Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Så länge språk har funnits har världens folk förmodligen haft ord som betyder ”människor som skiljer sig från oss”. Det har varit vanligt att kalla den egna stammen för människor och alla andra för icke-människor. Några av världens äldsta böcker, som den egyptiska ”De dödas bok” och de indiska Vedaböckerna innehåller rasindelningar. In i engelskan kom rasbegreppet i slutet av 1500-talet och användes ursprungligen rätt löst för att hänvisa till människor med gemensamt ursprung och kultur. I Europa blev det populärt att gruppera raser baserat på hudfärg – vit, svart, gul, brun och röd.
På 1700-talet gjorde naturforskarna Carl von Linné och Johann Blumenbach en uppdelning av befolkningar i raser baserat på morfologi, dvs. synliga fysiska skillnader som pigmentering, hårform och typ av skelett. I mitten av 1800-talet hade forskare kommit fram till att de olika raserna inte bara var morfologiskt olika utan också hade olika personligheter och intellektuella egenskaper. Skillnaderna gjorde det möjligt att skapa en hierarki, med vita högst upp och svarta längst ner.
Denna raslära passade samman med européernas kolonisering av den nya världen. I både Syd- och Nordamerika trängde inkräktarna undan och utrotade i många fall de ursprungliga folken. Till den nya världen importerade de svarta afrikaner och införlivade slaveriet i sina sociala system. Konsekvenserna var förödande även efter att slaveriet upplösts. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Jag har ägnat merparten av den senaste veckan åt att läsa den tyske läkarens och molekylärgenetikern Michael Nehls bok ”The indoctrinated brain. How to successfully fend of the global attack on your mentality”. Den släpptes i höstas och där knyter Nehls samman ett antal trådar. Jag kan inte avgöra om han är en genetiker som hamnat på konspiratoriska villovägar eller om det han skriver i ”The indoctrinated brain” helt enkelt är sanningen.
Den amerikanska författaren Naomi Wolf har just kommit ut med en egen bok om de skrämmande turerna kring mRNA-vaccinet, Facing the beast. Hon skriver i ett långt och uppskattande förord att om dr Nehls har rätt förklarar hans teori varför regeringar runt om i världen krävde ”lockdown”-åtgärder och mRNA-injektioner. Det handlade aldrig om folkhälsan utan om att skapa passiva och manipulerbara medborgare. Jag noterar formuleringen ”Om dr Nehls har rätt”. Inte heller Naomi Wolf är övertygad. Skälet är att varken hon eller jag är molekylärgenetiker. Bara den som behärskar ämnesområdet kan bedöma validiteten.
Innan jag ger mig in på själva resonemanget är det bäst att klara av två omdiskuterade frågor. Den första är om covid-viruset är tillverkat i ett laboratorium. För Nehls är det tveklöst så. Att SARS-Cov-2 är ett syntetiskt virus kan man se på hur det är uppbyggt. Så ser helt enkelt inte virus ut, som är skapade genom naturlig evolution. Till detta kan man lägga att över 80 000 djur runt Wuhan testades utan att något relaterat coronavirus hittades, som skulle ha kunnat fungera som en möjlig naturlig brygga mellan djur och människa.
Det andra Nehls säger är att det inte är viruset som gör människor svårt sjuka och dödar utan immunförsvarets överreaktion, den så kallade cytokinstormen. När kroppens immunförsvar registrerar ett virus produceras proteiner som kallas för cytokiner. Dessa små proteiner skickar signaler till cellerna att agera mot inkräktaren. I normala fall stannar dessa signaler upp när viruset inte längre utgör ett hot. Men brist på immunreglerande D-vitaminhormon utlöser en överdriven respons. Immunförsvaret fortsätter utan någon broms att skicka ut cytokiner, som i ett försök att skydda kroppen i stället skadar den.
Nehls menar att covid-viruset inte är särskilt farligt och att ingen hade behövt dö om en behandling med D-vitaminhormoner eller läkemedel, som Tocilizumab, omedelbart hade satts in. Det är till och med så att människor själva kan korrigera sin D-vitaminbrist och på så sätt stärka sitt immunförsvar, vilket den farmaceutiska lobbyn är helt ointresserad av. För att kunna driva igenom det egna vaccinprogrammet hävdade de att det inte fanns några läkemedel. Det var bara vaccin som kunde stoppa pandemin. Som bekant blev konsekvensen både massdöd och en i modern tid aldrig tidigare skådad rädsla och desperation, som i sin tur motiverade en mängd olika tvångsåtgärder. Bort flög idén om alla människors lika värde. Ovaccinerade personer och vaccinmotståndare sågs som samhällets och mänsklighetens fiender.
