Söndagskrönika: Taharrush jamai

Men först lite reklamfilm! Nej, jag menar reklam för min nya bok:

Karl-Olov Arnstberg: Sverigesyndromet. 342 läsvänliga sidor.

Häromåret tänkte jag att det var dags att bomma igen verkstaden. Jag var färdig och några fler böcker om politisk korrekthet och massinvandringens konsekvenser skulle det inte bli. Emellertid, en till blev det: Sverigesyndromet.

År ut och år in har vridit och vänt på frågor, beteenden och händelser inom ämnesområdet utan att begripa att de egentligen alla var bitar i samma pussel. Visst hade jag förstått hur flera av dem hängde ihop, men plötsligt såg jag hur de bildade ett mönster – allihopa! Det som fick mig att skriva den här boken är att det gick att lägga det pusslet.

Stockholmssyndromet syftar som bekant på att kidnappningsoffer solidariserar sig med kidnapparna, mot polisen som ska befria dem. Sverigesyndromet innebär att en nations regerande politiker och opinionsbildare ser det egna landets intressen och den egna befolkningens trygghet och välfärd som en underordnad fråga. Det är viktigare att ta sitt ansvar för att ”hjälpa världen”, det vill säga att axla rollen av en humanitär stormakt. Sverigesyndromet kännetecknas av att politiker med denna uppfattning i allmänna val ges fortsatt förtroende av väljare som vilseförts av medierna.

Sverigesyndromet drabbar framför allt Västvärldens välfärdsdemokratier. En fråga är varför denna självdestruktiva politik bör uppkallas efter just Sverige. Svaret är att Sverige är det land som gått längst i tillämpningen och därför bör utgöra ett varnande exempel för resten av världen. Se, så här illa kan det gå!

Ekonomiskt är swishfinansiering lösningen för de flesta dissidenter. Jag är också med på det tåget och brukar få några hundra kronor i månaden – mer blir det inte eftersom jag inte gillar att “tigga” och därför inte är bra på det, må vara att detta är en högst anständig form av tiggeri. Vill du stödja mig i rollen som en för etablissemanget obekväm samhällskommentator så gör du det därför bäst genom att köpa Sverigesyndromet.

Förmånspriset för dig, om du förhandsbeställer boken direkt från mig är 250 kr, inklusive porto. Efter 1 augusti, då jag släppt boken på marknaden gäller ordinarie pris 280 kr – fortfarande inklusive porto. Vill du ha boken signerad till dig själv eller någon annan, så låt mig veta. Jag skickar boken i slutet av juli.

Så här köper du Sverigesyndromet:

Betala in 250 kr inkl. porto på plusgiro 463 33 86-0, alternativt swisha in beloppet till 123-218 19 31
Märk i meddelandefältet med ditt signum eller namn
Maila koarnstberg@gmail.com och skriv signum eller namn samt vart boken ska skickas. Jag skickar med DHV och behöver därför också ett mobilnummer.

Du kan även köpa boken mot faktura genom att ringa eller maila förlaget. Men till ordinarie pris: 280 kr plus porto 63 kr.

Karl-Olov Arnstberg
Debattförlaget

********************************************************

Taharrush jamai är en sexuell ”antastningslek” som utbredd i den muslimska arabvärlden. Ibland blir flickorna bara retade, ibland blir de tafsade på. Och ibland leder tafsandet vidare till våldtäkt. Kvinnan omringas av de första angriparna, medan en yttre ring av män bildas för att avskräcka räddare och för att dölja övergreppet för förbipasserande. De väntar på sin tur. För att öka förvirringen kan angriparna låtsas vara räddare. Kvinnor har rapporterat att de har blivit tafsade på, avklädda, slagna, bitna och smärtsamt klämda samt våldtagna och rånade.

Den blonda sydafrikanska reportern Lara Logan, som arbetade för CBS, överfölls av en stor grupp män när hon år 2011 rapporterade om firandet av president Mubaraks avgång på Tahrirtorget i Kairo. Hon berättar:

Plötsligt, innan jag ens vet vad som händer, känner jag händer som griper tag i mina bröst, sliter i mitt skrev och tar tag i mig bakifrån. Det är inte en person som slutar, utan det är en person, sedan en annan person och en annan person. (David Abbott: Offensive Diatribes. Sparrow Books UK 2017, s. 324)

200 – 300 män deltog i övergreppet som varade i ungefär 25 minuter. Männen slet av henne kläderna och våldtog henne med händerna, samtidigt som de fotograferade henne med sina mobiler. De började dra hennes kropp i olika riktningar, drog bort henne från TV-teamet och slet i hennes långa blonda hår så hårt att hon trodde de skulle slita loss det från hårbotten. Reportern släpades längs torget till en plats där folkmassan stoppades av ett staket, där några kvinnor campade. En av dem lade sina armar runt Logan och de andra bildade en mur runt henne. En grupp på 20 soldater dök upp och tvingade med sina batonger männen att retirera. En av soldaterna bar bort Logan på sin axel. Hon flögs tillbaka till USA nästa dag, där hon tillbringade fyra dagar på sjukhus.

