Vargen kommer!

I det förra blogginlägget redovisade Gunnar befintlig statistik från de nordiska migrationsverken, SCB och Eurostat. Hans prognos visar att Sverige kommer att bevilja cirka 120.000 uppehållstillstånd för asylsökande och deras anhöriga per år framöver. En majoritet av dem som kommer är lågutbildade muslimer från dysfunktionella stater.

I Sverige får man som bekant inte måla fan på väggen och inte heller ropa ”vargen kommer” förrän det verkligen är befogat. Men nu är det inte bara dags (det har det varit länge) utan nödvändigt! Vi måste på allvar börja ta itu med den säregna, grandiosa och specifikt svenska kombinationen av högmod och enfald och istället för att försöka uppfostra resten av västvärlden lära oss från den. Bilden är nämligen i stort densamma överallt för de tusentals muslimska parallellsamhällen som finns inte bara i Europa utan också i Australien och Nordamerika.

Islam har besegrat alla stora civilisationer, utom den kinesiska Han-dynastin och vår västliga civilisation. Buddhistiska, kristna och judiska civilisationer har av islam förpassats till den ideologiska begravningsplatsen. Det persiska riket, en gång världens främsta stormakt, gick också den vägen. Det erövrades av det arabiska kalifatet kring år 650.

Egypterna kristnades efter faraonernas välde, men de kristna egyptierna besegrades i sin tur av muslimerna och förlorade sitt territorium. I dag finns de kvar som en koptisk minoritet. Muslimerna besegrade Indiens hinduer och härskade över dem i åttahundra år, innan dessa kom tillbaka. Nu vinner muslimerna åter terräng. I mitten av 1900-talet var ungefär 10 procent av Indiens befolkning muslimer. I dag är de cirka 15 procent. Därmed ligger Indien trea på listan över världens muslimska länder. Tvåa ligger Pakistan och etta Indonesien, världens största muslimska nation. Där fick buddhister och hinduer se sig besegrade. Hälften av den lilla turistön Bali är fortfarande hinduisk, det är i stort sett allt som är kvar av det forna väldet.

Håller vi oss till vår egen tid leder hög muslimsk invandring till framväxten av muslimska ghetton. Och för samhället som helhet gäller: hög våldskriminalitet, jihadism och konflikter såväl mellan muslimerna och majoritetsbefolkningen, som internt mellan olika muslimska fraktioner. Det är inte säkert att det stannar där. Exempelvis varnar den franske författaren Éric Zemmour för ett inbördeskrig i Frankrike, eftersom miljontals muslimer vägrar att acceptera en fransk livsstil.

De som tror att detta är en överdrift bör kolla upp vad som händer när muslimerna blir i majoritet inom ett område. Runt om i Europa finns ghetton där muslimerna mer eller mindre tvingat icke-muslimer att flytta. Längre söderut i Thailand än jag befinner mig pågår sedan flera år ett lågskaligt inbördeskrig mellan armén och muslimer, som hellre vill höra till det muslimska Malaysia än till det buddhistiska Thailand.

Det är våra makthavares förbannade skyldighet (förlåt kraftuttrycket men det är befogat) att se till att vi inte får fler utanförskapssamhällen i Sverige än vi redan har. Om de statistiska prognoserna är korrekta så kommer ett monumentalt svenskt misslyckande med avseende på integration att förvandlas till en samhällelig katastrof. Ett Sverige med ännu fler laglösa parallellsamhällen, där makten ligger hos arbetslösa och kriminella muslimer, är liktydigt med dödsstöten inte bara för välfärden utan också för tillit och sociala trygghet. Sverige blir inte bara ett fattigt utan också ett farligt land.

Integrationsbabblet som våra politiker är så förtjusta i passar särskilt illa samman med muslimer. För att ta det enkelt och övertydligt: muslimer vill absolut inte integreras. Samhällsvetaren Samuel P. Huntington skrev i ”The Clash of Civilizations …” att den muslimska identiteten visat sig ta över alla nationella identiteter. Han använde bokstaven U som metafor och menade att de två staplarna beskrev hur muslimer relaterar dels till sin umma, det vill säga den världsomspännande muslimska gemenskapen, dels – den andra stapeln – hur de förhåller sig till andra muslimer i samma geografiska områden. Längst ner i rundeln av U:et befinner sig den nationella identiteten. För västerlänningar är U:et uppochnervänt. Högst upp befinner sig den nationella identiteten, medan religionen och grupptillhörigheten är av sekundär betydelse.

