Söndagskrönika: Transvestitbekymmer

Om du föredrar att lyssna framför att läsa, varsågod:

Först ett barndomsminne. När jag var tio år, eller kanske åtta, hittade jag min storasyrras bindor och insåg att om jag band en om varje knä, så slog jag mig inte när vi grabbar spelade fotboll. Jag var målvakt. Min syrra både skämdes och blev väldigt arg på mig. Hon vet inte vad vi vet i dag, men som jag tydligen förstod redan då, att båda könen kan behöva bindor.

Jag läser den amerikanske författaren Jim Goads lustmord på transsamhället, Gender Psychosis (2020). Även om en psykos inte alls är något lustigt, så bjuder Jim Goad på kul läsning. Emellertid, det finns ett allvar bakom det absurda, nämligen att staten och kapitalet tar dessa könsförvirrade människor på allvar. Vill du byta kön, visst går det att fixa. Såväl hormonellt, som kirurgiskt och juridiskt. Det kommer att göra ont, är irreversibelt och kostar dig nog flera hundratusen kronor men när det är klart så är du den som du verkligen är.

Är du en man som egentligen är en kvinna är ett första steg att injicera kvinnliga hormoner. Följ sedan upp med att få dina testiklar bortskurna. Huden från din förhud och penis omvandlas kirurgiskt till blygdläppar. Ditt ollon blir till en klitoris. Sista steget är att skära upp ett hål i skrevet. Din nya vagina kommer att kräva hormonbehandlingar och daglig utvidgning med ett slags dildo i minst sex månader. Efter din genitala ommöblering är det antagligen dags för permanent hårborttagning i ansiktet med laser, ansiktsfeminiseringskirurgi samt bröst- och rumpförstoring. Och likförbannat, när du öppnar munnen för att säga något kvinnligt, så hör de flesta omedelbart att du är en man.

Om du är en kvinna som ”egentligen” är en man kommer du att behöva testosteroninjektioner för resten av ditt liv. Du kommer också att behöva få de där felsignallerande brösten bortskurna. Dina inre kvinnliga organ tas också bort och dina blygdläppar omarbetas till något som liknar en pung. Kanske stoppar läkaren in ett par falska testiklar. Och sedan är det dags för fallosplastiken, där något korvlikande sys fast i skrevet. Heja killen!

Människor, som har svårt att skilja på den biologiska verkligheten och sina egna fantasier verkar inte kunna slå sig till ro förrän de har gjort alla lika galna som de själva är. Våra hysteriskt lagda transvänner har ett fundamentalt fientligt förhållande till verkligheten.

Män använder varken bindor eller tamponger eftersom de inte menstruerar. Dessa hygienprodukter är till för människor som har mens. Kvinnor får mens. Män får inte det. Kenny Jones är en svart kvinna som låtsas att hon är man och skriver om det. I en artikel på self.com får läsarna veta att när hon menstruerar så känner hon sig inte som den man hon vet att hon är. Kenny skyller sin olycka på samhället, som fortfarande ser menstruation som något enbart ”cisgenderkvinnor” upplever. Så är det ju inte! Alla som får mens är inte kvinnor, och alla kvinnor får inte mens.

Det är inte bara hos Kenny Jones som medvetandet och kroppen ”kämpar mot varandra”. Den kampen pågår också hos Cass Clemmer, en rödhårig ”menstruationshälsoaktivist” som tyckte att det var en bra idé att ta bilder på sitt eget blodfläckade skrev och lägga ut dem på nätet. Hon ville visa på det lidande som följer med när hon berättar för sin kropp att hon är en man. Kroppen protesterar: ”Nej, du är fortfarande en tjej, stupid bitch”

Sommaren 2019 kontaktade en viss Ben Saunders – en kvinna som insisterar på att vi ska spela med i hennes vanföreställning och låtsas att hon är en man – Procter & Gamble, som tillverkar Always-serien av dambindor och andra feminina hygienprodukter. Hon frågade dem varför i hela friden de satte den universella logotypen för kvinna på en produkt som alla vet också används av transmän. Kände de inte till att män också kan ha mens? Var de helt omedvetna om att de genom att sätta en kvinnlig logotyp på sin produkt skapade ångest och dysfori hos män med vagina?

