Jag vaknar vid sjutiden och när jag kommer ut i badrummet har nå’t djävla rör, antagligen bakom badkaret, sprungit läck. Vattnet står upp till tröskeln på badrumsgolvet. Det kan omöjligen hålla tätt! Jag springer nerför trappen och konstaterar att det droppar lite varstans i nedervåningen. I köket ovanför spisen och i vardagsrummet på tre ställen. Det värsta läckaget går rätt ner i min älskade flygel. Jag har glömt att stänga locket sedan jag spelade i går kväll. Nu smäller jag igen locket och hämtar en hink i tvättstugan. När jag ställt den ovanpå instrumentet slutar det att droppa just där. Istället börjar det droppa rätt ner i den ena av våra båda soffor. Tunga droppar och ett dovt sugande ljud. Jag flyttar hinken dit och tänker att det måste finnas en huvudkran någonstans. Ringer rörmokaren samtidigt som jag springer runt i huset och letar efter en huvudkran. Jag hittar den inte.
Leffe rörmokare anländer i sin sprillans nya och bautastora BMW. Hantverkare tjänar rätt bra, så hans lyxbil är inte precis någon överraskning. Leffe säger att innan vi börjar leta efter huvudkranen så måste vi inspektera badrummet. Underligt tycker jag men ok då. Det är ju han som är proffs, inte jag. Så vi går upp och nu rinner vattnet också över tröskeln ut i den övre hallen. Fy fan det här blir inte bara dyrt, nu går nog också julen åt helvete. Vi får väl ta in på hotell, åka till Mallorca eller ja …
Leffe står upp till fotknölarna i vatten. Han har vanliga gymnastikskor på sig. De håller absolut inte tätt men han verkar helt obekymrad. Något elektriskt sprakar till och ljuset slocknar. Inte heller det stör honom.
”Jag tycker att vi ska agera ansvarsfullt och ta ett helhetsgrepp”, säger han. ”Det är ju inte något läckage som är huvudproblemet, utan här behövs en helrenovering av badrummet, så att det klarar den här tillströmningen”.
”Men”, säger jag. ”Först måste vi väl stänga av? Sedan får vi ta itu med att inspektera skadorna.” Bara nu försäkringen täcker det här, tänker jag men säger det inte. Det är ju inte rörmokarens problem.
Leffe verkar inte riktigt lyssna. Han stirrar på toalettstolen och säger att vi nog borde byta den mot en som är vägghängd. Då blir det lättare att städa. Och samtidigt kan man satsa på helkaklat. Det är värt pengarna för det höjer ju värdet på huset. ”Folk gillar fina badrum”, tillägger han och småler lite. ”Kök och badrum!”
”Men vattnet, det läcker”, upprepar jag och känner mig fånig. Varför fattar han inte vad jag säger? Varför ser han inte vad som händer? Strömmen har visserligen slagit ifrån men nu har dagsljuset kommit, så det går ju inte att skylla på att det är för mörkt.
Leffe stirrar irriterat på mig.
”Vet du”, säger han. ”Jag tycker vi ska börja med att göra rent vattenlåsen under handfaten. Där brukar samlas en hel del gegga. Du pratar om något djäkla läckage men nu måste vi ta ett helhetsgrepp på problematiken. Sådant här händer när de olika komponenterna inte fullt ut är integrerade med varandra. Helheten faller isär och det uppstår ett utanförskap, förstår du? Integrationen funkar inte! Dessutom, att bara stänga av … det är egoistiskt, rent av oetiskt. Förlåt att jag säger det men det finns en väldig massa vatten runt om i världen som inte har någonstans att ta vägen. Du måste nog ta din del av ansvaret.”
Jag lyssnar inte längre utan lämnar badrummet. Jag vet inte vad det är för fel på Leffe. Har han blivit galen? Är det något virus som snurrar runt i skallen på honom? Har han anslutit sig till någon förvirrad rörmokarsekt eller vad är det?
Jag ringer till en svartjobbare som jag egentligen inte gillar. Det är flera grannar som anlitat honom. De säger att han visserligen är en superreaktionär rackare men det får man tåla om man vill ha jobbet gjort. Det går fram många signaler. Svara för fan, tänker jag.
Leffe går förbi mig mot trappen. Det klafsar om hans skor. ”Jag ska ge dig ett schysst förslag och en offert”, säger han. ”Det är många som tjafsar om läckage just nu, men ärligt talat så ser dom i syne.”
Nu förstår jag, även om det blev ännu underligare. Leffe ser inte läckaget! Eller så låtsas han inte se det?
”Låt se”, säger han. ”Efter den 22 mars kan vi nog fixa det här. Vi börjar med vattenlåsen, tycker jag.”
Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 