Skjut inte budbäraren!

Dagens blogg har av två skäl kostat på lite extra att skriva. Det ena skälet är att den som i Sverige förmedlar obehaglig information och negativa fakta rörande invandringen och invandringspolitiken får räkna med att benämnas rasist. Det viktiga är nämligen inte vad som händer i verkligheten utan språket, hur man uttrycker sig. Det gäller inte bara att prata på rätt sätt utan det gäller också att undvika vissa frågor. När den tanken börjar snurra i mitt huvud känner jag att jag inte längre vill bo i Sverige. Priset är för högt; att bli kallad rasist för att man gör sitt jobb och håller sig till sanningen – så gott det nu går.

Det mest flagranta exemplet på att språket är viktigare än sakfrågan är feministernas förnekelse av att det finns något som kan kallas hedersmord. Det är rasistiskt att peka ut invandrare när det i själva verket handlar om det patriarkala förtrycket. Män är samma vidriga och kvinnoförtryckande varelser överallt. Samma talibaner här som där. Ytterligare ett exempel är invandrares överrepresentation när det gäller våldtäkter, ett ämne som behandlas nedan. Den som lyfter den frågan gör ett rejält klavertramp och kan räkna med att rasiststämpeln omgående tas fram.

Det andra skälet till skrivsvårigheterna är att trots att våldtäkter är ett av de värsta övergrepp som finns, så är varken journalister eller politiker särskilt intresserade av konsekvenserna för offren. EU-migranter, där flödar tårarna och journalisterna frossar i de fattiga tiggarnas olycksöde. Men våldtagna kvinnor, i synnerhet om det skulle handla om svenska kvinnor som blivit våldtagna av invandrare eller deras tonåriga barn från så kallade utanförskapsområden, där tar det stopp. Tvärstopp – det gäller ju att inte hamna i rasistfacket.

Kriminalpolisen i Stockholm har år efter år bokfört anmälda gruppvåldtäkter. 1998 registrerades 40 fall, varav 18 med endast utländska brottslingar, tio med enbart svenska, sex med både och, och tio där offret var osäkert. År 2004 registrerades 35 gruppvåldtäkter i länet, varav 14 med utländska förövare, sex med svenska gärningsmän, tre med både och. I tolv fall kunde inte offren avgöra förövarnas bakgrund.

År 2008 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Våldtäkt mot personer 15 år och äldre, som redovisade perioden 1995–2006. Enligt den har anmälningarna av ”våldtäkter med fler gärningspersoner” ökat kraftigt sedan 1990-talet. År 1995 skattade Brå att det hade anmälts 116 fall. Observera att nu gäller det inte enbart Stockholm utan hela landet. År 2006 anmäldes 553 fall – en fyrfaldig ökning på drygt tio år.

553 registrerade fall av gruppvåldtäkter. Stanna upp ett tag och begrunda den siffran. Vi vet inte hur invandrares representation ser ut men vi vet att andelen utrikes födda vid gruppvåldtäkter med tre eller flera gärningsmän var 39 procent. När det gäller de senaste åren och dagens situation vet vi inte hur siffrorna ser ut.

Hur många av gruppvåldtäktsmännen som är barn till invandrare finns det inte någon statistik över, men vi känner till ett antal gruppvåldtäkter som utförts av tonåringar och som fått stor mediebevakning. I april år 2000 våldtog nio invandrarkillar mellan 14 och 16 år en berusad 14-årig svensk tjej i ett garage i Rissne. Åtta av pojkarna häktades. Alla släpptes. På grund av sin ringa ålder åtalades ingen av pojkarna utan de överlämnades till sociala myndigheter. Samtliga var kända av polisen. Om den 16-åring som betraktades som en ledare skrev Aftonbladet att han redan hade två domar på sig, för häleri och stöld. Han var också misstänkt för två rån, det första när han var elva år, stöld, häleri, brott mot knivlagen, olaga intrång i källarförråd och mopedstöld. Sammantaget har detta killgäng en diger lista över sina brott.

I ett första förhör talar en av pojkarna, 15 år, mycket utförligt. Han berättar vilka som gjorde vad. Alla var på henne med händerna. Några, två eller tre, genomförde samlag.
  – X gav henne två hårda örfilar och skrek: Vakna din hora! Samtidigt knullade han henne.
  Han själv gjorde det också, säger han i första förhöret. I andra förhöret tar han tillbaka och säger att han låtsades ha samlag och låtsades att han fick utlösning mot en vägg.
  Pojkarna stod då, enligt vad han berättat, i ring runtom, pratade, skrattade, drev med henne, någon rökte.
   – Y sa att han ville ta skorna. Han skulle ge dem till sin moster.
  En annan tog mobiltelefonen. Plånboken försvann också.
  Han berättade vidare att flickan inte kunde göra motstånd, än mindre prata.

