I en lång artikel i Dagens Nyheter den 8 maj 2022 förklarar Peter Englund varför det ryska folket inte protesterar mot Putins krig. Det är en klok och välskriven artikel, där han bland annat citerar den tysk-amerikanska filosofen Hannah Arendt:
Den moderna massan tror inte på någonting synbart, inte på de egna erfarenheternas verklighet; de litar inte på sina egna ögon och öron men bara på sina föreställningar, som kan fångas av vad som helst som är på samma gång i sig självt universellt och motsägelsefritt. Vad som övertygar massan är inte fakta, och inte ens påhittade fakta, utan bara att det system som dessa fakta antas vara del av är konsistent.
Konsistent betyder att den hänger samman och inte är självmotsägande. Inom samhällsvetenskap ställs ibland kravet att en forskningsrapport ska vara ”logiskt konsistent”. Det är begripligt, men det har ingenting med trovärdighet att göra. Vilken skröna som helst är mycket lättare att göra logiskt konsistent än en noggrant verklighetsrefererande rapportering.
Efter denna reflektion om hur massan fungerar lägger Peter Englund inom en parentes till: För övrigt en observation som även hjälper oss förstå fenomen som antivaxxare och klimatförnekare.
Har han verkligen själv skrivit detta? I så fall, är det en markering av att han på inget sätt tänker avvika från det vänsterpolitiska mediamonopolets trossatser? Är det en hommage åt DN:s agendaideologi? Ska han och Peter Wolodarski äta en söndagsbrunch och han vill att stämningen ska vara god? Eller är det en DN-redaktör som petat in satsen, med eller utan Peter Englunds medgivande?
Antivaxxare och klimatförnekare är båda skändande begrepp, halmgubbesignaler för det ideologiskt förbjudna. De som vill diskutera covidvaccinet och anför tung vetenskaplig kritik reduceras till stollar, antivaxxare. Ännu värre med klimatförändringarna, där ideologin – för en ideologi handlar det om – mest bygger på datorsimuleringar. Också här finns det all anledning för medierna att släppa fram opponenter. Istället kallas de för klimatförnekare. Det är barnspråk! Ingen vid sina sinnens fulla bruk är väl klimatförnekare!
Hannah Arendt fångar med begreppet konsistenta tankesystem in en katastrofal universell svaghet, en felprogrammering av det mänskliga förnuftet. Massan är fullt kapabel att ansluta sig till vilket tankesystem som helst, också där mord, folkmord och självmord ingår, det finns det nästan hur många som helst exempel på. Religionerna är ypperliga exempel på ”konsistenta tankesystem” som saknar verklighetsförankring. Mycket bättre än de exempel som Peter Englund anger.
Arendt-citatet passar också utmärkt in på det som pågår i västvärlden och som journalisten och författaren Douglas Murray fångade i titeln på bestsellern The Strange Death of Europe. I brittiska The Guardian sablas den ner av en mycket kritisk kvinnlig recensent, Gaby Hinsliff. Hon skriver (min översättning):
Boken refererar samma missvisande myter som Nigel Farage om att invandringen skulle göra Sverige till Europas våldtäktshuvudstad. Den föga spännande sanningen är att svenska våldtäktslagar är bland de strängaste i världen, och att siffrorna sköt i höjden när dessa lagar skärptes för att ändra sättet att räkna incidenter; det höga antalet våldtäktsanklagelser ses bäst inte som ett bevis på att Sverige har hamnat rännstenen utan att landet utmärks av sin radikalt feministiska inställning till åtal.
Detta är en utmärkt exemplifiering av hur en kvinna med ett konsistent tankesystem lite föraktfullt avvisar en trolig hypotes. Men Gaby Hinsliff vet ingenting på riktigt. Det hon gör är att påstå något som passar samman med hennes ”konsistenta tankesystem”. Den enda rimliga reaktionen vore att ställa frågan ”Är det sant, det måste gå att få ett svar på”, dvs man hanterar påståendet som en prövbar hypotes. Och prövar hypotesen.
Att Sverige har en mycket hård lagstiftning rörande våldtäkt är sant. En person som mot en kvinnas vilja fingrar på hennes kön och sticker in ett finger mellan hennes blygdläppar kan dömas för våldtäkt. Att detta är ett sexuellt övergrepp är klart, men det är ingen våldtäkt i språkbruket. En man kan också dömas om en kvinna, efter att med en väninna diskuterat vad som hände, bestämmer sig för att det var en våldtäkt hon blev utsatt för.
Gaby Hinsliff avvisar den höga våldtäktsstatistiken som politisk propaganda, därför att hon anser sig veta. Så resonerar också kvinnor i det svenska etablissemanget. De frågar inte efter sanningshalten utan tolkar påståendet som rasism och det vet ju alla, att rasismen måste bekämpas. Ett exempel på hur det fungerar:
Hösten 2016 skulle en 33-årig rullstolsbunden kvinna på Gotland åka hem och delade taxi med en för henne okänd man. Hon följde med honom till villan där han bodde, därför att hon behövde låna en toalett. Där våldtogs hon av fem eller möjligen sex män, som samtliga var asylsökande. Eftersom villan var ett HVB-hem så är det troligt att flera av dem juridiskt sett var klassade som barn. Kvinnan var som sagt rullstolsbunden och hade ingen möjlighet att fly. Hennes advokat berättade att hon var chockad, paralyserad och fruktade för sitt liv. Därför vågade hon inte ens försöka göra motstånd.
