Finns det något område där den svenska kunskapsresistensen är så kompakt som när det gäller islam (retorisk fråga)? Tidigare har jag hävdat att islamofobi är Sveriges farligaste och fulaste ord. Här är motiveringen i repris: Det är en utdömande klassificering och sjukdomsförklaring som de okunniga och vilseledda förlänar oss som förstått att här gäller det att värja sig.
När jag häromdagen lyssnade till en youtubeföreläsning av Robert Spencer trillade myntet plötsligt ner när det gällde Irans kärnvapen. Jag har nämligen aldrig riktigt begripit varför Iran skulle vara en farligare kärnvapenmakt än till exempel Pakistan, som ju är rena drivbänken för islam, med den ena gruppen mer fanatisk än den andra. Det blir ju inte precis bättre av att militären skyddar och hjälper flera av landets rebellgrupper med träning och strategi. Sveriges Radios utrikeskorrespondent Nils Horner, senare mördad på öppen gata i Kabul, rapporterade 2006 om kravallerna efter de danska Muhammedkarikatyrerna:
I Pakistan deltog över 70 000 människor i våldsamma demonstrationer mot Muhammedkarikatyrerna på onsdagen. Tre personer dödades och många skadades. Det är tredje dagen i rad som Pakistan sett våldsamma upplopp på flera håll. En åttaårig pojke fick en kula i ansiktet och dog, och två unga män dog av skottskador. Många andra skadades vid flera demonstrationer i dag, de största hölls i städerna Lahore och Peshawar. Biografer, västerländska snabbmatskedjor och en busstation var bland det som brändes ner, och hundratals fordon skadades. Norska mobilföretaget Telenors kontor plundrades.
Pakistanierna verkar inte precis vara ett folk av det mjäkiga slaget. Nå, det var inte om Pakistan jag tänkte skriva utan om Iran. Jag vill inte påstå att jag är särskilt insatt i det storpolitiska spelet men min tolkning av spänningen mellan Israel och Iran har varit den sedvanliga, att om Iran utvecklar kärnvapen kommer det att på ett olyckligt sätt stärka deras makt i området. Det handlar med andra ord om maktbalansen. Det finns också risk för att iranska kärnvapen får Israel att anfalla Iran. En del av förståsigpåarna har till och med hävdat att Israels kärnvapenhot mot Teheran är långt större än Irans mot Tel Aviv.
Frågorna om huruvida Iran kommer att utveckla kärnvapen och huruvida Israel kommer att attackera Irans misstänkta kärnvapenanläggningar är utan tvekan ödesfrågor för vår samtid på ett sätt som många i Sverige inte riktigt verkar förstå eftersom de här frågorna sällan ges något större utrymme i den svenska debatten. Just därför att insatserna är så höga och riskerna så stora, måste de här frågorna diskuteras mycket mer i Sverige än vad som hittills varit fallet.
Nu har jag emellertid hittat ett tankespår av helt annat slag. Mig veterligt är inte heller det diskuterat i svenska media. Så här:
För Shiamuslimer, som bara är tio till femton procent av alla muslimer i världen, är det enbart den som bevisligen i rätt nedstigande led är sprungen ur Muhammeds hushåll som kan vara den rätte ledaren. Shia är Irans officiella religion och år 874 var Mahdi (den som är vägledd av Gud) den senaste och tolfte av de shiitiska imamerna. Att han bara var fem år gammal var i sammanhanget irrelevant. Tyvärr trillade han ner i en brunn i Qom och dog. Emellertid, de muslimer som fanns vid hans sida ville behålla makten så de påstod att han fortfarande levde. De blev trodda. Den tolfte imamen hade gömt sig nere i brunnen och han meddelade sig med de rättrogna därifrån. Han anses fortfarande finnas där.
110 år senare, en tisdag i februari, stötte en man vid namn Jamkarani samman med Mahdi som var där, tillsammans med profeten Al-Khidr. Jamkarani blev upplyst om att marken de befann sig på var helig och att ägaren skulle sluta odla på den och använda de pengar han tjänat på sitt tidigare jordbruk till att bygga en moské. Det gjorde han men eftersom han inte hade tjänat särskilt mycket pengar blev det en rätt blygsam moské.
