Johnny Cash skrev en låt med namnet ”A boy named Sue”. Det är Sue själv som i låten berättar att hans pappa övergav honom när han var tre år och att han under hela sin uppväxt hatade det där namnet. Han tyckte det var det ungefär det elakaste en man kan hitta på, att ge sonen ett flicknamn. Sue fick slåss för sin existens och växte upp till en tuffing. En dag träffar han på sin farsa på en bar och kände igen honom från ett gammalt foto han fått från sin morsa. ”Well, I know that snake was my own sweet dad”. Så ska han spöa farsan men åker själv på stryk. ”He kicked like a mule and he bit like a crocodile”. De drar sina pistoler, men där är sonen snabbare än farsan. Och så kommer farsans förklaring, när sonen ska till att skjuta honom:
And he said: ”Son, this world is rough
And if a man’s gonna make it, he’s gotta be tough
And I knew I wouldn’t be there to help ya along.
So I give ya that name and I said goodbye
I knew you’d have to get tough or die
And it’s the name that helped to make you strong.
Jag har för mig att Nietzsche haft samma tanke, om lite kortare formulerad: ”Was mich nicht umbringt macht mich stärker”.
Nu min fundering: Den moderna feminismen attackerar ju medelålders vita män. Dessa militanta kvinnor är fulla av förakt. Det måste betyda att de män som inte stryker med i kvinnornas spärreld, blir starkare, vilket rimligen måste medföra att de blir mer attraktiva på såväl äktenskaps- som arbetsmarknaden. Helt överlägsna de unga teflonade gnällspikar av båda könen som har svårt att hitta och behålla såväl en partner som ett jobb. Alltså, kvinnorna gör som Sues farsa. Frågan är nu om detta är en oavsiktlig effekt av deras krig med männen eller om de på sina allrasom hemligaste möten diskuterat fram denna strategi, för att göra männen i en kvinnodominerad värld till riktiga karlar. För det är väl det de vill ha, innerst inne?
***
Varför inte förbjuda politiker att framföra annat än egna texter och idéer? Vi kräver helt enkelt att skall du hålla ett tal måste det också vara dina egna ord. I dag fungerar det som så att ett koppel professionella talskrivare modellerar fram ett noga uttänkt, strategiskt dokument, som sedan assistenter och rådgivare knådar vidare på, tills alla luckor tätats och så få frånstötande detaljer som möjligt är kvar. När större filmbolag prånglar ut blockbusterfilmer har man agerat på precis detta sätt, vilket bör betyda att våra rikspolitiker inget annat är än ett välavlönat segment skådisar. Det är också därför en sådan kasperfigur som vår statsminister ränner in i bergvägg efter bergvägg. Manuset gäller, kartan gäller, verkligheten och terrängen är en helt annan uppsättning, med hela tre dimensioner. Den vägrar att rätta sig efter påhittiga författares nycker och ideologiska fördomar.
***
Även om det mot förmodan skulle ske en tillnyktring inom politiken är framtidsutsikterna dåliga, eftersom demografin är emot oss. Och skulle den anhöriginvandring om 300 000 personer som regeringen prognostiserat för de kommande åren bli av, är det definitivt kört. Då skulle det senare fordras en massiv repatriering för att rädda nationen, och att något sådant skulle ske är väl lika sannolikt som att helvetet fryser till is.
***
Den massinvandring som moderaterna satte igång med under Reinfeldt var, som jag ser det, en väl genomtänkt plan för att knäcka välfärdssamhället. Moderata ungdomsförbundet hade ju redan under 90-talet, under Reinfeldts ledning, propagerat för helt fri invandring, eftersom det var självklart att en sådan inte kunde kombineras med ett välfärdssamhälle (denna målsättning hos Fredrik Reinfelt har vidimerats inifrån moderaterna, bland andra av Bo Lundgren). Moderaterna hade ju länge velat minska på statens åtagande, men den politiken fick ju inget gehör hos väljarna. Istället valde man under Reinfeldts ledning att utåt försvara välfärdsstaten och samtidigt genom skattesänkningar locka traditionella S-väljare, vilket också lyckades. Men samtidigt öppnade man gränserna på vid gavel för en aldrig tidigare skådad invandring. Som politisk taktik var det utomordentligt begåvat. Man gjorde socialdemokraterna schack-matt genom att hävda att de som ville begränsa invandringen var onda. Det blev helt omöjligt för S att inta en liknande ståndpunkt (vilket ju tidigare varit normal S-politik). Så jag vill hävda att medan de flesta PK-politiker är omedvetet onda, i bemärkelsen att deras politik får onda konsekvenser, har den moderata ledningen varit medvetet ond. De har velat förstöra det svenska välfärdssamhället och de har lyckats.
***
Tre romer åtalas. Nu gäller det att få hit nio vittnen från Bulgarien, vilket engagerat tingsrätten. Här rör det sig om flygbiljetter och hotellrum som ska bokas och naturligtvis betalas av ”stormaktens” skattebetalare. Vidare kommer det till advokatkostnader på upp emot en miljon. Ett människorov handläggs av Internationella Åklagarkammaren (IOK). Tror det handlar om mord bland afghaner. Utredningen har hållit på sedan våras och nio är häktade. Nu har utredningen blivit så komplicerad att det talas om att varje tilltalad behöver ytterligare försvarare för att kunna ta del av förundersökningen. Här har vi nog ett mångmiljonprojekt i vardande. Fördelen med morden i Sthlm, Gbg och Malmö är att dessa aldrig kommer att gå till åtal eftersom de flesta är omöjliga att lösa. Där lär vi i de flesta
fallen slippa rättegångskostnaderna.
