Söndagskrönika: Nato, USA och Ukrainakriget

Under en tid har jag försökt bli klar över Ukrainakriget. En vän som jag diskuterat med tyckte att jag borde skriva på bloggen om det jag kommit fram till. Jag svarade att jag inte ville göra det eftersom jag inte alls är sakkunnig. Emellertid ändrade jag mig. Det skrämmer mig att Väst undviker att ge seriösa svar på fullkomligt avgörande frågor som Varför går ryssarna i krig? och Kan Ukraina vinna?

Anledningen är också den förenklade, ensidiga och djupt ohederliga rapporteringen i svenska medier. Dagens Nyheter fyller sina sidor med rysshat och krigspropaganda. Svenska Dagbladet ligger inte så långt efter. SVT koncentrerar sig på att med hjälp av utsända reportrar visa ryssarnas grymhet och hur det ukrainska folket lider. Det upprör också mig. Det unisona ”stridsropet” borde lyda: Stoppa för helvete kriget! Men det gör det inte.

Istället för att tvinga fram fredsförhandlingar skickar Västvärlden vapen och pengar till Ukraina. När detta skrivs har Sverige just lovat tio stridsvagnar. Om det fanns någon chans för Ukraina att vinna, så hade jag helhjärtat ställt mig på deras sida. Det finns ingenting positivt med Ukraina som en rysk lydstat. Emellertid, jag har blivit på det klara med att Ukraina inte kan vinna, lika lite som Napoleon och Hitler kunde det. Genom att skicka vapen förlänger Västvärlden bara dödandet och lidandet. Zelenskyj vet detta. I mina ögon är han därför inte en hjälte utan en krigsförbrytare. Jag skäms för att tillhöra den sida som historien kommer att döma hårt – om det nu alls kommer att ges en sådan möjlighet.

Nå, om jag har fel. Om Ukraina med Natos support vinner kriget, vad händer då? Faktiskt kan det bli ännu värre. Under Kuba-krisen, då Sovjet ville placera missiler riktade mot USA på Kuba, var världen mycket nära ett kärnvapenkrig. Kennedy höll efteråt ett fantastiskt tal där han sa att inget land någonsin fick ställa en kärnvapenmakt inför valet mellan ett förödmjukande nederlag och att använda sina kärnvapen.

Det är precis det som sker nu när Västmakterna samlar sig i stödet för Ukraina. När Putin hotar med kärnvapen säger förståsigpåarna att det är ett hot han inte kommer att verkställa. Hur kan de alls laborera med den risken? Som om den var jämförbar med andra risktaganden? Förstår de inte det som Kennedy och Chrusjtjov förstod, att ett kärnvapenkrig kan utplåna hela mänskligheten?

På Ukrainakrigets årsdag den 24 februari intervjuades USA-generalen och höken David Petraeus i SvD. Han påstod att det går dåligt för Ryssland och att de kan tvingas förhandla. Det är helt ut i det blå. Kriget skulle förmodligen vara slut inom en månad om inte Väst/Nato fyllde på Ukrainas vapenförråd och USA hällde miljarder med dollar i deras krigskassa. Sammanlagt över hundra miljarder dollar under det år som gått. Jag gillar inte Putin och jag skulle helst se att Ukraina vann det här kriget men den ryska överlägsenheten är väl belagd.

När den amerikanske generalen Petraeus säger att Sverige kan spela en roll i en framtida förhandling, vet han inte att Sverige är totalt fixerat vid att bli medlemmar i Nato? Plus att vi skickar både pengar och vapen till Ukraina. Sveriges tidigare skicklighet i att förbli neutralt när stormakter drabbar samman är helt bortblåst.

Förmodligen har Sverige aktivt bidragit med att dölja att det var USA som låg bakom sprängningen av tre av de fyra Nord Stream-gasledningarna. Den amerikanske journalisten Seymor Hersh har gett en detaljerad och trovärdig redogörelse för hur sprängningen gick till, tyvärr med en anonym källa.

