Mentala virus

Virus är latin och betyder gift. När vi därför kallar den biologiska partikeln corona för ett virus, så är det, språkligt sett, inte en klassificering utan en liknelse. Den gemensamma nämnaren är att gift är något som gör människor sjuka, i värsta fall med döden som följd. Också datorer kan bli förgiftade. Ett datorvirus är ett självreplikerande program som sprids mellan datorer och skadar eller ta bort data. Om det vill sig så illa förstörs hårddisken. Utmärkta men inte hundraprocentigt säkra vaccin finns, i form av skyddsprogram.

Jag gillar liknelser och metaforer, därför att de ger oss nya perspektiv på sådant som vi blivit blinda inför. När jag ställer upp hypotesen att marxismen är ett virus, så är det i grunden samma slags liknelse – men nu handlar det om ett mentalt gift som sprids via språket. Med hjälp av ”virusperspektivet” kan jag ställa ett antal frågor kring ett tillstånd som jag vill veta mer om. Först och främst naturligtvis vad för slags virus det är, men framför allt:

På vilka sätt har det mentala viruset marxism muterat?

Vilka mutationer är i dag relevanta?

På vilka sätt kan ett mentalt virus bekämpas?

Hur människor tänker fångas in rätt bra med de båda begreppen tro och vetande. Det friska medvetandet komponerar samman tro och vetande till en helhet; med viss överlappning kompletterar de båda grundperspektiven varandra. Patologin inträder när dessa konkurrerar med varandra och det ena tillståndet tar herraväldet. Det gäller åt båda hållen, men här begränsar jag mig till det som inträffar när tron besegrar vetandet och påstår sig vara vetandet. Vi är välbekanta med detta patologiska tillstånd i form av religioner och de mer eller mindre aparta trossystem som kännetecknar sekter, såväl religiösa som politiska.

Dessa trossystem kan ses som mentala virus – de förgiftar förståndet. Mentala virus skiljer sig i ett viktigt avseende från sina biologiska syskon. De drabbade vet inte om att de är sjuka. De uppfattar sig själva som helt friska och bekämpar därför både dem som tillfrisknat och dem som visat sig vara resistenta.

Karl Marx var inte marxist. Han var det ”laboratorium” i vilket det mentala viruset marxism skapades. Detta virus muterade ganska snart till sin ryska version: bolsjevism, som i sin tur muterade till stalinism. Det fanns även andra, mindre livskraftiga mutationer, som trotskism. Det kom också att mutera till andra i dag mer eller mindre besegrade mentala virus som den italienska/spanska mutationen (fascism) och den tyska (nationalsocialism). Mussolini var ortodox marxist ända upp i 35-årsåldern, då han drog slutsatsen att han skulle vara mer framgångsrik om politiken utformades i nationalistiska termer. Det Hitler gjorde var att ersätta proletariatets diktatur med folkets diktatur. Såväl bolsjevikerna som nationalsocialisterna såg kapitalismen som den svåraste fienden. I synnerhet hatade Goebbels, som var disputerad filolog, kapitalismen och hans socialistiska åsikter om ekonomi hade tyngd i det nationalsocialistiska partiet. Att såväl fascism som nazism låg så nära marxismen är i dag bortglömt, eller jag kanske ska skriva förträngt, eftersom det marxistiska viruset fortfarande är politiskt aktivt, i synnerhet i sin kinesiska variant (maoism).

I sin ursprungliga version, liksom i sina mutationer, är marxismen pandemisk. De mutationer som i dag plågar i synnerhet västvärlden är feminism, postmodernism och politisk korrekthet, vilka i sin tur muterat. Unga virusformer på tillväxt är woke, sjw och blm. Det finns också transversioner. Mer elakartade mutationer leder till tyranni (Nordkorea), folkmord (Kampuchea) och samhällskollaps (DDR).

