Söndagskrönika: Feminism och våldtäkter

I den offentliga debatten kring mordet på Fadime år 2002 visade sig två lägerbildningar. Den ena tog fasta på begreppet hedersmord och menade att Sverige och svenskarna nu på ett chockartat sätt fick klart för sig att främmande kulturer inte bara var annat slags mat, musik och likartade berikande kulturyttringar. Det handlar också om helt andra sätt att tänka och leva.

ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) gjorde en annan tolkning. I ett pressmeddelande hävdade de att heder inte hade med detta eller andra liknande mord att göra. Det handlade inte om invandrare. Det handlar om den patriarkala kultur som dominerar alla samhällen, även det svenska. Också vänsterpartiets dåvarande ledare, Gudrun Schyman, använde mordet som ett argument i den feministiska kampen. Författaren Liza Marklund spädde på i Aftonbladet. För henne relaterade mordet till de grundläggande strukturer som var desamma i det svenska och det kurdiska samhället och just hedersmord var en liten och perifer fråga. I Aftonbladet skrev fyra feministiska forskare en artikel där de kallade hedersmordsperspektivet för kulturrasism.

Sommaren 2012 föreslog Carina Ohlsson och Olga Persson från Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) medietystnad I Aftonbladet under rubriken ”Låt oss slippa rubriker om sommarvåldtäkter”. De vände sig mot att Expressen och P4 i Sveriges radio uppmärksammat ”sommarvåldtäkter” som ett växande problem, men nämnde inte med ett ord att detta är brott där vissa invandrarkategorier var tydligt urskiljbara. De föredrog att diskutera män i allmänhet.

Att felinformerade unga tjejer blir våldtagna är uppenbarligen ett rimligt pris att betala för att Ohlsson och Persson & Co ska få kokettera med sin tolerans och antirasism. Ett antal svenska tjejer våldtas varje år i vårt land därför att journalister som Ohlsson och Persson har ljugit för dem. De har trott på den tillrättalagda kulturrelativistiska illusion som de matats med.

Man skulle kunna tro att de dogmatiska feministerna har krupit till korset och bett om ursäkt för sina misstag. För en och annan gäller det säkert men fortfarande är det många feminister som tycker det är viktigare att dölja invandrares kriminalitet än att uppmärksamma problemen. Särskilt känsligt är våldtäkter.

Inför valet 2018 släppte feministen, författaren och journalisten Anna-Lena Lodenius en rapport betitlad Antifeministerna, med underrubriken Sverigedemokraterna och jämställdheten. I avsnittet ”Kvinnan måste skyddas från invandrare” skriver hon att det saknas belägg för att invandrare är överrepresenterade när det gäller sexuellt våld och våldtäkter. Om invandrare och kriminalitet som helhet skriver hon ingenting och formuleringarna i det korta avsnittet andas motvilja. Invandrare och sexuellt våld är en fråga som hon överhuvudtaget inte vill ha utredd. Det vore att ge rasisterna vatten på sin kvarn. Hon avslutar avsnittet med följande ord: ”Men att påstå att problemen kan reduceras till invandrare, och i synnerhet då muslimer, är ohederligt och osant.”

Nu är det väl ingen som vill reducera frågan till att handla enbart om invandrare. Det som efterfrågas är vanlig okomplicerad och redovisade statistik. SCB eller Brottsförebyggande rådet skulle kunna sätta samman en sådan statistik på några timmar. Underlaget finns i form av polisanmälningar och domar. Hur är olika invandrargrupper representerade? Men lika lite som Anna-Lena Lodenius är det en fråga våra myndigheter vill ha besvarad. Brå offentliggör ingen löpande statistik över skillnader i brottslighet mellan personer födda i Sverige jämfört med personer födda utomlands.

I den studie som Brå gav ut häromåret med titeln ”Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund” finns faktiskt också sexualbrott redovisade. Sexualbrott är 2,7 gånger så vanligt för utrikesfödda som för inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar. För våldtäkt är siffran högre, 2,9. För inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar är siffrorna 1,8 respektive 1, 7. Det här är en undersökning som länge efterfrågats, eftersom den förra undersökningen genomfördes före millennieskiftet och redovisades år 2005. Man kan säga att den nya undersökningen tillkommit under galgen och någon särskild mediadiskussion om överrepresentationen för invandrare utlöste den aldrig.

Mörkläggningen är naturligtvis väldigt upprörande, med det tillägget att när det gäller svenska feminister är tabueringen direkt egendomlig. Varför accepterar de tystnaden? De borde kräva att få veta och föra ett sjudjävla liv. Istället generaliserar de och påstår att sexuellt våld är något som alla män ägnar sig åt. Kvinnofriden borde vara överordnad, i synnerhet eftersom det här inte alls handlar om lösa antaganden och antydningar utom om något som är mätbart.

I ett tidigare inlägg har jag refererat privatpersonen, P. Jonassons genomgång av samtliga fällande domar för sexualbrott åren 2012-17.