Under Natoövningen BALTOPS-22 i juni 2022 placerade den amerikanska marinens dykare ut fjärrstyrda amerikanska sprängladdningar. Den 26 september 2022 gjorde den norska marinens P-8-spaningsplan en skenbar rutinflygning och släppte en sonarboj. Några timmar senare detonerade sprängladdningen. Svenska marindykare har varit nere och undersökt, men ”av säkerhetsskäl” vägrat att låta Tyskland eller någon annan stat, inte ens Sveriges riksdag, ta del av rapporteringen.

Givetvis har Hersh berättelse fått hård kritik och jag vet inte mer än någon annan. Det kanske är en påhittad historia. Ändå, hur pass trovärdigt är påståendet att USA låg bakom?

Väldigt, vilka skulle det annars vara? En hel rad av märkliga uttalanden stöder den hypotesen. Den 7 februari 2022 sa Joe Biden att ”Om Ryssland invaderar … finns det inget Nord Stream 2. I så fall sätter vi stopp för det.” På en följdfråga om hur det skulle gå till sa han ”Don’t worry. We have our ways”. När sprängningen var genomförd kommenterade utrikesminister Blinken ”This is a tremendous opportunity to wean Europe from Russian energy”. Det är en mycket märklig kommentar till en så allvarlig terrorhandling! Rimligen borde han ha sagt att det var ett fruktansvärt brott och ett hot mot världsfreden, inte ”a tremendous opportunity”. Biträdande utrikesministern Victoria Nuland, som också innehade den posten under Euromaidan-revolten och utpekas som en av arkitekterna bakom revolten, sa i slutet av januari i år till senator Ted Cruz, i ett vittnesmål inför senatens utrikeskommitté: ”Jag är i likhet med dig, och förmodligen i likhet med hela den här administrationen, mycket nöjd med att Nord Stream 2 nu, som du brukar säga, är en hög metallskrot på havets botten.” Tidigare, före sprängningen, sa hon: “If Russia invades Ukraine, one way or another, Nord Stream 2 will not move forward.”

Kommer det fram hållbara bevis och USA tvingas erkänna att det var de som sprängde Nordstream 2, är det rena krigsförklaringen mot inte bara Ryssland utan också Tyskland. Eftersom USA inte hade vågat spränga Nordstream 2 utan den tyska regeringens godkännande kommer de tyska folket att reagera. Aldrig i livet de hade godkänt att få energitillförseln avskuren med alla de svårigheter och kostnader som det lett till. Frågan är om Tyskland inte också tvingas att lämna Nato när medborgarna får klart för sig att Nato inte är den fredsorganisation som de utger sig för att vara, utan USA:s krigsmaskin mot Ryssland. Jag misstänker att en stor del av Europa kommer att krisa och håller inte för otroligt att det Nato som svenska politiker tror ska skydda oss, faller samman.

Medierna försöker få oss att tro att ryssarna oprovocerat anföll Ukraina. Det är Putin som ligger bakom allt, ondskan inkarnerad. Putin är ingen gullplutt precis, men historieskrivningen – eller bristen på en sådan – är käpprätt åt helvete. Nedan en sammanfattning:

I april 1949 träffas utrikesministrar från Nordamerika och tolv västeuropeiska länder i Washington för att underteckna ett avtal om att en attack mot något av medlemsländerna kommer att anses som en attack mot dem alla. Länderna som skriver under bildar ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, förkortat NATO.

USA och deras allierade vill att Västtyskland återigen bildar en egen armé och går med i NATO. Detta är bara fyra år efter andra världskrigets slut. Sovjetunionen varnar för att om Västtyskland återigen får bygga upp en armé och ansluter sig till NATO, så kommer Sovjetunionen att svara med att bygga upp en egen försvarsallians.

