Uteblivna trakasserier oroar

Idag har vi en ny gästbloggare, Harriet Larsson

***

Ja, här gäller det att ta för sig utbrast en charmig äldre herre med glimten i ögat, när han passerade under misteln och höll på att krocka med min dotter i dörren, på helgens julmarknad.

Vilken tur viskade hon till mig, som redan passerat denna löftesrika symbol, att jag inte är en radikal feminist, då hade detta kunnat publiceras som en kränkning under #MeToo. Något som oroar mig är, att jag själv aldrig varit utsatt för sexuella trakasserier. Trots glada dagar under ungdomen och yrkesåren.

Kanske sjukvårdens kvinnoöverskott satte konkurrensen ur spel under arbetstiden?
Visst har det hänt, att det ett par enstaka gånger kommit en inlindad förfrågan från någon kärvänlig doktor, som passerat trygghetszonen och som ville ha sällskap på kammaren, utöver sin fru. Men, när det blev ett tydligt nej på denna intresseförfrågan både muntligt och med kroppsspråk, så avstannade dessa inviter och ointresset verkade ha spridits till eventuella kollegor av samma skrot och korn.

Visserligen kan uteblivna trakasserier vara bevis på samma tråkighet, som en tom almanacka, vilket numera för dagens kvinnor, från späda år fram till hemmets rollator, verkar vara samma fasa, som cancer eller en stroke.
Läs mer

DE GODA FÖRESATSERNAS HAVERI


I dag är Håkan Karlberg gästbloggare:

***

Riksrevisionen har 2017-11-09 till Riksdagen överlämnat rapporten ”Bristande konsekvensanalys inför migrationspolitiska beslut”. Granskningen har genomförts mot bakgrund av den stora betydelse som migrationspolitiska beslut har för berörda människor, kommuner och statliga myndigheter och omfattar 26 propositioner från regering till Riksdag under perioden 2004-2015. Under denna period utdelades mer än 1 miljon uppehållstillstånd, till mycket stor del permanenta.

Det fåtal konsekvensbedömningar som gjorts är så svagt underbyggda eller kortfattat redovisade att deras tillförlitlighet inte går att bedöma. Endast tre av de 26 granskade propositionerna anges ha några konsekvenser för kommuner och landsting, och 16 av dem saknar helt analys på området. I 20 av de 26 granskade propositionerna saknas analyser av risker och osäkerheter helt.

Det stora antalet propositioner har i mycket stor utsträckning kommit fram till ingen eller ringa konsekvenser när det gäller statsbudget och kommunala kostnader eller att bedömning saknas helt för de ekonomiska konsekvenserna. För sysselsättning och service, jämställdhet, integration, brottslighet och brottsförebyggande saknas bedömning eller bedöms konsekvenserna som ringa. Särskilt anmärkningsvärt är detta, när det gäller integration, eftersom Sveriges integrationskapacitet i många år varit överskriden och att vi, under den period som propositionerna ställts, tog emot över 1 miljon nya medborgare.
Läs mer

EKONOMISKA INCITAMENT


I dag återkommer Dick Taytor som gästbloggare. Nyligen släppte han sin bok Diktat, en kritisk granskning av multikulturalismen, på Runeskrifts förlag.

***

För drygt tio år sen publicerades boken Freakonomics, med undertiteln: A Rogue Economist
Explores the Hidden Side of Everything. Boken som är författad av nationalekonomen Steven Levitt och journalisten Stephen J. Dubner, försöker med hjälp av statistik och ekonomisk teori förklara olika fenomen i samhället, som har att göra med motivationsfaktorer (incentives). Författarna visar och bevisar att såväl statliga som privata initiativ och åtgärder för att ändra vissa beteenden i många fall ofta leder till direkt motsatta effekter.

Levitt och Dubner utgår från att människan är ett resurssökande däggdjur som, när tillfälle bjuds, utnyttjar alla till buds stående möjligheter att öka sin chans till överlevnad. När man exempelvis i vissa välfärdssamhällen försöker att bekämpa fattigdom genom generösa bidragssystem, uppmuntrar man dem man vill hjälpa att stanna kvar i den samhällsklass, som ekonomiskt sett är berättigad till dessa bidrag. Åtgärden att betala fattiga människor för att de ska komma ur sin speciella situation motiverar paradoxalt nog dessa att fortsätta vara fattiga. Det ger en belöning i form av bidrag – en totalt motsatt effekt än den som förväntades.

Läs mer

BLODSHÄMND OCH DÖDLIGT VÅLD


I dag serveras en sammanställning av forskningsmaterial från Brottsförebyggande Rådet – kunde man önska – men sådant sysslar de inte med. Utredningar som riskerar att leda till politiskt inkorrekta slutsatser anses inte ligga inom myndighetens uppdrag. Texten kommer från den av mina kontakter som har överlägset bäst koll på kriminalitet bland romer.

Blodshämnden bland finska romer, som så gott som enbart bor i Finland och Sverige, är med referens till folkgruppens storlek förmodligen världens mest dödliga tradition. I facklitteratur, offentlig debatt och i det allmänna medvetandet är informationen obetydlig, i synnerhet i Sverige.

I början av 1980-talet deltog jag i en utredningsgrupp som hade Socialstyrelsens uppdrag att utreda blodshämnd bland finska romer, efter att några experter slagit larm. Med i gruppen fanns bland andra Jerzy Sarnecki. Vi var tvungna att lägga ner gruppen, eftersom det i lag är förbjudet med register över etniska grupperingar. Här följer signaturen M.s redogörelse:

***

En jämförelse mellan resande, svenska romer och finska romer.

