Uteblivna trakasserier oroar

Idag har vi en ny gästbloggare, Harriet Larsson

***

Ja, här gäller det att ta för sig utbrast en charmig äldre herre med glimten i ögat, när han passerade under misteln och höll på att krocka med min dotter i dörren, på helgens julmarknad.

Vilken tur viskade hon till mig, som redan passerat denna löftesrika symbol, att jag inte är en radikal feminist, då hade detta kunnat publiceras som en kränkning under #MeToo. Något som oroar mig är, att jag själv aldrig varit utsatt för sexuella trakasserier. Trots glada dagar under ungdomen och yrkesåren.

Kanske sjukvårdens kvinnoöverskott satte konkurrensen ur spel under arbetstiden?
Visst har det hänt, att det ett par enstaka gånger kommit en inlindad förfrågan från någon kärvänlig doktor, som passerat trygghetszonen och som ville ha sällskap på kammaren, utöver sin fru. Men, när det blev ett tydligt nej på denna intresseförfrågan både muntligt och med kroppsspråk, så avstannade dessa inviter och ointresset verkade ha spridits till eventuella kollegor av samma skrot och korn.

Visserligen kan uteblivna trakasserier vara bevis på samma tråkighet, som en tom almanacka, vilket numera för dagens kvinnor, från späda år fram till hemmets rollator, verkar vara samma fasa, som cancer eller en stroke.
Läs mer

Dumheten

Först en efterlysning. Om den Gösta Wallin som satt in slantar på mitt plusgirokonto läser det här, ta kontakt med mig. Jag behöver din adress för att kunna skicka dig ”Priset”, som i nästa vecka kommer från tryckeriet.

***

I det förra blogginlägget skrev Håkan Karlberg om Riksrevisionens konstaterande, att under perioden 2004 – 2015 har varken den borgerliga eller den rödgröna regeringen låtit göra konsekvensbeskrivningar för de 26 migrationspolitiska propositioner, som nu sänker det svenska välfärdssamhället. Något större avtryck fick Riksrevisionens granskning inte i den offentliga debatten. För mig var det ingen större överraskning, eftersom jag redan kände till både utredningsväsendets förfall och mediernas ointresse.

Utredningsväsendet föddes redan under stormaktstiden och utvecklades under 1900-talets första hälft till föredömligt parlamentariska tillsatta och i relevant forskning väl förankrade utredningar. Därmed lade grunden till folkhemspolitikens rationalitet, pragmatism och konsensus. Det blev möjligt att genomföra stora politiska reformer utan starka motsättningar och politiskt kaos.

Förfallet och dagens politiserade utredningar började i mitten av 1990-talet och kröntes 2004 med att Mona Sahlin, denna katastrofalt inkompetenta politiker, sparkade statsvetaren Anders Westholm som ledare av den integrationspolitiska maktutredningen. Istället tillsatte hon revoltörerna och agendaforskarna Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. Åtta skandinaviska forskare protesterade på DN Debatt:

Den politisering av forskning som Mona Sahlins beslut innebär är mycket oroande och kan komma att skada trovärdigheten för både IMER-och etnicitetsforskningen samt för svenskt utredningsväsende under lång tid framöver.

Läs mer

DE GODA FÖRESATSERNAS HAVERI


I dag är Håkan Karlberg gästbloggare:

***

Riksrevisionen har 2017-11-09 till Riksdagen överlämnat rapporten ”Bristande konsekvensanalys inför migrationspolitiska beslut”. Granskningen har genomförts mot bakgrund av den stora betydelse som migrationspolitiska beslut har för berörda människor, kommuner och statliga myndigheter och omfattar 26 propositioner från regering till Riksdag under perioden 2004-2015. Under denna period utdelades mer än 1 miljon uppehållstillstånd, till mycket stor del permanenta.

