Den norska författarinnan och journalisten Anne Holt får stort utrymme i DN (26/6) för att beklaga sig över att Sverige används som ett avskräckande exempel i flyktingdebatten i Norge. Detta, anser hon, marginaliserar rösterna från dem som vill ha en human asylpolitik i hennes hemland. Hon menar att begreppet ”det svenska tillståndet” myntades redan på 1990-talet för att begränsa asylinvandringen av bosnier. Nu ser hon en nidbild av Sverige som flödar inom norsk journalistik, politik, tankesmedjor och i sociala medier.
Anne Holts stort uppslagna artikel är intressant ur flera aspekter, Det är en av många texter som med en ideologisk, nästan religiös ton, ivrar för massinvandring och mångkultur. Det slaget av artiklar har sedan länge DN – men särskilt under den nuvarande chefredaktören – villigt publicerat. De innehåller aldrig några som helst obekväma fakta, som skulle bidra till att ge läsaren allsidig information.
Om vi börjar med påståendet att de som ivrar för en ”generös flyktingpolitik” skulle marginalseras i offentligheten, så är det snarare motsatsen som har gällt i åtminstone två decennier, i alla fall i vårt land. Själv vet jag inte hur många faktabaserade artiklar med migrationsstatistik som jag har skrivit, och som samtliga våra största tidningar har nobbat. Hade de publicerats, kunde en större allmänhet fått förklarat att det inte går att dra paralleller mellan Sverige och Norge. Detta blir missvisande eftersom vi tar emot fem gånger så många asylsökande som vårt forna broderland.
Anne Holt gör jämförelser med de bosnier som kom för närmare 30 år sedan och som är välintegrerade i det norska samhället. Men majoriteten av dagens våg av asylinvandrare till Sverige utgörs av unga outbildade män. De kommer från jordens mest våldsamma, dysfunktionella muslimska länder i Mellanöstern och Afrika. Jämförelsen blir därför gravt missvisande. När hon sedan skriver att Sverige har en lika restriktiv flyktingpolitik som alla andra länder, så kan det stämma på pappret, men inte i verkligheten. Enligt Migrationsverkets prognoser kan så många som närmare 700.000 personer, varav hälften är anhöriga, komma att söka uppehållstillstånd här mellan 2017-2021.
Anne Holt menar också att ”den norska bilden av Sverige blir allt mörkare för varje månad som går.” Enligt henne är denna dystopi av ett folkhem i snabbt förfall bara ett påhitt av främlingsfientliga krafter. Hon tillstår visserligen att ”Sverige har större utmaningar än Norge”, men nämner ingenting om allt det som splittrar och monterar ned den generella välfärd som en gång var folkhemmets signum. Våra fattigpensionärer, den rusande våldtäktsstatistiken, de enorma utgifterna som massinvandringen slukar, en polis och militär som inte kan upprätthålla våldsmonopolet, alla kriminella nätverk och zoner, konflikterna kring islams utbredning i samhället och förnekandet av svensk kultur och tradition är inte avgörande frågor i hennes ”berättelse” (ett ord som postmodernistiska godhetsivrare ofta använder, för att understryka att verkligheten bara finns i våra huvuden). I detta vänsterliberala sätt att argumentera, får kartan alltid företräde framför terrängen.
Att bilden av Sverige som föregångsland sedan länge passerat sitt bäst-före datum, är bara att konstatera. Vårt land framställs numera även i många andra länder som ett varnande exempel. Några exempel: dansk press och etermedia (där jag själv blivit intervjuad och publicerad) har många gånger förfasats över tillståndet i vårt land. Jag har blivit intervjuad i större norska tidningar, amerikanska teveteam har besökt svenska förorter och rapporterat om vad de ser som närmast krigszoner, i Israel har media berättat om judar som lämnar Malmö.
Inte för att jag förväntar mig något svar till varför DN ger denna ”berättelse” ett så stort utrymme, men jag mejlade ändå följande till chefen för DN Kultur, Björn Wiman, som också översatt Anne Holts text:
”Varför kan DN aldrig berätta sanningen så att man får en helhetsbild när det gäller invandringen?
Det går inte att jämföra Sverige och Norge.
Sverige beviljar uppehållstillstånd till nästan tre gånger så många asylsökande som övriga Norden gör TILLSAMMANS!
Denna skillnad fördubblas sedan med den påföljande anhöriginvandringen.
Mellan 2014 och till och med maj 2017 har Norge givit 27.000 positiva asylbeslut.
Motsvarande siffra för Sverige är 141.000!
Allting handlar om volymerna.
Förstår inte DN det?
Och varför fortsätter ni att kalla alla asylsökande för flyktingar när ytterst få får flyktingstatus?
När till och med EU-kommissionen har påpekat att en majoritet av de asylsökande är välfärdsmigranter.”
En länk till artikeln finns här:
http://www.dn.se/kultur-noje/anne-holt-sa-blev-sverige-ett-land-att-skammas-over/
Gunnar Sandelin
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 