Ibland när jag diskuterar olika romska företeelser med både resande och svenska romer kan de nämna att blodshämnd, som förekommer bland de finska romerna och som jag samlat material om, också är känt bland resandefolket och de svenska romerna.

Bland resandefolket, som sägs bestå av omkring 20 – 30.000 personer i Sverige, vill jag påstå att blodshämnd knappast förekommer alls idag. Längre tillbaka i tiden kan man i domar hitta olika fall med blodshämnd som motiv, även om mord var ganska ovanligt. Istället var knivslagsmål med icke-dödlig utgång vanligare. Sammanlagt handlar det från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet om ett par dussin mord, där både gärningsmannen och offret var resande. De senaste 50 åren (1965 till 2015) finner jag följande fall bland resandefolket:

1 – 1975: Man mördad av en nära släkting (dömd)
2 – 1985: Man mördad av sin syssling (dömd)
3 – 1990: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
4 – 1999: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
5 – 2013: Man mördad av sitt kusinbarn (dömd)

Underlagsmaterialet består av 704 personakter på personer som genom släktforskning bekräftats vara resande. Dessa har matchats mot cirka 5.000 domar. Det bör tilläggas att jag kan ha missat ungefär lika många, som de som listats. Resandefolket ansågs inte som särskilt ”exotiska” under 60- och 70-talet och låg därför inte i fokus för myndigheternas intresse. Intresset var istället riktat mot de svenska romerna, som levt här i nästan 100 år, samt de finska romer som börjat söka sig till Sverige, efter att det blivit möjligt för nordiska medborgare att resa fritt mellan länderna. I synnerhet sökte sig många finska romer till Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Läs mer

Mer om Kurt Atterberg

En bloggläsare har reagerat på det tidigare inlägget om kompositören Kurt Atterberg. Han (eller hon?) menar att de ”diffusa värdegrundsskälen” inte spelar så stor roll som signaturen P.H. anser. Här följer kommentaren:

***

Det är riktigt att det finns musikkritiker som fnyser åt Atterberg för att han inte anses vara PK. Magnus Haglund och hans kampanj i Göteborgsposten mot skivmärket Chandos inspelningar av Atterbergs symfonier häromåret är ett illustrativt exempel. Nedvärderandet av honom för att han använt sig av folkmusik (även) i sin åttonde symfoni – Atterberg är knappast ensam om det – är ett annat exempel. Men varken Göteborgssymfonikerna eller Chandos lät sig påverkas av Haglunds tirader.

Det är också riktigt att Atterberg ofta bedöms efter kriterier som inte gäller för andra tonsättare från samma tid. Få tjatar om Richard Strauss´ eller Carl Orffs samröre med naziregimen, när deras verk spelas. Hur det förhåller sig med Atterberg och nazisterna har etnologen Petra Garberding förtjänstfullt benat ut i sin uppmärksammade avhandling: Musik och politik i skuggan av nazismen – Kurt Atterberg och de svensk-tyska musikrelationerna (Sekel, 2007)
Läs mer

Från humanist

Hej Karl-Olov,
Jag antar att du minns mig. Vi hade en hel del kontakt per mejl för något år sedan, då jag ofta kommenterade texterna på din/er blogg. Jag läser fortfarande era inlägg på bloggen, oftast med stor behållning, men har inte haft så mycket tid att kommentera. Nu tänkte jag dock ta mig tid att lämna ett par kommentarer. Det jag har att säga är inget direkt nytt, men jag anser – med tanke på vissa av de texter du/ni publicerat – att en del av mina tankegångar kring islam och invandring förtjänar att påpekas ännu en gång.

Läs mer

Stefan Löfvens valfläsk


Via en bloggläsare har vi fått tillgång till det stora tal som Stefan Löfven kommer att hålla till svenska folket, inför valet år 2018. Så här kommer det att låta, åtminstone så långt vi vet i dag:

Kära svenska medborgare!

Ett viktigt val närmar sig. Därför vill jag rikta mig direkt till er, ett av Europas äldsta folk – med stolta anor tillbaka till fornstora dar. Av tradition älskar ni att äta både fläskkött och fläskkorv. Ni älskar öl och nubbe, sill och potäter. Och ni gillar att fira midsommarsolen med att dansa hela natten, och lite annat till. Ni har alltid älskat djur som hästar, hundar och katter av alla de slag – kanske med undantag av perserkatter, som är platta och fula i nosen.

Numera har ni även lärt er att tycka att jämställhet är det enda rätta, att ha sexualundervisning i skolorna och att inte komma med några invändningar, inte ens när prepubertala skolflickor följer det senaste lättklädda modet. Ni förstår att ungdomarna behöver tatuera och vaxa sig samt att det är nödvändigt att ha sex innan bröllopet. Det senaste är att ni tågar i prideparader. Många av er är normkritiska och tar med rätta avstånd från den föråldrade kärnfamiljen, med sitt patriarkala förtryck.

Människor i andra delar av världen förundras över svenskarnas sätt att leva. En del kallar till och med den svenska kulturen haram. Trots detta älskar människor från avlägsna länder att vandra till vårt land. Varför det? Det är jag stolt över att kunna tala om för er.
Läs mer