Varför är där ingen is till punschen?

Håkan Stenlund heter en man som är starkt kritisk till svensk invandringspolitik och mediernas undermåliga hantering av ämnet. Han tillskriver olika makthavare men får vanligen inte svar. Emellertid, den 10 mars i år efter att ”åsiktskorridoren” diskuterats i SVT Debatt svarade SVTs chef Eva Hamilton honom. Hon skrev:

De uppgifter du pekar på belyses i såväl nyhetsprogram som debattprogram. Bara det faktum att vi debatterar ”åsiktskorridoren” i Debatt visar på detta. Men till dina uppgifter skulle jag också vilja lägga diskussioner av typen ”Hur mycket ytterligare invandring krävs för att Sverige ska klara sjukvården/äldrevården/renhållningen/restaurangbranschen? etc”. Inte minst när jag när jag besöker min pappa på äldrevården får jag belägg för att det är kvinnor, första generationens invandrare, som bär äldrevården i sina varma händer.

Gunnar och jag har tidigare här på bloggen flera gånger lyft fram äldrevård. Jag återvänder till frågan därför att Eva Hamiltons uppfattning är ganska vanlig. Hur skulle Sverige klara i synnerhet äldrevården utan invandrare? Svaret är naturligtvis att vi inte alls vet att den skulle bli sämre utan invandrare – det är en hypotetisk fråga. Däremot vet vi mycket med äldrevården som är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Åtminstone ett av bekymren är direkt kopplat till att det ofta är invandrade lågutbildade kvinnor som har den typen av jobb. Att gamla svenska människor inte kan räkna med omvårdnad från personal som är svensk, gör deras sista år svårare och mentalt fattigare.

Om man spetsar till Eva Hamiltons uppfattning så kan man se att hon inte tilltror invandrare att ha särskilt mycket i huvudet. Det är händer det handlar om, vårdens varma kvinnohänder och skitiga (väl?) sopgubbehänder. Kanske blöta restaurangdiskarhänder? Utan invandringen upphör inte bara sjuk- och äldrevården utan då stannar också sophanteringen och krogarna får slå igen, eller vad? En chef med ett ansvarsfullt jobb kan inte göra bra ifrån sig om han/hon/hen inte får ha sina föräldrar på hemmet och måste ta hand om sina egna sopor. Och det är klart att de som har råd måste få äta på restaurang när de inte har tid att laga mat själva. När det gäller sjukvårdens långa köer så är den frågan lösbar genom att man vänder sig till Sophiahemmet i Stockholm. Det fungerar utmärkt, fråga vår gamle socialdemokratiske statsminister Göran Persson.

Om jag ställde Eva Hamilton inför ovanstående resonemang så skulle hon antagligen säga att så där menade hon inte alls. Hon ville bara lyfta fram att invandrare gör nödvändiga och viktiga insatser i vårt samhälle. Det var på inget sätt hennes avsikt att nedvärdera invandrare. Då kommer nästa fråga: varför vill hon alls lyfta fram invandrarna i yrkeslivet? Vad är det egentligen hon vill ha sagt? Svaret är att hon argumenterar gentemot dem som är kritiska gentemot Sveriges invandringspolitik. Hon säger att ”Ni måste förstå att invandringen är nödvändig därför att så många av oss svenskar är gamla och då klarar inte Sverige exempelvis äldrevården”.

Eva Hamilton tycker antagligen att hennes argument låter bra. Det gör det inte. Var någonstans i världen har vården brakat samman därför att en hög procent av medborgarna är gamla? Det är sant att den svenska vården är avancerad och att det till och med händer att japaner kommer hit och studerar den. Det betyder emellertid inte att japaner längtar efter att sätta sina egna äldre familjemedlemmar på hemmet. En 22-årig japanska som fått åka med i en grupp för att studera svensk äldrevård är imponerad och konstaterar att den inte alls är lika utbyggd i Japan som i Sverige.

Men hon skulle ändå inte vilja att hennes egen mamma flyttade till ett hem som det i Skurup. Så långt som möjligt tar barnen, i praktiken kvinnorna, hand om sina åldrande och även dementa föräldrar, så länge de orkar. För vad skulle annars grannarna säga? http://www.sydsvenskan.se/sverige/japaner-inspireras-av-svensk-aldrevard/

Japan har väldens snabbast åldrande befolkning som till på köpet minskar. Men i Japan är det inget argument för invandring. Det är snarare så att invandringen minskar parallellt med att befolkningen minskar. De invandrare som finns i Japan kommer mest från gamla japanska kolonier som nordöstra Kina och Korea, alltså med förhållandevis näraliggande kulturer och språk. Ändå utgör de mindre än två procent av landets invånare invandrare.

Jag har sparat den mest drabbande kritiken till sist. Den utgår från att många svenskar tycker att livet i Sverige har blivit sämre på grund av massinvandringen. Kriminaliteten har ökat, sjukvården är överbelastad, de sociala kostnaderna har rasat i höjden (vilket bland annat drabbat äldrevården), skolresultaten försämrats, gängbildningarna i utsatta för orter har ökat etc. Allt detta finns det statistik på som vi har redovisat i våra böcker Invandring och mörkläggning, del 1 och 2. Många svenskar som bor i småstäder känner sig inte hemma längre, därför att gatulivet domineras av utomeuropeiska invandrare. Ja, jag vet att jag nu hamnat på tunn is, men ibland är det nödvändigt att lägga kyskhetbältet “rasism-nazism-fascism-främlingsfientlighet-islamofobi” åt sidan och diskutera problemen som de presenterar sig (tack Björn Norström för detta utmärkta långa ord!).

Jag ska inte gå längre med uppräkningen av de samhälleliga kvalitetsförsämringar som den stora icke-västliga invandringen fört med sig utan bara konstatera att samtidigt som vanligt folk fått det sämre anser en priviligierad övre medelklass att de har fått det bättre. Antagligen är det sant. Eva Hamilton säger att invandringen gjort Sverige bättre. Inte annorlunda och framför allt inte sämre. Bättre för henne och hennes gelikar! Så tänker ”dom däruppe” och så ser det nya svenska klassamhället ut.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.