga i detalj. På ett generellt plan finns kunskap om flyktvägar, transportsätt, ungefärliga kostnader etc., men att komma verksamheten inpå livet är näst intill omöjligt. En förklaring är att de löst organiserade och mobila nätverken byter skepnad när det börjar brännas. En annan att vår lagstiftning inte kriminaliserar leveransen av ”handelsvarorna”, de asylsökande själva. En tredje är att asylsökande nästan aldrig vill berätta vad det kostade att få hjälp med att ta sig in i Sverige och hur smugglingen genomfördes. Det finns också ekonomiska intressen på hemmaplan att ta hänsyn till. Konsekvenserna av ett ingrepp i människohandeln skulle medföra att många intressenter i ”utanförskapsindustrin” skulle göra ekonomiska förluster.
I och med att regeringen i allt större grad gett ”papperslösa” ökade rättigheter i samhället, stimuleras också flyktingsmugglarnas marknadsföring av Sverige som en åtråvärd slutdestination. Sådana signaler transporteras blixtsnabbt ut på smuggelmarknaden. Motsatsen sker för länder som stramar åt sin asylhantering. På mycket kort tid stryps asylströmmen och dirigeras om till ett generösare mottagarland.
© Debattförlaget 2013
Invandring och mörkläggning 