Sverige har hittills i år beviljat ungefär dubbelt så många asylansökningar som övriga Norden har gjort TILLSAMMANS.
Business as usual, om nu någon trodde någonting annat…
OBS! Detta rör beviljanden i första instans (Migrationsverket). Räknar vi med de ärenden som också beviljats av migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen, så är det 23.183 personer som hittills har fått uppehållstillstånd i Sverige i år på asylgrunder. Sedan fördubblas allt genom den påföljande anhöriginvandringen.
Med tanke på de prognoser som Migrationsverket senast gjorde i juli kan vi förvänta oss att mellan över en halv miljon upp till drygt 800.000 personer söker uppehållstillstånd i Sverige fram till och med 2021. Se tidigare blogginlägg här.
Kopplingen till den senaste tidens händelser och den pågående massinvandringen är någonting som borde diskuteras livligt i media. Mer än någonsin är ett journalistiskt helhetsgrepp nödvändigt därför att en offentlig diskussion om konsekvenserna av det fortsatta stora inflödet är en överlevnadsfråga.
Storbråk, hot och vandaliseringar på akutmottagningar. Häromdagen knivskars en polis på Södermalm av en sjuttonåring med tolkbehov på dari. Den mer än månadslånga demonstrationen på Medborgarplatsen, där ”ensamkommande barn” som har fått avslag på sina asylansökningar i samtliga instanser och aktivister ockuperar det offentliga utrymmet utan att politiker eller polis agerar. Nu ska de fortsätta sin demonstration på Norra Bantorget. Samma passivitet gäller de så kallade marockanska gatubarnen, som i hundratal drar runt på Stockholms gator och rånar folk. Det som media har visat upp hittills är mest ett ömkande inför dessa gatubarns livssituation, men noll empati med deras brottsoffer. Den svenska regeringens handlingsförlamning och flathet går att sätta i kontrast till Finlands regering, vars vice statsminister Petteri Orpo nyligen förklarade vad som ska ske med illegala invandrare:
De här människorna ska ut ur landet. Om systemet inte fungerar tappar finländarna tron på rättsstaten. Till rättsstaten hör inte heller att motsätta sig avvisningar eller försöka hindra dem.
Finland är Sveriges motsats i allt när det gäller att hantera asylpolitik och dess konsekvenser. Finland beviljar mindre än en femtedel jämfört med Sveriges asylansökningar (2017). Den finska regeringen ska dessutom nu justera utlänningslagen och lagen om medborgarskap så att de, utifrån ett nationellt säkerhetsintresse, kan inhibera uppehållstillstånd, utfärda inreseförbud, återta medborgarskap och inhibera flyktingstatus. Det kan också komma att bli kriminellt att gömma personer som ska avvisas. Tidigare asylombudet Merit Wager sammanfattar på sin blogg:
Ljuset kommer från öster. Handlingskraft. Snabbt agerande utan åratal av utredande och velande. Samarbete och samförstånd över partigränserna. Allt för finländarnas säkerhet och bästa.
”Det är inte otänkbart att Sverige blir för Finland en större säkerhetsrisk än Ryssland”, skrev den finske professorn i produktionsekonomi Paul Lillrank nyligen i landets största finlandssvenska dagstidning, Huvudstadsbladet. Rubriken sammanfattade allt i ett enda ord: ”Panikkänslan”. Anledningen är att den ansvarlösa ”muslimska massinvandringen” som vårt lands elit bedriver kan bli ett större hot för Finland än Putin, menade Lillrank och kallade Sveriges invandringspolitik för ”självdestruktiv galenskap”. ”Hur kan ett land glida ned i sådan här dumhet?”, frågade han sig.
Danmarks största morgontidning Politiken, som är deras motsvarighet till DN, hade nyligen ett stort uppslag där de konstaterade att ”Danmarks problem bleknar i jämförelse med Sveriges”. ”Så galet har det gått i Sverige”, var slutsatsen.
Prästen Helena Edlund berättar hur hon upplever det svenska haveriet på sin Facebooksida:
En fråga svävar över tillvaron: Vad är det som händer? Vad händer med mitt land, mitt liv, min tillvaro, mina barns framtid?
Jag vet hur verkligheten såg ut för 20 år sedan. Då hade jag aldrig, ens i min vildaste fantasi, kunnat föreställa mig det som nu är normaliserad vardag: Dagliga rapporter om mord och mordförsök. Sadistiska gruppvåldtäkter. Rån och misshandel av äldre och försvarslösa. Flickor väljer att stanna hemma av rädsla för övergrepp. Terrordåd i Europa och i Sverige. Könssegregering, sexualisering av småbarn, människohandel, korruption, tiggeri, barnäktenskap, religiös extremism, terrorism, hedersmord. Poliser huggs ner på gatan. Räddningspersonal attackeras. Gränsövergångar lämnas obevakade. Akutmottagningar stormas. Sjukvårdspersonal måste bära larm på arbetsplatsen.
Att allt fler svenskar tappar sin framtidstro och att fler till och med planerar att lämna landet av fruktan för vad som framtiden har i sitt sköte, verkar inte bekymra beslutsfattare, myndighetschefer och en klar majoritet av opinionsbildare inom traditionella medier. För dem är det lättare att fortsätta tugga om ”populism” och ”högerextremism”.
Även Norge har en mycket restriktiv asylpolitik. Norges invandrings- och integrationsminister, Sylvi Listhaug från Fremskrittspartiet, förklarar det på ett liknande sätt som Finlands vice statsminister.
Norge är ett av de bästa länderna i Europa på att skicka ut kriminella och andra personer utan lagligt uppehållstillstånd, antingen frivilligt eller med tvång. Om personer uppehåller sig olagligt i Norge, kommer det bidra till att undergräva asylsystemet. Bara 2016 tvångsreturnerade den norska polisen över 8 000 personer som befunnit sig i Norge olagligt.
Nyligen var Sylvi Listhaug på besök i Rinkeby för att ta sig en titt på ”det svenska tillståndet” och ”lära mig av det svenska misstaget”. Detta renderade repression från vår migrationsminister Heléne Fritzon, som ställde in ett möte med sin norska kollega. 61 bostadsområden klassas av polisen som utsatta, varav 23 klassas som ”särskilt utsatta”, bland annat Rinkeby. Men migrationsministern passade istället på att leverera en ljus motbild och påstod att området är på väg ”åt rätt håll”, samtidigt som hennes partikollega, Stockholms kommuns styrelseordförande Karin Wanngård, krävde en norsk ursäkt.
Detta är det senaste exemplet på att medan Sverigebilden krackelerar utomlands, så är det kartan som gäller framför terrängen för våra ledande politiker. De bryr sig inte om att övriga Norden med förfäran tittar på vad som sker med Sverige. De är långtidsmarinerade i sin fiktiva verklighet.
Gunnar Sandelin
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 