Som Nancy Kobrin, författare till boken ”The Banality of Suicide Terrorism: The Naked Truth About the Psychology of Islamic Suicide Bombing (Potomac Books 2010)”, konstaterar: om inte Väst vågar möta dessa problem och markera tydliga gränser för islams påverkan av samhället som helhet, så kommer muslimerna att döda oss (”otherwise they will kill you”). Hon beskriver islam som den perfekta religionen för underdogs. Den fångar upp och transformerar det hat och den bitterhet som finns bland muslimer runt om i Europas urbana utanförskapsområden. Islam är inte bara en religion som står högre i rang än kristendomen utan den gör det legitimt att hata och bekämpa kristna, judar, USA och rent allmänt västerlänningar. Det sägs att det är en religion som ger självkänsla och stolthet åt sina tillbedjare. Ett annat sätt att uttrycka det på är att, som Nancy Kobrin gör, kalla det för en form av paranoia.
Detta påstående är hämtat från en relevant och mycket bra text som en bloggläsare skickat oss. Den beskriver psykologiska skillnader mellan ”Westerners” och muslimer” och är skriven för fem år sedan av den danske psykologen och terapeuten Nicolai Sennels. Han utgår från egna erfarenheter från terapi med framför allt unga muslimer i danska fängelser.

Huvudfrågan är varför det finns så mycket kriminalitet bland muslimer och varför så manga radikaliseras när de kommer i kontakt med andra muslimer under sin fängelsevistelse? Detta visade sig inte vara någon tillåten fråga ens i det jämfört med Sverige friare Danmark. När Sennels år 2008 skulle tala om dessa frågor på en stor integrationskonferens (Mangfolidhed og tryghed i byen) belades han med munkavle, efter att ha sagt att kriminaliteten och våldet i första hand kom från unga muslimer. Mellan skål och vägg kunde han få ett erkännande från andra psykologer, som själva inte vågade ta i dessa frågor. Offentligt fick han dock inte något som helst stöd utan kritik från alla håll. Hans högste chef gjorde klart för honom att antingen slutade han att använda stigmatiserande förklaringar eller också kunde han se sig om efter ett annat jobb. Sennels var tvungen att hitta ett annat jobb.

2009 publicerade Sennels forskningsrapporten ”Blandt kriminelle muslimer”. Det är en saklig, empiriskt grundad och övertygande redogörelse för hur kriminella muslimer tänker och fungerar. Sennels har haft terapi med 150 unga muslimer som sitter i fängelse och 100 danska dito, med i stort sett samma bakgrund och i samma ålder. Även om man tar hänsyn till utbildning och ekonomi så är muslimer mer kriminella än någon annan grupp. Sju av tio interner var muslimer i det ungdomsfängelse där Sennels arbetade.

Det hindrade inte att Sennels rapport möttes med massiv kritik, bland annat för sidospår som felaktiga titlar och ett kreativt CV. Det danska vetenskapsministeriet klassade boken som ”videnskabelig uredelighet”. Den blev snabbt utsåld från förlaget men fackkritiken gjorde antagligen att förlaget inte tryckte några fler upplagor. Däremot kan den köpas som E-bok.

Sennels huvudförklaring till de unga muslimska männens våld är att medan danska barn uppfostras till att ta ansvar för sina egna känslor, så får muslimska barn lära sig att deras känslor har yttre orsaker. Om de är arga och upprörda handlar det om att något i den yttre världen hänt. De lär sig inte att granska sig själva och på så sätt få kontroll över sitt känsloliv. Den som har konflikter med sina vänner, lärare och kanske polisen bär ingen egen skuld utan det är samhällets rasism, lärarna och poliserna som är ute efter honom. Detta menar Sennels är grundorsaken till den dåliga impulskontrollen bland muslimer och, som en konsekvens, följer den våldsinriktade kriminaliteten. Kollisionen sker redan i skolan. Muslimska elever förväntar sig klara regler och tydliga påföljder vid regelöverträdelser. Danska pedagoger vill hellre tala om det som hänt och ge förövare ytterligare en chans. Sennels förklarar (min översättning):

I västlig kultur är vredesutbrott och hot förmodligen det snabbaste sättet att mista ansiktet på. Den som tappar humöret i diskussioner har automatiskt förlorat och jag misstänker att de flesta bland oss har upplevt känslan av skam och förlusten av social status, som en följd av aggressionsutbrott på jobbet eller hemma. I muslimsk kultur är aggressivt beteende, särskilt hot, allmänt sett accepterade, till och med förväntade sätt att hantera konflikter och sociala skillnader på. Om en muslim inte svarar på ett hotfullt sätt på en förolämpning eller en händelse som är socialt irriterande, uppfattas han som vek (aldrig hon, eftersom muslimska kvinnor förväntas vara undergivna och oagressiva). Det är en person som riskerar att tappa ansiktet och som man inte kan förlita sig till.