När president Mahmoud Ahmadinejad kom till makten år 2005 lät han omgående uppföra en enormt pampig moské med minareter, bönehallar, bilparkeringar och badrum för religiösa tvagningar. Han lät också bygga en motorväg till Teheran för 18 miljoner dollar. På så sätt kunde han enkelt åka till källan och tala med imamen och när denne var beredd att komma upp ur brunnen så kunde han bege sig direkt till Teheran och börja styra landet. Det här tar shiamuslimerna på största allvar.
Tisdagar är särskilt populära eftersom det sägs vara den veckodag uppenbarelsen ägde rum och därför den dag då imamen, trots att han är osynlig, tar emot pilgrimernas böner. Förutom den religiösa ritualen, har sammankomsterna också betydande sociala och ekonomiska inslag med försäljare på parkeringsplatserna, familjer som breder ut sina picknick-mattor på marken och tusentals människor som vandrar omkring som om de väntade på en speciell händelse. Vid vissa tillfällen kan över hundratusen pilgrimer delta i kvällsbönen utanför den överfyllda moskén. För att uppfylla Islams regler om separation av könen, har kvinnor sin speciella avgränsade plats som också har sin egen brunn.
När tänker då den tolfte imamen komma upp ur sin brunn? Jo, när shiamuslimerna är väldigt illa ute. När de drabbas av krig och allt tänkbart elände och är på väg att dödas allesammans, då är tiden mogen. Då kommer Mahdi upp och leder shiamuslimerna i strid mot sina fiender. Och de segrar givetvis under denne fantastiske imams ledning.
Koranen omnämner inte denna ljusgestalt, men enligt muslimsk tradition kommer han att samarbeta med Jesus, som antas rädda den kristna och den judiska delen av världen.
Det här är den religiösa bakgrunden till att Iran möjligen kan vilja kärnvapenbomba Tel Aviv. De gör det i så fall därför att de vet att Israel kommer att svara med kärnvapen, vilket är liktydigt med massdöd bland shiamuslimerna. Det är efterlängtat bland de troende eftersom då, för att rädda världen, hoppar den tolfte imamen Muhammad al-Mahdi al-Muntazar upp ur brunnen. Äntligen! Tiden är mogen och han leder sitt folk till seger.
Det lär finnas högt uppsatta iranska muslimer som vill utlösa det blodiga kaos som tvingar den tolfte imamen att komma upp ur brunnen och ta ledningen. Det resulterar visserligen i massdöd men en härlig sådan eftersom slutet ju blir gott. Shiamuslimerna besegrar alla sina fiender, inte minst den majoritet av sunnimuslimer som de sedan ungefär 1400 år tillbaka ligger i en konstant och total konflikt med.
Under kalla kriget upprätthölls freden genom att varken USA eller Sovjet ville se sina medborgare dö. Men det kanske inte fungerar när det gäller Irans shiamuslimer? För att spetsa till det så vill de dö, därför att om tillräckligt många muslimer dör så leder det som sagt till att den efterlängtade tolfte imamen kommer tillbaka. Döden blir på så sätt ett offer i det godas tjänst.
– I Iran och för shiamuslimerna finns det religiösa föreställningar som kan utlösa ett tredje världskrig.
– Uj, det där var islamofobiskt sagt!
– Hur då? Menar du att det bara handlar om en rasistisk missuppfattning?
– Ja det är klart! Islam är ju som andra religioner, en fredens religion.
– Hur vet du det? På vilken grund vilar ditt påstående?
– Jamen, det vet ju alla! Det är de där islamisterna som bär sig dumt åt. Vanliga muslimer är naturligtvis som alla andra.
Etnocentrismen passar i Sverige samman med den politiska korrektheten som leran med långhalmen. Svenskar utgår från att människor från andra kulturer i grunden är likadana och tänker likadant som vi svenskar. Om muslimer försäkrar oss att islam är fredens religion så är det givetvis så. Varför skulle de ljuga?
Karl-Olov Arnstberg
Utskriftsvänlig versionAlla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 