Om vi lämnar gruppvåldtäkterna och intresserar oss för våldtäkter i stort, hur ser det ut då? År 2008 anmäldes 5.446 våldtäkter och grova våldtäkter i Sverige. Under juli månad år 2012 polisanmäldes i snitt fem våldtäkter om dagen i Stockholm. Tidningen Metro skrev att det var våldtäkt mot barn under 15 år som procentuellt sett stod för den största ökningen. Dessa anmälningar hade mer än fördubblats jämfört med juli föregående år.

Den mest omfattande studien av vilka som begår våldtäkterna har gjorts av statistikchefen Jan Ahlberg vid Brottsförebyggande rådet och publicerades 1996. Den kom fram till att invandrare är 4,5 gånger mer benägna än svenskar att begå våldtäkt. Mellan 1985 och 1989 begick invandrare och deras barn 51 procent av alla våldtäkter i Sverige.

En undersökning utförd av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, visade att av 871 anmälda våldtäkter i Stockholms län 1986-1990, ledde 116 till fällande domar, och av dessa brottslingar hade 68 procent utländsk bakgrund. För perioden 1994-1997 har Stockholmspolisen konstaterat att 42 procent av offren för överfallsvåldtäkter pekat ut gärningsmannen som utlänning, 27 procent som svensk, medan 31 procent av offren var tveksamma. Även i Norges och Danmarks storstäder, där en omfattande invandring skett, rapporteras dramatiska ökningar av antalet våldtäkter. En majoritet av förövarna är muslimer av arabisk eller afrikansk härkomst. Offren är till största delen inhemska kvinnor. De uppfattas som enkla och föraktliga byten. Oslopolisen rapporterade år 2009 att under de senaste tre åren hade 41 överfallsvåldtäkter anmälts. Samtliga hade begåtts av ”icke-västliga” invandrare.

Klippet nedan visar inte bara att beröringsskräcken är mindre i Norge utan också att det kan vara konstruktivt att lyfta fram våldtäkter och kvinnosyn. När det gjordes i den kurdiska grupp som tillhörde de utpekade så minskade antalet våldtäkter.

Ursäkta statistiktragglandet, men det avser att visa att våldtäkter är ett problem som i hög utsträckning kan kopplas till invandrare. Sverigedemokraten Richard Jomshof tog upp ämnet i en riksdagsdebatt i maj 2013 och citerade det som en ung invandrarkille sa i en intervjuundersökning. Invandrarkillen berättade inte bara vad han själv tyckte utan menade att så här tänker många av dem han kände:

Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig”. Han tillade: ”Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.

På sin blogg skriver socialdemokraten Elin Lundgren om riksdagsdebatten under rubriken ”Det är rasism”. Hon, liksom dåvarande riksdagsmannen och nuvarande integrationsministern Morgan Johansson är enbart intresserade av att skjuta ner budbäraren, dvs. Richard Jomshof. Det samhällsproblem han tar upp verkar överhuvudtaget inte väcka deras intresse. Det är inte de våldtäkter som Richard Jomshof tar upp som är rasistiska, utan det är han som är rasistisk när han alls nämner dem.

Varför kryper det i min kropp här. Så att det syns? Vi är många i bänkarna som förmodligen har ett ansiktsuttryck som visar att vi är mycket illa berörda. Vi sitter där för att vi debatterar något som vi nog alla avskyr, sexualbrott. Vem som än utför det. Och den debatten reduceras till ett rasistiskt utfall från SDs sida.
Krypet kommer sig hos mig av viljan att peka ut en hel grupp, invandrarna, baserat på uttalanden som några män har gjort. Vilket är lika absurt som att hävda att blonda vikingars uttalanden och handlingar är något alla män födda i Sverige ska lastas för. Detta utvecklar Morgan Johansson i sitt lysande inlägg:
Jag satte upp mig på talarlistan därför att jag ville kommentera Richard Jomshofs, enligt min uppfattning, fullständigt avskyvärda inlägg. Där gick han över alla gränser. Det var nästan så att man trodde att Kent Ekeroth var tillbaka i justitieutskottet, men de har väl samma talskrivare, antar jag. Nu är Jomshof inte längre kvar i salen, och det är också symtomatiskt. Först går man upp och håller ett sådant här inlägg, och sedan sjappar man från debatten. Det visar ännu tydligare att Sverigedemokraterna och Richard Jomshof inte är intresserade av att bekämpa och förebygga sexualbrott. Han är bara intresserad av att hetsa mot invandrare. Det var själva innebörden i hans inlägg.