Procter & Gamble lyssnade på Ben Saunders och tog bort den stötande logotypen från sina dambindor – förlåt, inte dambindor utan könsneutrala mensprodukter. En kvinna på Always marknadsavdelning bestämde sig för att informera Ben Saunders om att företaget hade lyssnat på honom och skrev ett öppet brev till honom. Varför informera någon privat när du kan dygdesignalera till världen att du spelar med i den stora lögnen att kön är något som man väljer.

Kära Ben, jag ville återkomma till dig angående ditt påpekande om kvinnosymbolen på Always-förpackningarna, som du skickade 18/06/2019. Vi tog till oss det du skrev och vårt marknadsföringsteam har arbetat fram en lösning! Vi är glada över att kunna informera dig om att vi från och med december kommer att använda en ny förpackningsdesign, utan kvinnosymbolen. Du bör dock vara medveten om att du kan hitta produkter med den gamla förpackningsdesignen i butikerna ännu under några veckor efter december, eftersom distributionen av de nya förpackningarna kan ta lite tid. Vi är mycket tacksamma för att människor som du uttrycker sina åsikter. Tack för att du kontaktade oss, dina kommentarer hjälper oss att förbättra oss varje dag.

Majoriteten av transpersoner är inte kvinnor som definierar sig som män utan den breda strömmen går åt andra hållet; män som ser sig själva som kvinnor. Wikipedia har en sida om transpolitiker i Storbritannien. Av de 45 politiker som redovisas är bara två födda som kvinnor. Resten är män. Vilken är förklaringen till denna snedfördelning? Kanske det bara är en spegling av ett samhälle där kvinnorna har företräde. Vi lever i en värld där männen demoniseras just för att de är män, vilket skapar förvirring. Kvinnorna attraheras tydligen inte av män som beter sig manligt. Kan det möjligen betyda att ”en bra man” är en man som agerar omanligt?

I sin strävan att tvinga världen att acceptera den uppenbara lögnen har transkvinnorna stött på en oväntad fiende – radikala feminister med biologiska vaginor. För dem ägnar sig transkvinnorna åt en genital form av identitetsstöld och appropriering. De stjäl en kvinnoidentitet som de inte har rätt till. Transkvinnorna svarar med att lite föraktfullt kalla dem för TERFS – Trans Exclusionary Radical Feminists och påminner om att könet är en social konstruktion och att kvinnlighet är ett patriarkalt påbud, sexistiska stereotyper om hur kvinnor ska bete sig. Därför är TERF-kvinnorna reaktionära fascister. Transkvinnorna framstår som en av regnbågssamhällets mest militanta identitetsgrupper.

För TERF är transkvinnorna privilegierade män som använder detta privilegium i ett försök att ta över kvinnors lidande utan att behöva utstå varken menssmärtor eller de besvär som följer med att blöda fem dagar i månaden. De är män i kvinnokläder med vanföreställningar om sitt kön och under inga omständigheter ska de tillåtas använda damtoaletter eller delta i evenemang som uteslutande är avsedda för kvinnor. Att transkvinnor invaderar sådana ”säkra utrymmen” ser TERF-kvinnorna som en form av våldtäkt.

Guardian-kolumnisten Julie Bindel klassar TERF som transfobiska reaktionärer. Omedvetet tjänar de patriarkatet och är därför medskyldiga till trakasserier, tortyr och mord på transpersoner världen över. Medan det förr var transvestiterna som var freaks, så är det nu transfoberna som avviker och föraktas. Under rekordkort tid har en minoritet med sexuella särintressen gaslightat hela västvärlden.

Feministen Germaine Greer hävdade för några år sedan att transkvinnor inte är kvinnor eftersom de inte inser hur det är att ”ha en stor, hårig och illaluktande vagina”. Den brittiska feministen Sheila Jeffreys är överens med Greer om att transsexuella inte är kvinnor, men tillägger att deras konstgjorda vaginor faktiskt stinker ännu värre än de hos naturligt födda kvinnor. De erbjuder nya mikrobiella livsmiljöer där infektioner utvecklas och orsakar allvarliga odörproblem. Jättekul, riktiga och falska kvinnor bråkar om vilkas vaginor luktar mest illa.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version