Söndagskrönika: Mångfalden!

Kära Mamma!
Nu har jag varit på min första arbetsdag på den nya skolan i Mälarhöjden och det känns verkligen bra. Ditt älskade barnbarn Angela börjar samtidigt här i första klass och vi är båda mycket förväntansfulla. Det här är en väldigt progressiv och könsneutral skola där alla lärare är socialt medvetna. Skolböcker och mycket annat återanvänds och vi har återkommande seminarier rörande mänskliga rättigheter, värdegrunden, och klimatet. Den är också Hbtqi-certifierad av RFSL. Det finns emellertid ett stort problem, och det är att skolan inte är mångkulturell. Den handfull mer mörkhyade barn som finns är alla adopterade. Jag nämner det därför att i Bredäng, den förort som är granne söderut, finns det flera skolor där problemet är det motsatta. Där finns det alldeles för få svenska elever. Jag tog upp frågan med lärarkollegiet och de insåg också att det var ett problem.

Mångfalden är inte minst viktig för våra svenska barn. Vi lever ju i globaliseringens tidsålder, så de behöver inte bara träna sin tolerans utan också bli bättre på att förstå kulturskillnader. Enkelt uttryckt behöver de höja sin kulturella IQ. Jag fick därför direkt i uppdrag av rektor att bli vår skolas mångfaldskoordinator. Mångfald är berikande och det var dags att göra något åt problemet här i Mälarhöjden!

Efter att jag fått uppdraget åkte jag iväg till Bredängsskolan och träffade bland andra Ahmed, en fantastiskt charmig kille som kunde spricka upp i det största och varmaste leende jag någonsin sett. Han tillhör en familj med fem barn och de har det inte så lätt eftersom hans mamma är ensamstående. Jag kan knappt föreställa mig vilket hårt arbete det skulle vara att fostra och hålla ordning på fem barn när det inte finns någon pappa.

Stackars Ahmed går i en skola som är hårt sliten. Det är graffitti överallt och det är bråkigt under lektionerna. På rasterna delar eleverna upp sig i olika gäng som inte verkar sams med varandra. Det är väl därför skolan har anställt väktare för att hålla ordning på skolgården. Tyvärr så lyckas de inte alltid med det. Det är också väldigt skräpigt, både inne och ute. Flera papperskorgar är svarta för att någon har eldat i dem. Ahmed ska inte behöva ha det på det sättet!

Skolresultaten är också över lag dåliga. Betygen ligger en bra bit under snittet för svenska skolor. Jag tänkte att varför måste Ahmed gå i en så hopplös skola när det bara är två kilometer till vår egna väl fungerande skola? Det är ju enkelt att förstå vad det handlar om. Det är ren och skär rasism! Det bästa sättet att bekämpa rasismen på är att bra skolor, som vår egen, görs tillgängliga för alla. Så det får bli min uppgift som mångfaldskoordinator, att se till att vår skola blir mer mångkulturell.
Din son Anders

Kära mamma!
Nu har det gått ett år sedan jag blev mångfaldskoordinator och jag har just ställt samman en rapport till kollegiet. Det gläder mig att kunna meddela att vår skola har gjort goda framsteg. Vår Mälarhöjdsskola har inte längre 95 procent svenska barn. Vi har ungefär 30 procent mångfald och det gläder oss alla att rekryteringen har kunnat genomföras så snabbt. Det är en stor seger för oss! Tyvärr har vi också ställts inför en del utmaningar. Vi har fått beteendeproblem och, det gör mig ont att säga, också en del diskriminering. Några av de barn vi tagit in från Bredäng har inte alltid uppfört sig väl. Återigen, det känns svårt att erkänna, men så är det. Ett exempel är Ahmed, den fantastiskt charmiga killen som jag rapporterade om efter första gången jag besökte Bredängsskolan. Han har väldigt lätt för att prata och svårt att sitta stilla. På en mattelektion gick han runt och pratade med alla. Han visade också en ny dans som han lärt in. När läraren sa till honom att sluta och sätta sig ner, så gjorde han inte det. Och inte heller ville han lämna klassrummet. Även om Ahmed är precis lika smart som de svenska ungarna, har han väldigt låga betyg. Det handlar om att han inte riktigt klarar att koncentrera sig, vilket jag ser som ett lärarproblem.

