Thomas Gür har börjat diskutera Sveriges invandringspolitik utan skygglappar. Han skriver till exempel i nättidningen Dagens Samhälle:
Men i Löfvens nybildade regering har socialdemokraterna avsagt sig möjligheten att forma migrations- och integrationspolitiken. Ty Löfven måste nu dras med regeringen Reinfeldts misslyckade politik inom dessa två områden eftersom socialdemokraterna före valet accepterade Miljöpartiets överenskommelse med allianspartierna.
I samma nättidning luftar chefredaktören Mats Edman sin oro, efter att ha konstaterat Sverigedemokraternas fortsatta framgångar: ”Tänk om Jimmie Åkesson blir statsminister 2018″.
Efter att ha konstaterat att Sveriges under de närmaste fyra åren beviljade asyler och anhöriginvandring leder till trehundratusen nya invånare (fem medelstora städer) skriver Sanna Rayman i sin huvudledare i Svenska Dagbladet i dag:
Om vi vill bibehålla ett värdigt och generöst mottagande måste det vila på en trovärdig grund, där munnens gap matchar matsäcken. Det får inte bli, som Lotta Gröning beskriver i Expressen (6/11), att vi först ”behandlar de asylsökande ungefär som krigsfångar” och sedan hänvisar dem till ett liv i fattigdom och utanförskap.
Nyckelorden är ”munnens gap matchar matsäcken”. Det betyder detsamma som när Billström för snart två år sedan sa att vi måste börja diskutera ”volymer”, det vill säga hur många som ska släppas in i Sverige. När mediestormen bröt ut nekade Billström till att ha menat vad han sa: ”Några besked om att stänga Sveriges gränser har i alla fall inte jag utfärdat”. Det var det ju ingen som hade påstått, men detta sätt att glida runt med sanningen som en tvål i ett badkar är sedan länge rutin för svenska politiker.
Med andra ord, det mullrar lite i katakomberna. Emellertid, sådant muller åstadkommer inga förändringar. Så länge ingen ledande politiker i klartext säger att invandringen måste dras ner till de nivåer som gäller för övriga Europa, händer ingenting. Som vi vet genom Migrationsverkets senaste prognoser är det bara full fart framåt som gäller för den extrema svenska asylpolitiken och tillämpningen av vår utlänningslag. Den senaste statistiken från de nordiska migrationsverken visar att Sverige fortsätter att bevilja minst tre gånger så många permanenta uppehållstillstånd (PUT) till asylsökande som våra grannländer gör tillsammans.
Till och med oktober 2014 ser det ut så här för antalet positiva asylbeslut/ beviljade permanenta uppehållstillstånd till asylsökande (september för Finland och Danmark):
Finland: 978
Norge: 4.100
Danmark: 4.221
Sverige: 29.861
Eller som nationalekonomen och debattören Tino Sanadaji tidigare konstaterat: ”att Sverige ensamt beviljar fler asyl än vad Storbritannien, Frankrike, Spanien, Finland, Danmark och Norge gör tillsammans.”
Med de stora resurser som redaktionerna har till sitt förfogande borde journalister och ledarskribenter för mycket länge sedan ha tagit reda på och presenterat fakta för allmänheten om den svenska asylextremismen. Men räddhågsenheten, de ideologiska skygglapparna, skräcken för att gynna SD och värnandet om de egna karriärerna har varit viktigare än allsidig information. Det kan ju tyckas lite väl sent att börja diskutera nu när rodret är surrat och isbergen, trots alla dimmor, syns allt tydligare.
Karl-Olov Arnstberg
Gunnar Sandelin
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 