På nyårsdagen 2016 rapporterade polisen i Köln att natten i huvudsak hade varit lugn. Tre dagar senare släppte polisen, de tyska myndigheterna och medierna motvilligt nyhetsbomben om de över ettusen sexuella övergrepp som begicks av unga muslimer under nyårsnatten. Poliserna hade varit maktlösa. De var för få och oförberedda. Ingen hade någonsin hört talas om gäng av ungdomar som i stora offentliga sammankomster omringade och utsatte kvinnor, flickor och barn för sexuella övergrepp. De tyska männen, som var långt fler än de utländska angriparna, såg övergreppen och hörde flickorna skrika och gråta men gjorde ingenting för att hjälpa dem. Åtminstone en av flickorna blev gravid men hon polisanmälde inte övergreppet, eftersom hon skämdes.

Enligt Wikipedia polisanmäldes 1200 övergrepp och i april dömdes 153 förövarna. Två tredjedelar kom ursprungligen från Marocko och Algeriet, 44 % var asylsökande. Ytterligare 12 % vistades illegalt i Tyskland och 3 % var så kallade ensamkommande flyktingbarn.

Det finns rätt många länder utanför Europa där förövarna inte bara hade blivit stoppade utan också misshandlade och till och med ihjälslagna, vilket reser frågan om västeuropéerna förlorat de genetiska koder som aktiverar deras våldskapital? Har europeiska män blivit så förvekligade att de inte längre vågar skydda kvinnorna?

En vecka in på det nya året 2016 påstod Nordrhein-Westfalens inrikesminister Ralf Jäger att invandrarfientliga grupper använde sexövergreppen på nyårsafton för att väcka hat mot flyktingar: ”Det som händer på högerplattformarna och i chattrum är lika hemskt som de som attackerade kvinnorna. Detta förgiftar klimatet i vårt samhälle”. Köln var fram till dess mest känt för väldoftande parfymer. Nu kom en annan stank från staden och den spred sig över hela Europa.

På sin förstasida visade den tyska tidningen Focus två dagar senare bilden av naken blond vit kvinna med svarta handavtryck över hela kroppen, åtföljd av texten: ”Efter sexattackerna från migranter: Är vi fortfarande toleranta eller redan blinda?” Kolumnisten Jakob Augstein, påstod i Spiegel Online att detta var ett rasistiskt budskap som antydde att det var okej för vita män, men inte för män med annan hudfärg, att misshandla vita kvinnor. Al Jazeera America fördömde omslagsbilden som en ”rasistisk intrig lika föråldrad som berättelsen om Shakespeares Othello”.

En Kölnbaserad imam försökte i en intervju för en rysk tv-kanal runt den 20 januari 2016 ursäkta attackerna genom att hävda att kvinnor på nyårsafton var parfymerade och lättklädda. Unga män hade tagit droger, eller så hade de druckit alkohol. Det var därför de överföll och förgrep sig på flickorna.

Den tyska offentlighetens kvinnor ansträngde sig ännu hårdare för att bortförklara övergreppen. Sanningen måste döljas eftersom angriparna var ”flyktingar”. Selin Gören, talesperson för den tyska vänsterungdomsrörelsen Solid, skrev på Facebook ett brev som riktade sig till en fiktiv flykting:

Jag är mycket orolig för att din sexistiska och gränsöverskridande behandling av mig kan fungera som tändvätska för aggressiv rasism. /…/ Det kan hända att rasister och oroliga medborgare pekar ut dig som problemet. Du är inte problemet. Du är vanligtvis en underbar människa som lika mycket som alla andra förtjänar att vara trygg och fri.

Angela Merkel sa att det behövdes lagändringar, men det var bara munväder. När hon också fick kännedom om de övergrepp som ägde rum i Hannover, Essen, Würzburg och München talade hon bara allmänt om behovet att bekämpa brott och terror. Västeuropeiska politiker förnekade unisont, med stöd av de flesta journalister, att det fanns ett problem. Sexuella trakasserier är inte automatiskt kopplade till migration och invandring.

Vi fick också höra kvinnor som skyllde på offren och försvarade angriparna. Henriette Reker, borgmästare i Köln, hävdade att flickorna hade haft möjlighet att hålla männen på avstånd. Claudia Roth från det gröna partiet sa att på internet fanns det kampanjer som ”uppmanar till jakt på icke-vita människor”, som om det var en relevant invändning. Feminister höjde inte sina röster, varken i Tyskland eller någon annanstans i Europa. Den antirasistiska kampen var viktigare.

