Ingen Flyktingkris

flyktingar

Migrationsverket rapporterar på sin hemsida att under de senaste sju dagarna har 6.909 personer sökt asyl i Sverige. Därav har nästan hälften sagt att de är syrier. Det betyder att de insett att det är lättare att ta sig in i Sverige, om man säger sig komma från Syrien. Tyska myndigheter rapporterar att en fjärdedel av dem som uppger sig vara syrier inte är det, utan kommer från andra arabländer och Afrika. Och så här berättar en anställd på Migrationsverket:

Ett icke försumbart antal av de som söker asyl i Sverige och anför som skäl kriget i Syrien är syrier som är bosatta utomlands sedan många år. De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
– Nix, går inte.
– Men Grekland är ju ett EU-land!
– Nix, går inte.
– Varför då?
– Svensk lag säger att vi prövar en asylansökan gentemot medborgarskapslandet.

Av de nästan sjutusen personerna som sökt asyl den senaste veckan uppger 1.280 att de är ensamkommande flyktingbarn. Svenska Dagbladet konstaterar att migrantströmmen nu är så tät att för många behövs det inte hjälp från flyktingsmugglare. Det är bara att ”följa John” med dem som går framför i tåget. Bilden ovan är den som Svenska Dagbladet illustrerar sin rapportering med.
När medier och politiker beskriver massinvandringen som en kris, där det behövs en akut insats, så kan och bör det tolkas som att de exploaterar den svenska godheten. De talar inte om att det som pågår är en immigration från tredje världen till Europa, och i synnerhet då till välfärdsstater som Sverige och Tyskland. En kris är något akut. Detta är ingen kris utan en sedan flera år pågående normalitet, som under det senaste halvåret accelererat våldsamt och där vi varken ser något slut på tillströmningen eller accelerationen.

Inte heller bör migranterna betecknas som flyktingar. Flyktingar är ett begrepp som ska reserveras för människor som utan egen förskyllan hamnat i en situation där de går under, om de inte får hjälp av medmänniskor. Dessa migranter har valt att ta sig till Europa. De kunde ha valt att stanna kvar. Några av dem lämnar säkert överdjävliga förhållanden, men det ger ändå inte politiker och journalister rätt att kalla immigranterna till Europa för flyktingar. Det är ingenting annat än ett bedrägeri.

Det som sker är en immigration som riktar sig just mot Europa, därför att europeiska politiker inte har förstånd att kontrollera inflödet. Det är inte konstigt att människor med sämre livsbetingelser och framtidsutsikter hellre vill leva här än i Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia etc. Det är politikernas jobb att ha kontroll över inflödet. Nu har en situation uppstått som liknar den när svenskar och andra européer emigrerade till Amerika för att få ett bättre liv. Och ändå är den inte alls av samma slag, därför att det Amerika hade att erbjuda sina invandrare var ungefär så långt från en europeisk välfärdsstat som det går att komma. Dessutom, Amerikas immigranter kom i första hand från Europa. De var huvudsakligen nordeuropéer. De assimilerades inte, de blev inte indianer, utan förblev västerlänningar. Det var de och inga andra som, med det bästa i Europa som förebild, skapade den demokratiska stormakt USA i dag är.

En av mycket få på den offentliga arenan som verkar ha förstått situationens allvar är DN:s förre chefredaktör Hans Bergström. I en pinfärsk artikel i ”Dagens Industri” konstaterar han:

En stat som låter människor välla in över dess gränser, utan kontroll, har upphört att existera som stat. Schengensamarbetet, med avskaffad passkontroll, förutsätter en stark kontroll av områdets yttre gräns. Utan en sådan kontroll tvingas länder upphäva Schengenregimen. Så sker nu. Österrike, Tyskland – ja, även Finland uppe i Torneo – har funnit det nödvändigt att återinföra en effektiv gränskontroll. ///
Samhällsstressen från de volymer vi nu talar om är betydande – på statskassan, på kommunerna, på skolan, på sjukvården, på sammanhållningen, på politiken. Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter ett samband mellan arbete och förmåner samt ett förtroendekitt mellan medborgare och stat; båda är under upplösning. Fortsatt förnekande från den politiska och mediala eliten av realiteterna kommer bara att accelerera denna allvarliga process.

De immigranter som söker sig till Europa är huvudsakligen muslimer från klansamhällen. De överger krig och ett elände som de är medskapare av. Det betyder att de tar med sig sina – med västerländska ögon – dysfunktionella kulturer, trauman, konflikter och motsättningar till Europa. De flesta av dem är fullständigt oförmögna att skilja mellan religion och politik. Om de får möjlighet, och det verkar de få, så skapar det ett annat Europa, ett Europa som i grunden är av samma slag som de samhällen de flydde från.