Det fåtal konsekvensbedömningar som gjorts är så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma. Endast tre av de 26 granskade propositionerna anges ha några konsekvenser för kommuner och landsting, och 16 av dem saknar helt analys på området. I 20 av de 26 granskade propositionerna saknas analyser av risker och osäkerheter helt.

Det stora antalet propositioner har i mycket stor utsträckning kommit fram till ingen eller ringa konsekvenser när det gäller statsbudget och kommunala kostnader eller att bedömning saknas helt för de ekonomiska konsekvenserna. För sysselsättning och service, jämställdhet, integration, brottslighet och brottsförebyggande saknas bedömning eller bedöms konsekvenserna som ringa. Särskilt anmärkningsvärt är detta, när det gäller integration, eftersom Sveriges integrationskapacitet i många år varit överskriden och att vi, under den period som propositionerna ställts, tog emot över 1 miljon nya medborgare.
Läs mer

Bloggläsare slutet av november 2017

När jag googlar ”massinvandring väntetider”, för att få lite koll på hur hårt massinvandringen tär på välfärden, ger Google följande åtta förslag på relaterade sökningar:

  • Fördelar med invandring i Sverige
  • Fördelar med ökad invandring
  • Invandring positiva effekter
  • Invandring positivt
  • Invandring är bra för Sverige
  • Positiva saker med invandring
  • Fördelar med flyktingar till Sverige
  • Negativa konsekvenser av invandring i Sverige

***

I ”Tankar för dagen”, P1 Sveriges radio 6.50 på morgonen berättar Staffan Westerberg om en bussresa till Paris. Han vistas där i nio dygn och allting är som förr, precis lika idylliskt. Programmatiskt omtalas goda judiska vänners vedermödor i samband med tyskockupationen på 40-talet.

-Michelle ser sig om kring med sina sorgsenglada överlevnadsögon i Veras vackra lägenhet.

Inte ett ord om dagens islamisering av Paris. Inte ett ord om alla muslimer med och utan slöja i gatubilden, alla affärer med skyltar på arabiska etc. På hemresan till det idylliska hemlandet, med sitt 34-procentiska inslag av kulturberikande etniska främlingar, gör bussen uppehåll vid Centralstationen i Amsterdam, där Westerberg får syn på en staty föreställande en kamel med förare (SIC!) som sätter igång hans romantiska dagdrömmande, typ shejkroman.

Läs mer

EKONOMISKA INCITAMENT


I dag återkommer Dick Taytor som gästbloggare. Nyligen släppte han sin bok Diktat, en kritisk granskning av multikulturalismen, på Runeskrifts förlag.

***

För drygt tio år sen publicerades boken Freakonomics, med undertiteln: A Rogue Economist
Explores the Hidden Side of Everything. Boken som är författad av nationalekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen J. Dubner, försöker med hjälp av statistik och ekonomisk teori förklara olika fenomen i samhället, som har att göra med motivationsfaktorer (incentives). Författarna visar och bevisar att såväl statliga som privata initiativ och åtgärder för att ändra vissa beteenden i många fall ofta leder till direkt motsatta effekter.

Levitt och Dubner utgår från att människan är ett resurssökande däggdjur som, när tillfälle bjuds, utnyttjar alla till buds stående möjligheter att öka sin chans till överlevnad. När man exempelvis i vissa välfärdssamhällen försöker att bekämpa fattigdom genom generösa bidragssystem, uppmuntrar man dem man vill hjälpa att stanna kvar i den samhällsklass, som ekonomiskt sett är berättigad till dessa bidrag. Åtgärden att betala fattiga människor för att de ska komma ur sin speciella situation motiverar paradoxalt nog dessa att fortsätta vara fattiga. Det ger en belöning i form av bidrag – en totalt motsatt effekt än den som förväntades.