Lärarna måste förstå att det finns kulturella skillnader, så att de inte diskriminerar barnen som kommer från Bredäng. Jag höll faktiskt ett litet anförande om rasism på det senaste lärarkollegiet och alla insåg att det var viktigt att skärpa sig, nu när vi blivit en mångfaldsskola. Att flera av barnen från Bredängsskolan har svårt att sitta stilla och får lägre betyg är ett tydligt tecken på att lärarna inte är tillräckligt mångfaldstränade. Alla lärarna är ju svenskar och det är de i den övriga personalen också. Vi har bestämt att jag ska hålla seminarier med dem och träna dem i mångkulturellt tänkande. Förhoppningen är att vår skola kommer att bli mer levande och intressant. Gärna en förebild för andra alltför svenska skolor.
Din son Anders

Kära mamma!
Jag har till kollegiet och rektor just skrivit klart rapporten från vårt andra år som mångfaldsskola. Vi har gjort framsteg och den goda nyheten är att nu har vår skola femtio procent elever med ursprung i andra länder. Tyvärr har inte alla helt lätt att anpassa sig till den nya situationen. Vi har gängstrider i skolan och vi har blivit tvingade att ringa efter polis ganska många gånger under läsåret. Det smärtar mig att behöva rapportera att Ahmed råkat ut för en del tråkigheter. Han är en toppenfin kille men han blev mobbad av en annan elev och då tog han fram en kniv och högg honom i ena axeln. Det är klart att han därmed förorsakade ett mångkulturproblem. Jag vill emellertid inte lägga skulden på honom utan den ligger på lärarna och personalen. Jag har talat med dem och förklarat att bredängsbarnen inte alltid klarar att relatera till elever som har en annan hudfärg. Flera av dem har också svårt att acceptera tillsägelser från kvinnliga lärare, vilket är ytterligare ett kulturproblem. Så jag har fört samtal med rektor om detta. Förhoppningsvis kan vi bli av med dessa äldre och obildbara svenska lärare och få dem ersatta med andra, som är mera av samma slag som våra elever. På så sätt får vi också en mångkulturell lärarkår, vilket är en god sak!

Vi har en del problem med låga betyg och många underkända elever, vilket ökar angelägenheten i att vi får rätt lärare, som är av samma slag. Jag kommer att ordna det här mamma, det har jag lovat lärarkollegiet! Vi ska också anställa fler väktare. Efter flera incidenter tror jag också att vi kommer att anskaffa metalldetektorer, så att inte eleverna tar med sig vapen av olika slag till skolan. Antagligen måste vi också genomföra slumpvisa visitationer. Det kommer att bli bra! Tyvärr har Mälarhöjdsföräldrarna börjat ta sina barn ur skolan, vilket bara bekräftar hur rasistiskt detta bostadsområde är. De tycks helt enkelt inte förstå hur värdefullt och berikande det är med mångkultur.
Din son Anders

Kära mamma!
Jag har nu sammanställt min rapport för de tre första åren och det blir min sista uppdatering. Skolan har fortsatt att göra framsteg och mångfaldseleverna är nu hela 70 procent. Det är jättebra men tyvärr måste jag nog låta ditt älskade barnbarn Angela byta skola. Det är en fråga om säkerhet eftersom det finns en hel del kriminalitet på skolan. Den drabbar främst de svenska eleverna. Ibland har flickor blivit indragna på toaletterna. Det som hänt där får absolut inte hända Angela, så jag har inget val. Ytterst handlar det om att båda lärarna och övrig personal misslyckats med sitt uppdrag att anpassa sig till mångkulturen. De har helt enkelt inte varit tillräckligt progressiva! Det beror inte på rasism, segregation eller något sådant när jag nu flyttar Angela till en tryggare skola. Och, kära mamma, jag har hittat en fin sådan skola. Den är verkligen progressiv. Lärarna är väl medvetna om sådant som är viktigt, det vill säga värdegrunden, HBTQ och klimatfrågan. De kanske inte är tillräckligt kunniga när det gäller kulturell mångfald men jag har ju tre års erfarenhet. Jag ska ta upp frågan på det första föräldramötet, så får vi se vad som kan göras.
Din son Anders

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version