Europa är på väg mot en tipping point, när de europeiska makthavarna helt tappar greppet och den europeiska kulturen går under. Ni som tror att jag har fel eller att jag överdriver: räkna, om det behövs med fingrarnas eller en kalkylators hjälp, på vad det betyder med tusen nya asylsökande om dagen bara till Sverige. Alla får givetvis inte asyl men för dem som får det, dubbla den siffran för den påföljande anhöriginvandringen. Tänk efter, har Europas och Sveriges politiker hittills varit situationen vuxna? Min uppfattning, och allt fler är inne på det spåret, är att det enda svenska politiker i stort sett är bra på, med avseende på invandringspolitiken, är att dölja och skönmåla. Jo, en sak till är de bra på: att kvittera ut sina löner och pensioner.

Mera till er som tycker jag överreagerar: ni tror att ni kan sitta säkert på läktaren och titta på samt skvätta ut lite av ert överflöd, för att minska ”flyktingarnas” lidande. Den läktare ni sitter på är i själva verket en gren ni är behjälpliga med att såga av. Det handlar inte bara om en gradvis försämrad välfärd. Vad gör ni om euron kraschar? Om bankerna stryper penningflödet? Om staten inte klarar att betala ut pensioner och alla de bidrag som allt fler av medborgarna lever på? Har ni pengar i madrassen eller kanske på ett konto i Schweiz? Har ni något lager av konserver, som gör att ni överlever? Sverige är nämligen inte självförsörjande med livsmedel utan ungefär hälften av befolkningen riskerar vid ett sammanbrott att få svälta. Vad gör ni den dag när elen kanske pajar för gott och det inte finns något rent vatten i kranen? Och den mest drabbande frågan: Är detta verkligen det samhälle ni vill lämna över till era barn och barnbarn?

Det är hemskt att av Europas politiska ledare är det nästan bara Ungerns Viktor Orbán som förstått situationens allvar. Vi lever i ett land där KD-politikern Lars Adaktusson anser att Viktor Orbán och hans parti Fidesz är en skam för Ungern och EU. Vi lever i ett land där Centerpartisten Fredrick Federley tycker att Fidesz bör uteslutats ur sin grupp i Europaparlamentet.

Snart får han sällskap:

På Svenska Dagbladets debattsida påpekar Europaparlamentarikern Cecilia Wikström och Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson, att M och KD under flera år varit påfallande tysta i kritiken mot sin partibroder Orbán. Och att det är ohållbart om alliansen ska gå till val på en utrikespolitik med demokrati i fokus. ”Då funkar det inte på europeisk nivå att okritiskt acceptera partikamrater som Fidesz. Andra kollegor i deras konservativa grupp såsom den tidigare kommissionären Vivianne Reading har redan uttryckt denna ståndpunkt och det vore på tiden att moderaterna och kristdemokraterna också nu kräver att Fidesz utesluts ur EPP-gruppen.”, skriver FP:s företrädare. Både Europaparlamentarikern Anna Hedh (S) och Vänsterpartiet har också krävt att Viktor Orbán ska fråntas sin rösträtt i ministerrådet.

Det är en sorg att leva i ett land där de som har makten aldrig ens tvekar om att de har rätt, inte ens när de medvetet exploaterar den svenska godheten, och för det svenska välfärdssamhället mot undergången. Det gör ont att ta del av de senaste veckornas propagandadrive: ”I godhetens namn, alla svenskar: spring mot avgrunden!”

Den stora gåtan är varför Europa alls framkallade denna migration, som just nu spikrakt leder till såväl EU:s sammanbrott, som mycket stora kriser i mottagarländerna. Den ungerske (sic!) nobelpristagaren i litteratur och överlevaren från Auschwitz, Imre Kertesz, uttrycker den europeiska utsattheten för en muslimsk massinvandring så här drabbande, i sin senaste bok ”Den sista tillflykten”:

Det slutar alltid likadant: civilisationen når ett stadium av övermognad där den inte bara är ur stånd att försvara sig, utan där den inte ens vill det längre; där den på ett till synes obegripligt sätt dyrkar sina egna fiender. Till det kommer att allt det inte får sägas öppet. Varför? Frågan skulle inte bekymra mig om jag inte hade blivit en ”offentlig person”. Jag börjar förstå det tvång som den stora allmänna lögnen hämtar sin näring ur: Det är helt enkelt inte möjligt att kämpa emot detta tvång, för politikern därför att han förlorar sin popularitet, och för författaren av samma anledning: goda manér är lika med lögn och total självuppgivelse.

Sammanbrottet är inte förlagt i någon avlägsen och oviss framtid utan kommer att äga rum inom ett år och antagligen långt tidigare, om migrationen fortsätter på samma sätt, eller till och med ökar. Med tusen asylsökande om dagen till Sverige slås benen undan för alla kalkyler. Sverige kan jämföras med ett hus med en allvarlig vattenläcka. Vattnet bara forsar in och svenska folket luras att tro att det går att fixa med ett öskar. Det blir ju inte enklare av att snart sagt vartenda hus i den europeiska gemenskapen har drabbats av samma slags läckor.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version