För de flesta västerlänningar är det omoget och barnsligt att markera ogillande med ett hotfullt beteende. Ett danskt talesätt lyder: ”Bara små hundar skäller. Stora hundar behöver inte det.” Talesättet är djupt rotat i vår kulturella psykologi, som en vägvisare för civiliserat socialt beteende. För oss är aggressivitet ett tydligt tecken på svaghet. Det signalerar att man inte har kontroll över sina känslor och därför också saknar förmåga att hantera situationen. Vi tolkar människors förmåga att bibehålla sitt lugn som självförtroende, något som gör det möjligt för dem att upprätta en konstruktiv dialog. Faktakunskaper, tillämpat sunt förnuft och förmågan att leverera giltiga argument ses som ett tecken på styrka. /…/

Denna kulturella skillnad är mycket viktig när man har med muslimska regimer och organisationer att göra. Vårt sätt att hantera politiska meningsskiljaktigheter går via diplomatisk dialog och vi uppmanar muslimska ledare att använda medkänsla, kompromisser och sunt förnuft. Detta fredliga förhållningssätt uppfattas av muslimer som svaghet och bristande handlingskraft. Att undvika risken för en verklig strid är inte bara vekhet utan i muslimsk kultur är det en inbjudan till exploatering.

Ulla Lauridsen, som anmält Sennels bok på Snaphanen skriver (min rätt fria översättning):

Djupast sett tror inte Sennels att en stor muslimsk minoritet någonsin på ett oproblematiskt sätt kommer att ingå som en del av det danska samhället eller Europa. Den kommer ständigt att presentera fler krav på kompromisser med traditionella europeiska majoritetsbefolkningar. Ghetto-områdena kommer att bli allt tydligare muslimska parallellsamhällen. Varje motstånd mot denna utveckling kommer bland muslimerna att upplevas och beskrivas som förtryck. Deras känslor av att vara offer kommer att leda till hämndaktioner i form av bränder, överfall på polis och brandkår, etniska upplopp med mera.

Sennels får sista ordet:

Utifrån mina erfarenheter efter att ha haft terapi med 150 muslimer, uppfattade bara en handfull av dem sig själva som danskar. De flesta såg sig själva som somalier, turkar, marockaner, pakistanier och irakier som nu bodde i Danmark. I stort sett ingen av dem såg sig själv som integrerad i det danska samhället. De kände sig alienerade och i opposition till Danmark och danskarna. De kände sig inte hemma här.

Detta kom som en chock för mig. Många av mina muslimska klienter var andra eller till och med tredje generationens immigranter, men ändå kände de sig inte danska. I själva verket föreföll många av dem mer religiösa och hatfulla gentemot icke-muslimer än föräldragenerationen. Det var klart för mig att de såg sig själva som helt annorlunda och till och med bättre än icke-muslimer. Unga danskar som visade intresse för islam fick omedelbart positiv uppmärksamhet även från icke-praktiserande muslimer. Likadant var det med mer dogmatiska muslimer. Kraftfälten uppstod alltid kring de mest troende, fanatiska och kraftfulla. De som var överlägset mest populära bland muslimerna var de hårda islamisterna. Den allmänna bilden av en sådan person är en man med välansat skägg, eleganta glasögon, arrogant attityd, förfinat sätt och vårdad klädsel, en man som har koranen och CD-skivor med böner liggande på nattygsbordet. Det typiska är att de lär sig en handfull konspirationsteorier som bevisar att väst, i synnerhet USA och de få miljoner judar som finns kvar på jorden, är orsaken till alla problem i den muslimska världen.

Nej förresten. Sennels får inte sista ordet. Det vill jag ha:

Allt tyder på att den muslimska massinvandring som nu och i framtiden förväntas ske till Sverige får katastrofala följer. Nu handlar det inte om ett ställningstagande för eller emot invandring i allmänhet, lika lite som för eller emot det mångkulturella samhället. Detta är ingenting mindre än en ödesfråga för alla som bor i Sverige!

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.