Läs mer

Apropå metoo-hysterin

Några egenskaper som är utmärkande för däggdjuret människa:

  • Människosläktet saknar brunstperioder. Vi är permanent sexuellt tillgängliga för varandra. Forskning visar att män i snitt tänker på sex ungefär tjugo gånger per dygn. Kvinnorna mer begränsat, ungefär tio gånger per dygn.
  • Vi är endogama flockdjur. Det är den egna flocken som räknas. Sexualiteten måste kontrolleras, därför att om partners fritt gifts in respektive ut ur flocken, blir konsekvensen att flocken/gemenskapen/samhället upplöses. Det kan tilläggas att för framgångsrika samhällen/släkter får endogamin inte bli hundraprocentig, därför att det leder till inavel. Endogamin behöver därför ”kompletteras” med en dos exogami, det som i vardagsspråk ibland kallas för ”friskt blod”.
  • Barndomen är en lång och hjälplös period, vilket betyder att familjebildningarna måste vara beständiga, så att barnen kan få det nödvändiga skyddet och vägledningen fram till vuxenhet.
  • Männens viktigaste uppgift är att sprida sina gener.
  • Kvinnornas viktigaste uppgift är att välja rätt män, och binda dem till sig, så att barnen får det nödvändiga skyddet under sin uppväxt.

Läs mer

BLODSHÄMND OCH DÖDLIGT VÅLD


I dag serveras en sammanställning av forskningsmaterial från Brottsförebyggande Rådet – kunde man önska – men sådant sysslar de inte med. Utredningar som riskerar att leda till politiskt inkorrekta slutsatser anses inte ligga inom myndighetens uppdrag. Texten kommer från den av mina kontakter som har överlägset bäst koll på kriminalitet bland romer.

Blodshämnden bland finska romer, som så gott som enbart bor i Finland och Sverige, är med referens till folkgruppens storlek förmodligen världens mest dödliga tradition. I facklitteratur, offentlig debatt och i det allmänna medvetandet är informationen obetydlig, i synnerhet i Sverige.

I början av 1980-talet deltog jag i en utredningsgrupp som hade Socialstyrelsens uppdrag att utreda blodshämnd bland finska romer, efter att några experter slagit larm. Med i gruppen fanns bland andra Jerzy Sarnecki. Vi var tvungna att lägga ner gruppen, eftersom det i lag är förbjudet med register över etniska grupperingar. Här följer signaturen M.s redogörelse:

***

En jämförelse mellan resande, svenska romer och finska romer.

Ibland när jag diskuterar olika romska företeelser med både resande och svenska romer kan de nämna att blodshämnd, som förekommer bland de finska romerna och som jag samlat material om, också är känt bland resandefolket och de svenska romerna.

Bland resandefolket, som sägs bestå av omkring 20 – 30.000 personer i Sverige, vill jag påstå att blodshämnd knappast förekommer alls idag. Längre tillbaka i tiden kan man i domar hitta olika fall med blodshämnd som motiv, även om mord var ganska ovanligt. Istället var knivslagsmål med icke-dödlig utgång vanligare. Sammanlagt handlar det från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet om ett par dussin mord, där både gärningsmannen och offret var resande. De senaste 50 åren (1965 till 2015) finner jag följande fall bland resandefolket:

1 – 1975: Man mördad av en nära släkting (dömd)
2 – 1985: Man mördad av sin syssling (dömd)
3 – 1990: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
4 – 1999: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
5 – 2013: Man mördad av sitt kusinbarn (dömd)

Underlagsmaterialet består av 704 personakter på personer som genom släktforskning bekräftats vara resande. Dessa har matchats mot cirka 5.000 domar. Det bör tilläggas att jag kan ha missat ungefär lika många, som de som listats. Resandefolket ansågs inte som särskilt ”exotiska” under 60- och 70-talet och låg därför inte i fokus för myndigheternas intresse. Intresset var istället riktat mot de svenska romerna, som levt här i nästan 100 år, samt de finska romer som börjat söka sig till Sverige, efter att det blivit möjligt för nordiska medborgare att resa fritt mellan länderna. I synnerhet sökte sig många finska romer till Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Läs mer