Det intressanta är att den fanns tillgänglig när Anna-Lena Lodenius skrev sin rapport. Den förtegs visserligen i systemmedia men väckte stort uppseende i sociala media. Dessutom, Sverigedemokraternas dåvarande gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson kände till undersökningen. Vid partiets landsdagar i Norrköping i november 2017 pekade han i synnerhet ut Stefan Löfven som ansvarig för att invandrare tackar för vår gästfrihet ”genom att våldta våra döttrar”. Det var därför knappast någon svårtillgänglig kunskap. Här är en sammanfattning av rapporten:

Män med utomeuropeisk härkomst begår 84 % av de grova våldtäkterna. Svenskarna kommer först på fjärde plats, efter afghaner, irakier och somalier.
Två av tre grova våldtäkter begås av asylsökande eller män som getts uppehållstillstånd.
Landsgrupper med högst faktor (sannolikhet) att begå grov våldtäkt är i turordning algerier, afghaner, tunisier, marockaner och palestinier.
95,6% av överfallsvåldtäkter begås av män med utländsk härkomst.
Flest överfallsvåldtäkter räknat i individer begås i turordning av somalier, eritreaner, algerier, irakier och gambier.
Flest överfallsvåldtäkter begås i Stockholm, Hudiksvall och Eskilstuna.
90% av gruppvåldtäkter begås av män med utomeuropeisk härkomst. Var fjärde våldtäktsman som agerat i grupp är afghan.
Flest våldtäktsmän som agerat i grupp har dömts i Ystad, Eksjö och Uppsala.
Göteborg kommer på 11:e plats, Stockholm 16:e och Malmö 21:a.
Utlänningar ofredar svenskar sexuellt i mycket större utsträckning än andra utlänningar
Tre fjärdedelar av dömda afrikaner har tafsat på sitt offer.
En majoritet av de som döms för koppleri är rumäner.
85% av de som dömts för gruppvåldtäkt mot män är afghaner.
Adopterade män, oavsett land, begår sexualbrott i högre utsträckning än inte bara svenskar utan även icke-adopterade från samma landsgrupp.

Det finns också en tidigare undersökning av den välkände juristprofessorn Hans Klette som pekar i samma riktning. I Dagens Nyheter rapporterade han den 2 juni 1997 om de 24 män som åren 1989 – 91 dömts för gruppvåldtäkt. 21 av dessa var utländska medborgare. Det framgår inte av rapporten om de tre övriga var av svensk eller utländsk härkomst.

En annan undersökning som Anna-Lena Lodenius kunde ha uppmärksammat är den granskning som Expressen gjorde av gruppvåldtäktsdomar under åren 2016 och 2017.

Den publicerades i mars 2018. Sammanlagt 43 män fälldes. I snitt var de 21 år gamla när de begick brotten En tredjedel av dem hade tidigare dömts för brott i Sverige och 37 av dem var födda utomlands. Sammantaget var 40 av de 43 dömda gärningsmännen antingen utlandsfödda eller födda i Sverige med två invandrade föräldrar. Expressen redovisade inte bara statistiken utan gav också några fallbeskrivningar. Här är en av dem:

En torsdag i juni 2015 har två kvinnor i 25-årsåldern lämnat en fest i Malmberget i Gällivare kommun när en främmande man bjuder in dem att fortsätta kvällen med honom och hans vän Adam Al-Zawatia. Senare under kvällen, när bara en av kvinnorna är kvar i lägenheten tvingar Adam Al-Zawatia henne utföra oralsex på honom. Hon är rädd och gråter. Han slår henne flera gånger över näsan så hon börjar blöda. Den andre mannen kommer in i rummet och ansluter sig till akten. När allt är över springer kvinnan hem till sin vän, bankar hysteriskt på hennes balkongdörr, med blodigt ansikte och tårar som sprutar ur ögonen.

I tingsrätten hävdar männen att allting har skett frivilligt. De blir frikända. Domen överklagas och hovrätten slår fast att de två männen ”haft sexuellt umgänge med målsäganden mot hennes vilja”. Trots det frias den andre mannen. Han kan ha trott att allt skedde frivilligt. För Adam Al-Zawatia finns inga sådana omständigheter. Hovrätten dömer honom till fyra års fängelse och utvisning för grov våldtäkt. Då hade han redan försvunnit och har sedan dess undkommit den svenska rättvisan.

I augusti 2018 gjorde SVT:s Uppdrag Granskning en kartläggning av alla som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt de senaste fem åren. Det handlade om 843 gärningsmän. 58 procent av dem var födda utomlands. Begränsar man sig till fullbordade överfallsvåldtäkter – där offer och gärningsman inte känner varandra – är siffran ännu högre. Drygt åtta av tio dömda gärningsmän var födda i ett annat land. 40 procent av dessa hade varit i Sverige ett år eller mindre. Kartläggningen visade också att över hälften av de dömda gärningsmännen var födda utanför Europa – 427 av 843. Nästan 40 procent var födda i Mellanöstern eller Afrika. När det gäller överfallsvåldtäkter var 97 av 129 födda utanför Europa.

Ett av fallen i kartläggningen var den uppmärksammande dubbelvåldtäkten i Strängnäs 2015. Sofia Näslund våldtogs två gånger på en kväll, av olika gärningsmän. Den ena gärningsmannen var algerisk medborgare och dömdes till två och ett halvt års fängelse för våldtäkt. Den andre, en syrisk medborgare, dömdes för grov våldtäkt till fem års fängelse. Båda skulle utvisas efter avtjänat straff. Trots DNA-bevisning nekade de till att ha begått brottet.

Svenska feminister, här har ni ett betydligt värdigare ämne än att ägna er åt att bekämpa den svenske mannen. Strunta i ideologierna, strunta i om detta är en höger- eller vänsterfråga. Det är inte heller en kvinnofråga. Det är en invandrarfråga. Gör någonting, gör någonting nu!!!

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version