Ja, antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat. Det beror på att vi klassar fler gärningar som våldtäkter nu än vad vi gjorde förr. Det beror också på att fler och fler kvinnor faktiskt vågar anmäla när de har varit utsatta för övergrepp. Så var det inte förr på 50- och 60-talen. Våldtäkt inom äktenskapet var inte ens kriminaliserat förrän 1965. Om Sverigedemokraterna och Richard Jomshof går omkring och tror att det var något slags paradis för svenska kvinnor på 50- och 60 talen, något slags idyll där det inte hände någonting, är det fullständigt historielöst. Under de här åren har kvinnors ställning förbättrats på ett mycket påtagligt sätt, inte tillräckligt men på ett mycket påtagligt sätt. Det har gjort att fler och fler vågar anmäla. Det är inte Sverigedemokraternas förtjänst, vill jag säga.

Deras kvinnosyn är ytterst unken. Titta bara på deras inställning i abortfrågan! Så citerar han då gärningsmän med invandrarbakgrund och menar att det talar för hur invandrare ser på kvinnor. Det är ett rent bedrägeri. Låt mig nämna en sak. Den mest kända serievåldtäktsmannen i Sverige heter Niklas Lindgren. Det är den så kallade Hagamannen i Umeå. En av våra mest kända barnamördare och barnavåldtäktsmän heter Anders Eklund. Det var han som dödade Engla.
Vad tror ni skulle ha hänt om man hade satt en mikrofon framför Niklas Lindgren eller Anders Eklund och bett dem utveckla sin syn på barn eller kvinnor? Om de hade uttalat sig förmodar jag att man hade fått höra samma typ av avskyvärda citat som dem vi hörde Richard Jomshof citera. Men vi skulle aldrig någonsin dra slutsatsen att de här två gärningsmännen talar för hur svenska män ser på kvinnor eller barn. Den slutsatsen skulle vi aldrig någonsin dra. Eller tycker Sverigedemokraterna och Richard Jomshof det? Tror han det?

När Lena Olsson tog en replik blev det fantastiskt tydligt. Hon ställde frågan: Hur ser du då på svenska män som tar hit kvinnor och begår övergrepp mot dem, det vi kallar för fruimport? Då blev han fullständigt svarslös. Det var inte den poängen han ville ha. De är bara intresserade av att lyfta upp när invandrare begår brott, men när svenska män begår brott räknar man det inte. Det är oerhört avslöjande och visar den människosyn som ligger bakom detta.

I Sverigedemokraternas värld är människor inte lika mycket värda. Det handlar bara om att använda de olika brotten som begås för att öka skillnaderna, öka hetsen och ställa olika folkgrupper mot varandra. Vi måste bekämpa och förebygga sexualbrott oavsett vem som är offer och oavsett vem som är gärningsman. Låt oss aldrig använda detta som ett medel för att hetsa olika folkgrupper mot varandra. Den diskussionen får vi nog föra vidare med Sverigedemokraterna och Richard Jomshof när han behagar visa sig i kammaren igen. (Applåder)

Våldtäkter är vid sidan av mord och tortyr de allvarligaste övergrepp vi känner. Att svenska riksdagspolitiker använder det höga antalet våldtäkter som begås i Sverige som ett vapen mot politiska meningsmotståndare fyller mig med avsky. Morgan Johansson visar inget intresse för sakfrågan samtidigt som ha beskyller Richard Jomshof för att ha en ytterst unken kvinnosyn. Förstår han vad han därmed avslöjar om sin egen kvinnosyn? Morgan, Elin och alla ni andra riksdagsledamöter med er beröringsskräck och er avsky för Sverigedemokraterna: Var är er solidaritet med de våldtagna kvinnorna? Vart tog kampen mot övergrepp och annan kriminalitet vägen? Ni är inte valda för att i första hand bemöta sverigedemokratisk retorik. Ni är valda för att tillvarata medborgarnas intressen.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.