Går vi till svenska medier så hävdade Aftonbladet att det var rasistiskt att peka ut att gärningsmännen i Köln var nordafrikaner eller araber, eftersom tyska män minsann begick övergrepp under Münchens berömda årliga Oktoberfest. De ignorerade att övergreppen i München begås av enskilda berusade personer, inte av organiserade gäng som i förväg hade planerat övergreppen. Aftonbladet skrev också att rapporteringen om Köln-attackerna var att böja sig för högerextremismen. Det verkliga problemet var männen och svenska män var minsann inte ett dugg bättre.

Sverige drabbades också av Taharrush jamai, såväl 2014 som 2015. Polisen offentliggjorde aldrig de polisanmälningar som gjorts av mellan femton och tjugo flickor efter musikfestivalen We are Stockholm, som särskilt riktade sig till tonåringar. Enligt polisrapporter var grupperna ”så kallade flyktingungdomar främst från Afghanistan”. En av de antastade flickorna var 12 år gammal. Sveriges Radio rapporterade mycket kort om övergreppen efter festivalen i augusti 2015. Journalisten Ingrid Carlqvist citerar för Gatestone Institute ur polisrapporten:

I minst tio fall har en ensam flicka omringats av ett flertal män (från 5-6 stycken upp till ett stort antal) som ibland uppskattats vara 14-16 år och ibland 25-30 år. Vid dessa tillfällen har några hållit fast medan andra tagit på bröst och kropp och i ett fall fotograferade några i gruppen övergreppet. I några fall har gärningsmännen knäppt upp byxorna på flickan och försökt, i vissa fall även lyckats, dra ner dem innan undsättning kommit. Likaså har det förekommit att flera flickor i ett kamratgäng har utsatts samtidigt av ett stort gäng. /…/
Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia. Samtliga utredningar i Stockholm och Kalmar från 2014 och 2015 har lagts ned på grund av svårigheter med identifiering eller bristande bevis.

Efter att ha läst polisrapporten beställde rikspolischefen Dan Eliasson ett armband med texten ”tafsa inte!”. Ingrid Carlqvist kommenterar:

Några dagar senare visade det sig att bland de många förövarna på festivalen ”Putte i parken” i Karlstad, bar flera av förövarna Tafsa inte-armbandet. Likadant var det på Bråvallafestivalen. Lisen Andréasson Florman är verksamhetschef för Nattskiftet, ett ideellt initiativ som under Bråvallafestivalen hade minst 50 volontärer på plats varje kväll. Ändå blev Florman själv attackerad. Hon berättade för TT att hon blev omringad av tre män som betedde sig ”riktigt vidrigt”, trots att hon var klädd i arbetskläder. ”Och de tre männen har de där tafsa inte-armbanden på sig. Det var surrealistiskt.”

Den svenska överheten förhöll sig på samma sätt som överheten i Köln. Övergreppen tystades ner av både polisen och medierna. Peter Ågren, polischef i centrala Stockholm, sa att de kunde inte alltid tala om hur saker och ting verkligen är, eftersom det skulle spela Sverigedemokraterna i händerna. Inte heller brydde sig medierna särskilt om att det under 2015 gjordes 123 anmälningar om övergrepp på badhus. I 80 procent av badhusövergreppen var gärningsmännen av utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och i anmälningarna framgick det att de tillhörde grupper av asylsökande pojkar. Ingrid Carlqvist skriver:

Men dessa tydliga och skrämmande fakta från polisrapporten har inte gett minsta avtryck i den offentliga svenska debatten. Feminister talar fortfarande om att det är ”män” som begår sexuella övergrepp. I januari skrev exempelvis Karen Austin, före detta projektledare för regeringens satsning om unga män och våld, en artikel på SVT Debatt om varför kultur och religion (nästan) inte har någon betydelse för sexövergrepp, och undrade retoriskt: ”Har svenska män bättre kromosomuppsättningar än resten av världens män?”

Många av dem som begår sexualbrott är vuxna män med falska pass som låtsas vara barn, eftersom barn får bättre förmåner. Dessutom, när de begår brott får de ett mildare straff och löper mindre risk än vuxna att utvisas.

Det sexuella våldet har med massinvandringen av unga muslimer ökat kraftigt i hela Europa. Deras brott har ignorerats eller bagatelliserats därför att de inte passar in i kampen mot rasism och islamofobi. Som en högt uppsatt tysk polischef sa, så känner alla poliser till de politiska förväntningarna och därför är det säkrast att hålla tyst om de muslimska övergreppen. Vanligtvis rapporteras dessa brott endast lokalt men förs inte upp på den nationella eller europeiska nivån. Därför är det svårt att bilda sig en uppfattning om omfattningen.

En kultur som har en särskild språklig beteckning på de sexuella övergrepp som begås av organiserade mansgrupper måste betraktas som ett hot enbart på grund av detta. Europeiska kvinnor kan inte räkna med att vara skyddade. Deras män, feministiska medsystrar, staten och journalisterna förråder dem.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version