Nehls introducerar begreppet pretraumatiskt stressyndrom, där ångest över potentiella framtida händelser kan orsaka liknande symptom som posttraumatiskt stressyndrom. Hans uppfattning är att den medvetet framkallade rädslan och ångesten var ett noga kalkylerat steg mot en teknokratisk världsordning. Den fick människor över hela världen att låta sig injiceras med vad som inte var ett i traditionell mening framtaget vaccin utan ett neurotoxiskt och genförändrande spikprotein, som särskilt angriper neurogenesen i hippocampus.
Från makro till mikro. En mig närstående, som haft covid, är vaccinerad och återigen insjuknade i covid, tror att viruset har gjort att hon förlorat luktsinnet. Så är det inte, utan det förlorade luktsinnet beror på att vaccinets spikprotein har skadat hennes hippocampus. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
1729 publicerade den irländske författaren Jonathan Swift, han som skrev Gullivers resor, vad han kallade för ”Ett anspråkslöst förslag för att hindra fattigas barn från att bli en börda för sina föräldrar eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten”. Fattiga människor kunde förbättra sin ekonomiska situation genom att sälja sina barn som delikatesser till rika människor. Swift beskrev olika sätt att tillreda barnen. Många missade att Swift medvetet provocerade för att lyfta fram missförhållanden och kritiserade honom skarpt för det makabra förslaget.
Yuval Noah Harari är professor vid Hebrew University of Jerusalem. Han har skrivit ett antal böcker om människans framtid. De har sålts i många miljoner ex. Som rådgivare till World Economic Forum (WEF) är han aktivt involverad i utformningen av en framtidsvision. År 2017 skrev Harari artikeln ”The Rise of the Useless Class” där han retoriskt ställer frågan vad vi ska göra med alla överflödiga människor, när det finns Artificiell intelligens, som kan göra nästan allt bättre än människor?”
Sju år senare är världen långt inne i AI-tekniken. Forskare undersöker möjligheten att ge AI en självreflekterande funktion, vilket ger algoritmerna ett slags medvetande. De arbetar också med att programmera in den unikt mänskliga förmågan att hitta okonventionella lösningar på problem. Enligt den brittiske matematikern Marcus du Sautoy är det till och med möjligt att programmera in irrationellt tänkande: ”Man kan skapa en metaregel som får algoritmen att ändra kurs.” Detta skulle göra det omöjligt att förutsäga vilka lösningar på ett problem algoritmen kommer att utveckla. En sådan teknik kan inte bara lära sig att manipulera finansmarknaderna utan också överlista mänskliga ledare och utveckla vapen som vi människor inte ens kan förstå.
Våren 2023 undertecknade mer än tusen ledande ingenjörer och forskare, däribland Elon Musk, ett öppet brev där de krävde att utvecklingen av Al skulle avbrytas och varnade för dess djupgående risker för samhället. Det är dock inte bara de förutsebara farorna med deras användning som bör oroa oss, utan framför allt de konsekvenser som inte går att förutse. Denna övermänskligt intelligenta Al skulle kunna bli mänsklighetens sista uppfinning. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Jag gillar inte den politiska uppdelningen i höger och vänster utan föredrar begreppsparet konservatism – liberalism, där konservatism står för en politik som sätter gruppens bästa framför individens och liberalism premierar individens intressen framför gruppens. I Sverige är t.ex. socialdemokratin politisk vänster och kommunisterna ännu mer vänster. Emellertid, kommunismen är inte en individens frihetsrörelse utan en utopisk konservativ rörelse. Kommunismen utlovar frihet och rättvisa men det handlar inte om individens frihet utan om att ge makten åt en totalitär och näst intill allsmäktig stat.
Konservativa är tribalister, de ser till den egna gruppens bästa. Liberaler är individualister, de ser till individens bästa. I motsats till höger/vänster är det ett begreppspar som är evolutionärt förankrat, vilket är näst intill nödvändigt. Evolutionsbiologin har under de senaste trettio åren gjort fantastiska framsteg.
I dag är det en dogm att ras och kön är ”sociala konstruktioner”. Den amerikanske evolutionsbiologen Robert Trivers ser det som bisarrt att begrepp som ”sociala konstruktioner” trumfar över de 300 miljoner åren av genetisk evolution som bland annat ledde fram till de båda könen:
När du väl tar bort biologin från människans sociala liv, vad har du då? Ord … bara ord, som utövar sina magiska krafter. Vetenskapen själv reduceras till ett av många godtyckliga tankesystem (The Folly of Fools: The logic of deceit and selfdeception in human life. 2011)
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
En av de viktigaste böcker som skrivits är den tyske sociologen och filosofen Max Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda (1905, svensk övers. 1978). Där visar Weber att Västerlandets kapitalism, framgång och överlägsenhet har sin grund i protestantismen, dvs. hos Martin Luther och Jean Calvin. Det som skiljer protestantismen från katolicismen är framför allt kravet på att bibeln måste vara direkt tillgänglig för de troende. Protestanter lärde sig läsa tidigare än katoliker.