***
Alla dessa pressens krönikor med en rollbesättning som påminner om Commedia dell ’arte. Skurken, barnet, den rika farbrorn den älskliga dottern etcetera. Ur detta vävs ”nyheter” som ska vara omedelbart begripliga, ungefär som seriestrippar. Enkla tankar, enkla figurer. Eftersom tidningarna genomsyras av rättshaveristiska feminister så blir det en feminin värld där skvaller och elakt förtal är viktigare än manlig känsla för sakfrågor och rättvisa (ursäkta fördomen, som nog har lite sanning). Journalisterna vill så gärna tillhöra etablissemanget, makten och härligheten, den nya tidens prästerskap.
***
Härskarteknikens grund är att säga att oppositionen är onda människor. Då förlorar dessa behändigt nog rätten att yttra sig i media och samarbeta med sjuklövern. Det är det Peter Wolodarski menar när han säger att onda människor aldrig ska tillåtas att yttra sig i media utan att DNs kulturredaktion ska tolka, välja ut och fördöma de onda. Uppdelningen i onda och goda ger också de ”goda” rätt att hata i Main Stream Media utan att det ses som hat.
När man talar om att minska hatet menar man bara reaktionen på hatet av anonyma på nätet. Ett ”kontroversiellt” införande återföljs alltid av 3-4 artiklar som med ord som rasist och sexist fördömer så att alla vet och varnas för att skampålen väntar den som intar denna åsikt. Varje år behövs ett antal sådan avrättningar, precis som offentliga avrättningar behövs i den muslimska världen.
***
I förra veckan gick Länsstyrelsen i Gävleborg ut och med buller och bång meddelade att man var landets första hbtq-certifierade länsstyrelse. Bland annat skulle detta innebära att man förde en “inkluderande kommunikation” med medborgarna. Hur den ser ut kan man nog bara gissa sig till och det var nog inget som Gustav Vasa föreställde sig när han påbörjade administrationen av fosterlandet. Länsstyrelsen har skickat ut en inbjudan som handlar om “djur som lever i våldsamma relationer”. Detta betyder att exempelvis hundar som har bråkande “hussar och mattar” förmodligen tillhör en “riskgrupp”. Ingen anmälde sig.
***
Ett exempel på Escalation of commitment är när en pokerspelare som redan satsat stora pengar på de kort han har, borde lägga sig därför att utsikten att han vinner har försvunnit under spelets gång. Istället väljer han att satsa lite till för att behålla en minimal chans till vinst, en taktik som oftast leder till att han förlorar mer än vad han hade behövt. Ett svenskt exempel är Hallandsåstunneln, ett svart hål för skattepengar som bara nyligen, efter mer än 20 års förseningar äntligen blivit klar. På internationell nivå finns det många andra exempel, USAa vietnamkrig men framför allt Sovjets krig i Afghanistan är bra exempel på Escalation of commitment.
På samma sätt är Sveriges extrema invandring också ett exempel på Escalation of commitment. Även om vissa (otillräckliga) åtgärder för att minska invandringen av regeringen Löfven nu har gjorts under galgen, kommer en vändning i invandringsfrågan att bli extremt svår. Det är svårt att tro att det sker före den oundvikliga samhällskollapsen. Bokstavligt talat tiotusentals människor inom samhällets toppskikt har investerat stenhårt i det mångkulturella Sverige. Vilken framtid har exempelvis Henrik Arnstad i ett Sverige som öppet deklarerar att invandringen från 1989 och framåt var ett gigantiskt fiasko? Vilken trovärdighet har min religionslärare på gymnasiet kvar, han som konstaterade att islam var fredens religion, den dagen samhällsvetare öppet deklarerar att muslimer är ointegrerbara i ett västerländskt samhälle? Hur ska Anna Kinberg Batra kunna få Moderaterna att vända utan att belysa det faktum att det är just hennes parti som kanske mer än något annat varit ansvarigt för situationen vi nu befinner oss i? Det finns alltså en hel del människor, oftast med höga positioner i samhället, som har minst sagt starka personliga motiv för att fortsätta på inslagen väg, kosta vad det kosta vill (för skattebetalarna).
Även om ”Escalation of commitment” är extremt tydligt hos de flesta politiker, journalister och myndighetschefer existerar det i varierande grad också hos en mycket stor andel, förmodligen en majoritet, av den vanliga befolkningen. Men även alla de som kallat sin farbror rasist på släktträffen efter att han erkänt att han röstar SD, alla de som sveptes med i lynchstämningen strax efter valet 2010 och ”gillade” en massa tramsiga Aftonbladetkampanjer som ”vi gillar olika”. Och faktiskt även de som jag, som vid första anblick inte investerat något i mångkulturen, har med vår tystnad köpt aktier i AB mångkultur. För vid ett öppet och tydligt deklarerande av invandringsfiaskot uppstår givetvis frågan: Varför protesterade du inte? Att tiga är att samtycka.
Något redigerat och återgivet av Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 