Männen anhölls men när åklagaren, bedömde bevisningen som för svag och oväntat släppte männen, blev en mängd gotlänningar mycket upprörda, Hela det gotländska etablissemanget ställde sig då på åklagarens sida. De såg de upprörda gotlänningarna som rasister.
Söndagen den 16 oktober 2016 arrangerade feministiskt Initiativ och vänsterpartiet en demonstration. På Facebook kallade de invandrares överrepresentation som sexualbrottslingar för ett ”mystifierat hot utifrån” och en ”förenklad beskrivning av verkligheten”. Våldtäkter var för dem ett mansproblem, vilket väl onekligen måste uppfattas som en ännu längre driven förenkling. Deltagare lockades till manifestationen med följande text: ”Idag visar vi alla rasister och sexister att vi är många, starka och att vi står upp för allas lika värde. Det blir facklor och musik. Tal kommer att hållas av landshövding Cecilia Schelin Seidegård, domprost Mats Hermansson, regionsråd Saga Carlgren, F!:s rättspolitiske talesperson Tomas Pettersson m.fl., och texten ovan kommer att läsas på rumänska, somaliska, dari, persiska, arabiska och kurdiska. ALLA som delar värderingar med manifestationens anda är välkomna!”
Det är väldigt svårt att förstå hur de hade mage att kalla detta för att stå på kvinnornas sida. De företrädde ju inte några kvinnliga intressen, utan tog parti för förövarna. Det var dem det var synd om.
Ungefär 300 personer deltog, många av dem ditresta från fastlandet. Mediernas rapportering ifrågasatte aldrig det goda och rätta med demonstrationen. Domprosten intervjuades i radio. Han var upprörd över mäns sexuella beteende, i synnerhet svenska mäns. Nu måste goda och rättänkande svenskar stå upp mot de mörka krafterna.
Men att den gotländska rullstolsbundna kvinnan blivit våldtagen, det borde ha varit svårt att slingra sig förbi. Och det gick ju att ta reda på hur det låg till med invandrare och våldtäkter, eftersom det inte är en ideologisk utan en empirisk fråga. Redan 1997 granskade Hans Klette, professor i straffrätt vid Lunds universitet, domarna för de 24 män som åren 1989 – 91 dömts för gruppvåldtäkt. 21 av dessa var utländska medborgare. Det framgår inte av rapporten om de tre övriga var av svensk eller utländsk härkomst.
P. Jonasson, en privatperson som ansåg att medierna inte redovisar sanningen tog på sig att gå igenom samtliga fällande domar för sexualbrott åren 2012-17. Det visade sig att män med utomeuropeisk härkomst begått 84 % av de grova våldtäkterna. För överfallsvåldtäkter var siffran för de dömda utländska männen ännu högre, 95,6 procent. Svenskar kom först på fjärde plats, efter afghaner, irakier och somalier. Statistiken över överfallsvåldtäkter, räknat i individer, toppas av somalier och eritreaner. Därefter algerier, irakier och gambier. Också BRÅ:s två senaste undersökningar från 2005 och 2021 visar på en klar överrepresentation för invandrare när det gäller misstankar om våldtäkt.
Jag ska ta ett exempel till, som illustration av ett citat som tillskrivits Mae West: ”När kvinnor går vilse följer männen dem i spåren”.
En januarinatt år 2000 blev en fjortonårig svensk flicka våldtagen av nio invandrarpojkar mellan 15 och 16 år, kända som The Fuck Club. Tillsammans med en kamrat var hon på väg hem från tunnelbanestationen i Rissne. Pojkarna drog in henne i ett parkeringsgarage. Där blev hon våldtagen vaginalt och analt under fyra timmar. Under övergreppen skrattade förövarna åt henne och kallade henne hora. För att hon inte skulle kunna söka hjälp stal de hennes mobil och skor.
I facktidningen Journalisten var Staffan Wolters mest upprörd över att Sverigedemokraterna avslöjat att det var ”invandrarpojkar” och att SD anordnade en demonstration samt delade ut flygblad i Hjulstaskolan, där alla pojkarna var elever. På Expo skrev Stieg Larsson att pojkarna var svenskar, ingenting annat, samt att våldtäkten var en skam för svenska ungdomar. Han skrev också:
Anders Steen /…/ säger är att invandrare på grund av sin kulturella bakgrund är ovanligt benägna att begå gruppvåldtäkter; att det är en del av deras kulturarv. Anders Steen tror nämligen att brutala gruppvåldtäkter av detta slag har något med invandring eller invandrares kulturella bakgrund att göra. /…/ Våldtäkter har inget med invandrarbakgrund att göra. Verkligheten är att vissa män begår våldsbrott mot kvinnor. De kan vara svenskar, finnar eller kineser. De kan vara kristna, muslimer eller judar. De kan stå till höger eller vänster på den politiska skalan.
Vad ska jag dra för slutsats? Att svenska kvinnor hellre låter sig våldtas än att inse att det finns ett samband mellan våldtäktsstatistiken och invandringen från i synnerhet utomeuropeiska länder? Och att männen följer dem? Snacka om att vara fångna i ett ”konsistent tankesystem”!
Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 