Därmed bidrog Luther och Calvin i hög grad till bildandet av nationella kulturer och mäktiga, krigiska stater: Cromwells England, Gustav II Adolfs Sverige och Fredrik II:s Preussen. Protestantiska folk övertygades, på grund av det de läst i bibeln, om att de var Guds utvalda.
Västerlandets överlägsenhet har således sina rötter i Tyskland och Schweiz, även om den industriella revolutionen först ägde rum i Storbritannien, med den mest spektakulära sista fasen förlagd till USA. Lägger vi till det protestantiska och tidigt läskunniga Skandinavien har vi en karta över den mest avancerade världen under det nittonde och tjugonde århundradet. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Medierna kallar kriget i Ukraina för ”Rysslands fullskaliga invasionskrig”. I sak är den benämningen korrekt samtidigt som den genom sin ofullständighet gör människor rädda. Rädsla är ett plågsamt tillstånd.
Vi har med covid nyss upplevt en sådan rädsla där de som vägrade att vaccinera sig kallades för konspirationsteoretiker och oansvariga stollar. De riskerade att förlora jobbet och borde varken få flyga eller gå på restaurang. Att alla människor är lika mycket värda var ett mantra som blåste bort. På grund av rädsla för spridningen, och för att de själva eller deras nära och kära skulle drabbas, var många beredda att ge fri lejd åt maktens begränsningar av våra liv. Det störde oss inte när överheten pekade med hela handen. Vaccinfrågan förde oss snabbt mot det totalitära samhället.
Som bland andra den belgiske psykologen Mattias Desmet lyft fram kan man inte bekämpa rädsla med rationella argument. Det krävs handling, en fiende att bekämpa. Man kan bränna häxor, förfölja antivaxxare, starta eller bejaka ett krig. Genom att ansluta sig till en kamp känner människor att de är på banan igen. De upplever rentav en ny mening med livet, må det hela vara aldrig så absurt. Tvivlare och kritiker framstår som asociala när de vägrar att ansluta sig. De hotar att bryta förtrollningen, vilket om det lyckas, kastar människorna tillbaka in i rädslan. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
I en tidigare krönika kritiserade jag det politiska statsskick som inte får kritiseras, den västliga liberala demokratin. Anledningen var alla de konstiga föreställningar och destruktiva politiska beslut som vi finner i västliga demokratier, men inte i resten av världen. Är det ytterst det demokratiska statsskicket som fört oss dit? En av de frågor som jag snuddade vid men inte utvecklade, därför att jag inte gillar svaret, var om ett av demokratins stora misstag var att släppa fram kvinnorna till valurnorna.
Några dagar efter att jag skrivit den krönikan redovisade SVT en statistisk rapport som visade en växande politisk klyfta mellan unga kvinnor och män (18-29 år).
Killarna drar åt höger och tjejerna åt vänster. I synnerhet skiljer de sig åt när det gäller Sverigedemokraterna. SVT tolkade skillnaden som att unga kvinnor tycker att frågor om jämställdhet, skola och sjukvård är viktigast medan för unga män är lag och ordning samt migration viktigast. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Neocons är beteckningen på den grupp som styr Washingtonregimen och fortfarande förhindrar fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland. I en tidigare krönika har jag lite motvilligt översatt beteckningen neocons till nykonservativa. Motvilligt, därför att de inte är konservativa i ordets egentliga mening. Förenklat är missuppfattningen densamma som i svensk politik: eftersom de är mot vänster så är de höger.
Neocons ”ideologi” svarar rätt bra samman med en passus i inledningen av en bok som den politiske manipulatören och finansmannen George Soros skrev och gav ut år 2004: The Bubble of American Supremacy:
Efter det kalla krigets slut är USA utan tvekan den dominerande makten i världen. Landet har därför kapacitet att påtvinga världen sina åsikter, intressen och värderingar. Världen skulle tjäna på att anamma amerikanska värderingar, eftersom den amerikanska modellen har visat sin överlägsenhet. Under de tidigare administrationerna misslyckades dock USA med att utnyttja sin makts fulla potential. Detta måste korrigeras. USA måste hävda sin överlägsenhet (supremacy) i världen.
Neocons anser att det pågår en kamp mellan ont och gott av kosmiska dimensioner. Det onda i världen kan bara utrotas om USA utan att tveka använder sin militära överlägsenhet. USA har en moralisk skyldighet att sprida demokrati i världen, med vapenmakt.