Tyskland går med i NATO och börjar bygga upp en egen armé. Sovjetunionen gör då precis det som de varnat för. I maj 1955 bjuder de in sina satellitstater till Warszawa i Polen och bildar Warszawapakten. Liksom Nato, är Warszawapaktens länder skyldiga att komma till varandras försvar om de blir attackerade av en fiende. Fienden är givetvis USA, som under 50-talet är totalt russofobiskt och jagar kommunister med blåslampa till och med i Hollywood.

Nu hoppar vi fram till slutet av 1991. Under Sovjetunionens sista tid ingick Gorbatjov ett avtal med USA och Tyskland om att lägga ner Warszawapakten i utbyte mot USA:s löfte att Nato aldrig skulle utvidgas österut. Det var också ett grundvillkor för rivandet av Berlinmuren och Tysklands återförening. Bill Clinton upprepade löftet till Yeltsin 1997, att Nato inte skulle expandera österut. Men relationen till Ryssland försämrades av utrikesministern Madelaine Albright som var starkt Rysslandsfientlig. Det kalla kriget startade på nytt.

Men så kallt blev det inte. 1999 bombade Nato Belgrad. Serbien var nära lierat med Ryssland, bland annat skrivs serbiska med det ryska alfabetet. Samma år blev Polen, Ungern och Tjeckien medlemmar i Nato. När George W. Bush Jr blivit president värvade han ytterligare sju länder, bland andra Estland, Lettland och Litauen. Alla har gräns mot Ryssland. Därefter Bulgarien och Rumänien som via Svarta Havet gränsar mot Ryssland. Sedan Slovakien och Slovenien. USA förklarade också krig med samtliga Rysslands allierade i Mellanöstern. År 2003 invaderade de Irak och 2011 deltog Nato i upproret mot Gaddafi. De försökte också avsätta Assad i Syrien.

På ett toppmöte 2008 i Bukarest sa George Bush Jr att Nato också skulle sträva efter att få in Georgien och Ukraina som medlemmar i Nato. Hans regering arbetade för att till varje pris upprätthålla USA:s roll som ensam supermakt på världsarenan – militärt, teknologiskt, finansiellt och politiskt. Ryssland var nere på knäna och Kina fortfarande ett fattigt landsbygdssamhälle. Att deklarera avsikten att göra Ukraina till Nato-medlem var nog det mest provocerande han kunde göra mot Ryssland. Många europeiska ledare förstod att detta var väldigt farligt, men de höll tyst. Det var USA som kontrollerade Nato.

Den 30 mars 2012 undertecknade Ukraina ett samarbetsavtal med EU, som ett första steg mot medlemskap. Det skulle ratificeras i november 2013, men Ukrainas demokratiskt valda president Viktor Janukovytj förstod att Ryssland aldrig skulle acceptera avtalet och sköt därför upp ratificeringen. 2014 störtades han i Euromajdan-revolten. Protesterna utlöstes just av att samarbetsavtalet inte skrevs under. Soros NGO:s var på plats och USA hade (som vanligt) en stor slev med i den grytan.

Ryssarna kallade revolutionen för en statskupp. De anföll och tog Krim samt Lugansk och Donetsk, som var ryskorienterade delar av Ukraina. Krim var viktigt därför att där har Ryssland sin Svarta havsflotta förlagd. Men det var också så att en majoritet av Krims invånare föredrog Ryssland framför Ukraina. Det gäller också för Donbass.

Kriget började inte i februari 2022 utan i mars 2014.

Enligt Väst så hatade ukrainarna ryssarna och ville bli medlemmar både i Nato och EU men så enkelt var det inte. Det gällde för västra men inte östra Ukraina. Enligt en opinionsmätning som gjordes i december 2013 stödde 49% av Ukrainas befolkning Euromajdan och 45% var emot den. Störst var motståndet i östra Ukraina med 81%, i södra Ukraina med 60%.

