En av anledningarna till att jag började skriva på den här bloggen var att jag ansåg – och fortfarande anser – att den debatt rörande invandringspolitiken som drivs i ”gammelmedia” håller för låg kvalitet. Skribenterna är för åsiktsstinna, för okunniga och för bundna av ett antal dogmer. Det är så mycket som inte får sägas, inte ens beröras. Med andra ord, många av skribenterna är direkt dumma. För dem som inte är dumma gäller att de är ohederliga, och det är nog en än värre beskyllning, eftersom ohederlighet är ett medvetet val.
Att det står illa till med såväl intellektet som förmågan till klarspråk får jag bekräftelse på i stort sett varje dag. För mig och förmodligen de flesta av läsarna av denna blogg är det exempelvis solklart att huvudorsaken till Sverigedemokraternas framgång är att Sverige tar emot för många asylsökande. Trycket från den icke-västerländska världen är ett problem för hela Europa men Sverige avviker som bekant genom sin extremt generösa och illa hanterade asylpolitik. Den har alla tänkbara negativa konsekvenser. Det blir för dyrt, vården överbelastas, skolresultaten faller, bostadsbristen ökar, sociala kostnader springer i höjden, kriminaliteten ökar liksom segregation och bristen på tillit etc. etc. Allt detta går såväl att belägga som att diskutera men för gammelmedia är det ”no-go-zoner”, i ett problematiskt släktskap med de 55 äkta ”no-go-zoner” som enligt Rikskriminalpolisen nu finns i Sverige:
Rikskriminalpolisens underrättelsesektion har identifierat de geografiska områden där lokala kriminella nätverk anses ha en stor negativ påverkan på omgivningen. Det är områden där uppgörelser bland kriminella kan resultera i skottlossning på öppen gata, där invånarna inte törs avge vittnesmål och där polisen inte är välkommen.
I dagens osignerade huvudledare i DN funderas – för vilken gång i ordningen – över Sverigedemokraternas framgångar. Ledarskribenten är helt oförmögen alternativt ovillig att förstå att en växande andel av svenska folket är djupt kritiska gentemot invandringspolitiken, utan att det vare sig handlar om rasism eller främlingsfientlighet. De handlar om ren konkurrens. Som bloggläsaren Lars-Erik Eriksson lakoniskt skriver i ett mail: ”Det blir ju dyrt och överskottsmålet får vi skotta över.”
Nu bestämmer sig DN för att Sverigedemokraternas framgångar inte beror på väljarnas missnöje med den förda politiken utan på att partiet blivit skickligt i att fånga upp de ”invandringskritiska attityder” som har funnits där hela tiden. DN-ledarens slutsats är att de övriga riksdagspartierna måste förbättra sin marknadsföring:
Det betyder bara att övriga partier de senaste valen inte har lyckats tillräckligt bra med sitt erbjudande till väljarna. Både vad gäller organisering av invandring och integration finns mycket övrigt att önska av både regeringen och alliansen.
I veckan presenterar Migrationsverket nya prognoser för kommande års invandring, ett ypperligt tillfälle för partierna att visa väljarna hur de vill möta den dubbla utmaningen. För det första krävs konkreta lösningar på hur det knackiga mottagningssystemet ska fås att fungera bättre. För det andra behöver väljare som lockats av de främlingsfientligas locktoner ges mer övertygande alternativ.
Notera den nonchalanta formuleringen ”knackiga mottagningssystemet”. Men framför allt, det är en fullkomligt hårresande enfaldig slutsats, med tanke på att Sverige under de närmaste fem åren beräknas ta emot fler asylsökande än någonsin, till högre kostnader än någonsin. Man undrar verkligen vad det är för människor som på bästa plats i landets största dagstidning ger uttryck för ett sådant oreflekterat tankehaveri (om det nu inte rör sig om en medveten mörkläggningsstrategi, förstås).
Nå, om Gunnar och jag skulle skriva en artikel till DN Debatt eller SvD Brännpunkt i denna fråga kan vi med vår erfarenhet från de senaste åren vara nästintill bergsäkra på att inte bli publicerade. Det vi skriver håller inte måttet, hur faktabaserade våra texter än är. Vi tillhör troligvis dem som enligt DNs ledare ägnar sig åt ”organiserad främlingsfientlighet”. Eftersom vi är (tillskrivet) främlingsfientliga, så platsar vi inte i den upplysta svenska eliten. Brutalt formulerat: Vi är helt enkelt för dumma. Det gäller naturligtvis inte bara för Gunnar och mig, utan också för ett antal andra såväl sak- som skrivkunniga kritiker.
Nå, om vi nu har två läger som beskyller varandra för enfald, vilket läger har rätt? Hur ska man som utomstående kunna avgöra det? Den fråga man då bör ställa är vem diskuterar med vem? Gunnar och jag har, förutom här på bloggen, i två böcker på sammanlagt 800 sidor och med ungefär lika många fotnoter visat på enfalden och buggarna i såväl svensk invandringspolitik som i den offentliga debatten. Våra motståndare har inte bemött oss med några fakta, trots att de har tillgång till Sveriges samtliga media. De tiger (när de inte som Aftonbladet försöker kleta ned oss med brunfärg) och låtsas som om vi inte finns. Vi ska tystas genom att inte släppas fram, vi ska helt enkelt tigas ihjäl. Varför? Svaret är generande enkelt: vi har inte rätt ideologi, vi är inte ”upplysta”. Uppenbarligen är fakta i sig själva främlingsfientliga/rasistiska.
Det som den svenska journalistkåren inte kan hantera och därför vägrar att ta till sig är att vi har rätt empiri. Vi har, vilket för övrigt också är förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar, verkligheten på vår sida. En gång till: Vi har verkligheten på vår sida. Det sorgliga är att det är en vetskap med ett alltför högt pris. När massinvandringen knäckt ryggraden på välfärdsstaten, då är det liksom inte läge för att korka upp champagnen.
Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 