När Ronald Reagan var president (1981-1989) ansåg hans administration att förhandlingar och diplomati med Sovjetunionen var meningslöst. Sovjetledarna styrdes helt av sin ideologi. De gick därför bara att påverka med militär och ekonomisk makt. När Reagan tog kontakt med Sovjets ledare Michail Gorbatjov, så ansåg den tidens neocons att det var både meningslöst och oseriöst. När det visade sig att han hade framgång med att bromsa den militära upprustningen, påstods det att han på grund av ålder inte klarade att visa upp den nödvändiga hårdheten. När Reagans diplomati faktiskt visade sig fungera och han lyckades avsluta det kalla kriget, tvärvände dessa neocons och hävdade att Reagan följt deras råd, trots att det var tvärtom.
Under George W. Bush (2001 – 2009) stärkte neocons kontrollen över utrikespolitiken. Bristen på diplomati resulterade i den felaktiga uppfattningen att Saddam Husein hade massförstörelsevapen och det var huvudorsaken till USA:s invasion i Irak. Flyttar vi fram till nutid var USA:s första reaktion på Hamas besinningslösa mordorgier på försvarslösa israeler inte att nu måste en medling ske, utan att sända mer vapen till redan välförsedda Israel.
Att diplomatin för USA är överspelad syns tydligast i Ukraina. I december 2021, efter sju års inbördeskrig i Donbass och mer än 14 000 döda, försökte Putin att få kontakt med USA:s nyvalde president Joe Biden för att förhandla fram ett stopp för Natos expansion. Biden vände ryggen till. USA, Nato och för den delen också Israel förhandlar inte. De vill vinna krig.
För USA handlar det ytterst om att inte förlora sitt världsherravälde, att vara den enda supermakten. För att upprätthålla den krigsindustri som ger världsherraväldet legitimitet måste USA, om nödvändigt, till och med uppfinna sina fiender. I den meningen kom Putin med det allt starkare Ryssland som en skänk från ovan. Det är av samma skäl spänningarna ökar mellan USA och Kina. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
När påven den 10 mars i år sa att Ukraina för att spara människoliv borde ha modet att hissa vit flagg och förhandla fylldes ukrainska sociala medier av upprörda protester. En rektor i Kiev frågade om påven bara var okunnig eller en cynisk kuppmakare. Zelensky tackade ukrainska militärpräster för att de bistår armén med både böner och konkreta handlingar. Ukraina kämpar tappert för sin överlevnad och har stöd av hela västvärlden. I kampen mellan David och Goliat får Goliat inte vinna.
I mediernas propaganda framstår Ukraina som ett land som visserligen ännu inte riktigt når upp till de krav som Nato och EU ställer på sina medlemmar, men som var på god väg, när Ryssland för drygt två år sedan invaderade landet. Kriget målas upp som en kamp mellan Ukraina, som vill bli ett modernt europeiskt land, och ett imperialistiskt Ryssland som hellre förstör Ukraina än släpper landet till EU och Nato.
Jag vill berätta en annan historia om Ukraina, med stöd i den franske antropologen och historikern Emmanuel Todds pinfärska bok ”La défaite de L’occident” (Västerlandets nederlag, tack Ingvar för översättningen till svenska!). Han ser kriget i Ukraina som följden av en misslyckad ukrainsk nationalisering.
För tjugo år sedan kunde vi läsa en av Todds böcker på svenska: Låtsasimperiet. Om det amerikanska systemets sönderfall. Där driver han tesen att USA istället för att vara en global förebild iscensätter en teatralisk militarism, som ska skrämma världen till lydnad. Även om han inte tidsfäster den, så förutsäger han i den boken också USAs finanskris år 2008.
Men nu handlar det om Ukraina. Antagligen borde jag börja år 1917 då en kortlivad Ukrainska folkets republik bildades, men bara fem år därefter blev landet en sovjetisk republik. Fortsätt läsa →
Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:
Att folket inte styr den svenska demokratin kan vi framför allt se på det bedrövliga tillstånd som Sverige befinner sig i idag. Inte fan ville de ännu för femtio år sedan totalt dominerande etniska svenskarna att bortåt en miljon muslimer skulle bosätta sig i landet, lika lite som de ville ha en betydande folkökning från länder som Syrien, Afghanistan, Somalia och Eritrea. Det är svårt att tro att de längtade efter att det skulle sitta rumänska och bulgariska tiggare utanför var och varannan livsmedelsaffär. De röstade inte för gängbrottslighet eller rent allmänt för en explosiv ökning av kriminaliteten, där en majoritet av förövarna är invandrare. De ville inte få sämre skolor, usla vägar, större bostadsbrist och längre köer till sjukhusvård. Inte heller ville de ha en så markant polisbrist att merparten av småstölder och andra mängdbrott helt enkelt måste läggas ner. Så där skulle man kunna fortsätta och räkna upp alla misslyckanden som staten bär huvudansvaret för. Fortsätt läsa →
Invandring och mörkläggning 