I februari 2015 förhandlades ett fredsavtal fram av Tyskland och Frankrike. Det så kallade Minskavtalet undertecknades av Ryssland och Ukraina. Det innebar ett ömsesidigt eld upphör och att östra Ukraina skulle få ett större självstyre. Inte en enda punkt uppfylldes. I december 2022 erkände Angela Merkel att avtalet var en skenmanöver för att ge Ukraina mer tid att bygga upp sin krigsekonomi och krigsmakt. Med andra ord, de lurade ryssarna precis på samma sätt som USA tidigare lurat ryssarna, att de aldrig skulle utvidga Nato österut.

När en nationalistisk och starkt västorienterad regering med Volodmyr Zelenskyj i spetsen 2019 tog makten i Ukraina och öppet deklarerade sitt intresse av att gå med i Nato varnade Putin återigen för att Ryssland inte skulle acceptera något Nato-medlemskap, det han också hade varnat George Bush jr för, på toppmötet i Bukarest år 2008.

I slutet av 2021 varnade Ryssland återigen USA för att försöka göra Ukraina till ett Natoland. Det skulle stänga in Ryssland västerut, vilket de aldrig skulle acceptera. Om inte USA offentligt deklarerade att Natotrupperna i Ukraina aldrig blir medlem i Nato så var det liktydigt med att Nato förklarade Ryssland krig. USA visste givetvis att Ryssland mobiliserade längs Ukrainas gräns och måste ha förstått att om de inte gick Ryssland till mötes skulle Ukraina invaderas. Joe Biden svarade att Nato har en öppen-dörr-politik som gör att vilket land som helst kan ansöka om medlemskap.

Det låter ju demokratiskt och bra men pröva tanken att USA ställdes inför frågan om Kina har rätt att ingå en militärallians med Mexiko eller om Ryssland lyckades kuppa bort den pro-amerikanska regeringen i Montreal och sätta in en Moskvatrogen regim. Det skulle USA aldrig acceptera, lika lite som de accepterade ryska missiler på Kuba.

Den 24 februari 2022 anfaller Ryssland. Syftet var inte att erövra Ukraina utan ta kontrollen och sätta in en ryskorienterad marionettregering, dvs att förhindra anslutningen till Nato. Ryssland och Ukraina kan ha kommit överens om ett preliminärt avtal för att avsluta kriget i april. Ryssland skulle dra sig tillbaka till sin position den 23 februari, när man kontrollerade Krim och en del av Donbassregionen. I utbyte skulle Ukraina lova att inte söka medlemskap i Nato och istället få säkerhetsgarantier från ett antal länder. Förhandlingarna avbröts under Boris Johnsons besök i Kiev i april. Han uppmanade Zelenskyj att avbryta samtalen med Ryssland av två viktiga skäl därför att det inte går att förhandla med Putin. Han håller inga överenskommelser. Dessutom var västvärlden inte redo för att avsluta kriget.

Israels premiärminister Naftali Bennett erbjöd sig att fredsförhandla och först lär Zelenskyj tackat ja till att möta Putin på israelisk mark men ändrade sig. Allt tyder på att USA och Storbritannien gjorde klart för Zelenskyj att han inte fick deras stöd, om han tackade ja. Kanske Zelenskyj också blev dödshotad av öppet nazistiska Azov-bataljonen, om han gick med på fredsförhandlingar.

Historien visar att USA aldrig velat förhandla med ryssarna. De har sedan 90-talet konsekvent brutit sina löften. Merkels erkännande att Minsk-avtalet var en skenmanöver är särskilt drabbande. Ryssarna har lärt sig läxan, att de aldrig kan lita på förhandlingar med väst.

I den ryska motsvarigheten till Bidens state-of-the-union-tal sa Putin bland annat ”De håller på att bli tokiga i väst”. I all sin enkla saklighet är det ett konstaterande som jag helt och fullt delar, dock utan att för den skull falla i Putins famn.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version