Det marxistiska viruset muterar i Frankfurtskolans laboratorium från bolsjevism till kulturmarxism. Detta viruslaboratorium skapades på 1920-talet av ett antal marxistiska samhällsteoretiker. De var på det klara med att den ryska mutationen, hade misslyckats. De bytte ut målgruppen arbetarklassen mot medelklassen och förde in en ny komponent, Sigmund Freuds psykoanalys. Det handlade inte längre om att byta ekonomiskt system (från kapitalism till planekonomi) utan om att förändra den europeiska kulturen. Marxismen skulle vinna genom att det västerländska samhällets institutioner erövrades.

Frankfurtskolan hade inte någon vision om framtiden typ ”det klasslösa samhället” utan uppgiften var mer begränsad, att bekämpa kapitalismen och borgerligheten. Deras huvudinstrument, Kritisk Teori, var inte något verktyg för att utveckla en egen humanvetenskaplig kunskap, utan ett redskap för kunskapsdestruktion. Med kritisk teori som vapen såddes fröet till det borgerliga förnuftets självförstörelse. Kulturmarxismen får sitt genomslag på amerikanska campus under 1960-talet.

Vi vet också hur det gick till när muteringen postmodernism skapades. I sin ursprungsform var Marx slagord ”Från var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov”, det viktigaste moraliska kriteriet. När det stod klart för alla att kapitalismen var bättre på att tillfredsställa behoven än marxismen var, muterade viruset. Postmodernismen uppstod när behov byttes ut mot jämlikhet. Det medförde att absoluta begrepp ersattes med relativa, vilket i sin tur ledde till att orättvisan hamnade i fokus. Kvinnor och etniska minoriteter var orättvist behandlade. Kvinnor hade som grupp hindrats av männen från att uppnå ekonomisk jämlikhet. Sexuella minoriteter var också ojämlikt behandlade. Med jämlikheten som utopiskt mål föds offerrollen och hbtq-viruset.

Lite i förbigående beskriver Jordan Peterson i sin senaste bok ”Bortom ordning” (Mondial 2021) hur det kan gå till när viruset muterar:

Tänkare som var kraftigt influerade av Marx och har ett överväldigande stort inflytande över dagens akademiska värld (såsom Michel Foucault och Jacques Derrida), modifierade den marxistiska förenklingen genom att i grund och botten byta ut ”ekonomi” mot ”makt” – som om makt vore den enda drivkraften bakom allt mänskligt beteende. … Ideologisk förenkling av det här slaget är det som kännetecknar den farligaste sorten av pseudointellektuella. Ideologer är den intellektuella motsvarigheten till fundamentalister, oböjliga och stelbenta (s. 168).

Smittohärdar
Politiska ungdomsförbund, universitet och journalisthögskolor

Processen löper från dessa drivbänkar in i samhällsstrukturen. Särskilt allvarligt är det när samhällsfunktioner som den offentliga debatten, högre utbildning och rättsväsen drabbas. Sjukdomen kan läka ut av sig själv, men såväl vaccin som effektiva botemedel saknas. De som tillfrisknat eller visat sig resistenta har emellertid efterhand förstått att det som är viktigast att skydda respektive rädda är universitet och högskolor, därför att det är därifrån viruset sprider sig vidare ut i samhället. Det är särskilt viktigt att skydda journalisthögskolorna och reglera de politiska ungdomsförbunden, så att dessa inte sprider viruset bland politiskt intresserade ungdomar.

Diagnostiska kännetecken
Angiveri
Approprieringsförbud
Begreppscensur
Cancel culture
Dogmbejakande
Dubbeltänk
Godhetssignalering
Inversivt tänkande
Kognitiv dissonans
Konsekvensblindhet
Minoritetsfokus
Nyspråk
Sanningsrelativism
Tystnadskulturer
Utopiorientering
Åsiktstyranni

På den politiska arenan och i sociala media växer den resistens som de insjuknade kallar för populism – ett verklighetsorienterat och folkligt förankrat motstånd. Den i dag för Sveriges del fullkomligt avgörande frågan är om denna populism tillräckligt snabbt hinner växa sig så stark, att den kan förhindra att det marxistiska viruset i sina många mutationer leder till en samhällskollaps.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version