Kartan gäller – inte verkligheten

I dag är Rolf Oward gästskribent

Skilda världar var en tv-serie som visades i slutet på 1990-talet och ett par år in på 2000-talet. Vad har den för relevans för oss idag? Egentligen inte mycket, förutom titeln. Den leder osökt tankarna till den uppdelning av omvärldsbeskrivningen som kännetecknar dagens medielandskap i Sverige med PK-medier i det ena hörnet och alternativa medier i det andra – verkligen två helt skilda världar.

Sveriges främsta företrädare för PK- och Potemkinjournalistiken – DN (Wolodarski) och AB (Lindberg) – har det inte lätt. De vill så gärna upprätthålla bilden av Det perfekta landet. Tyvärr (för dem) krackelerar det allt hårdare i fasaden. Man lappar och lappar i åsiktskorridoren, men det läcker och läckorna blir allt större.

Inte ens SVT (Svensk Vänster Television), du vet de som är fria från oberoende, klarar av att hålla emot när verkligheten stormar in. Visst, man försöker tappert i sedvanlig ordning att hårdvinkla, frisera och mörklägga, men har en gång verkligheten fått fäste finns ingen återvändo. Det finns ingen back- eller ångerknapp att trycka på.

Läs mer

Vad har Annie Lööf i kikarn?

I dag återkommer Ingrid Björkman som gäst på bloggen

Under ett av de många mediesända samtalen veckan efter det att Stefan Löfven kastat in handduken, hördes en journalist fråga Annie Lööf hur länge de tänkte hålla på och ”tjafsa”. Bra fråga! Ännu bättre hade varit om han frågat varför de höll på och tjafsade.

Vari Centerns politik består får man inte veta mycket om i Lööfs presentationer. I stället är det fråga om hennes egna tyckanden. En fråga som osökt dyker upp då och då är i hur hög grad de åsikter som Lööf framför har stöd i partiet. Eftersom såväl politiken som hennes framträdanden är så uppenbart egofixerade, är det rimligt att i en analys av Centerns politik fokusera på personen Annie Lööf.

Man letar förgäves efter något slags förnuftsbaserad struktur i hennes resonemang. Det enda hon envetet håller fast vid är ett alltmer krampaktigt avståndstagande till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Detta avståndstagande, som förefaller bottna i ett oresonligt hat, styr uppenbarligen hela hennes politiska agerande och är också den röda tråden i hennes framställningar. Känslor, inte sakfrågor, fyller hennes budskap.

De politiska ”lösningar” som Annie Lööf för fram – och som Jan Björklund troget hänger med på – är irrationella och svårförståeliga, för att inte säga obegripliga. Några exempel: Lööf förklarar gång på gång att alliansen är viktig – för att därefter lägga förslag som skjuter alliansen i sank. Hon försäkrar att hon vill se Ulf Kristerson som statsminister – men kommer trots det att rösta ner honom. Hon lovade att aldrig sätta sig i en S-ledd regering – glömt är det löftet. Under inga förhållanden ämnar hon ta stöd av Sverigedemokraterna – men samverkade utan problem med dem när Löfven avsattes som statsminister.
Läs mer

Valanalys


I dag gästas bloggen av Nils-Olov Johnson

Stödet för Sverigedemokraterna utvecklades inte som man kunde vänta sig fram till valet den 9 september. Om man skall förstå vad som hände måste man känna till preference falsification-teorins (PF) beskrivning av hur sympatierna för oönskade åsikter påverkas. I tidigare artiklar (1,2,3,4) har jag diskuterat hur man skall se på opinionsmätningar, när man har en situation där PF föreligger.

En uppskattning av PF-effektens storlek kan normalt vara väldigt svår att göra. I det amerikanska presidentvalet och Brexitvalet fanns bara väldigt grova uppskattningar, vilket ledde till helt felaktiga prognoser. De dolda Trumpsympatisörerna visade sig vara så många att han oväntat vann valet. Med de speciella förutsättningar som finns i Sverige går det dock att skapa en metrik. Vi antar att det föreslagna sättet, att mäta storleken på den ”preference falsification”, som finns kring ökad/minskad invandring, ger en riktig bild av läget i Sverige. Vi kan då ställa upp följande tabell som beskriver utvecklingen av öppna och dolda SD-sympatisörer sedan 2010.


Läs mer

Agendan bakom dagens migrationspolitik?


I dag är Ingrid Björkman gäst på bloggen

Under 80-talet var jag periodvis knuten till universitetet i Nairobi. Varje gång jag kom ner till Kenya saknades ytterligare någon av mina kollegor. Varför? Jo, vederbörande hade fått stipendium till ett universitet i västvärlden – London, Moskva, Uppsala. . . och sedan inte återvänt. Sakta men säkert dränerades Nairobiuniversitetet på kompetens.

Jag tänkte inte närmare på saken förrän jag en dag i början av 90-talet råkade möta en Nairobikollega på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Han berättade att han var i Sverige som flykting. Jag trodde inte mina öron: flykting från Kenya! Jo, han hade rest via Zimbabwe, där han fått flyktingstatus. Och nu väntade han sin familj till Uppsala. FN stod för deras uppehälle, förklarade han.

Läs mer

Ständigt detta miljöparti


I dag gästas bloggen av Rolf Oward

Man ska ju inte sparka på en som ligger, men Miljöpartiet och dess fenomenala vimsighet och bristande verklighetskontakt inbjuder till kommentarer som lätt blir raljerande. Tyvärr, ska man nog säga, för det är faktiskt mest tragiskt. En nästan bottenlös allmäninkompetens kombinerad med förvirrad klimathotstro är ingen god grund för vettig politik. Finns det f.ö. något parti som lyckats göra så stor skada på så kort tid och på så många områden som just Miljöpartiet?

Det råder ingen brist på övertygelse och stark tro hos MP:s företrädare. Man vill ju bevars rädda världen. Tyvärr är det ett budskap som skorrar ytterligt falskt. MP vill gärna förbjuda exempelvis såväl stadsjeepar som flygresor och giftig bottenfärg till dieselbåtar, men det är förbud och pålagor som bara gäller för andra – inte de själva. En slags bombastisk moraliserande överlägsenhet som givetvis slår tillbaka när undantagen och gräddfilerna upptäcks.
Läs mer

De glömda Brå-filerna


I dag blir det en text av Gunnar Sandelin:

1989 gjorde jag ett program för SVT:s Norra Magasinet om invandrare och brottslighet. Där intervjuade jag Brå’s eviga språkrör Jerzy Sarnecki, som då tyckte att det var angeläget att kartlägga brottslingars ursprung. Allt annat såg han som ”strutspolitik”. Senare har han kovänt, och tillsammans med ledande politiker som ett mantra framhållit att det är socioekonomiska faktorer som förklarar invandrares kriminalitet.

Med ett sådant synsätt behövs inte någon mer forskning som prövar sambandet mellan nationalitet och brott. Senast i raden är justitieminister Morgan Johansson (i alla fall i skrivande stund) som flera gånger nobbat anslag till ny forskning med motiveringen att ”rensar man för socioekonomiska faktorer” så försvinner alla skillnader mellan olika grupper av brottsmisstänktas ursprung.
Läs mer

Språksanering och hjärntvätt

Den norske journalisten Arnt Folgerø har skrivit tidigare på bloggen. I dag återkommer han med en artikel publicerad på nätet för drygt ett år sedan (min översättning). Hans artikel avslutas med att han nämner mig i positiva ordalag. Jag uteslöt först detta, eftersom jag tyckte det luktade lite ”självberöm” att ha det med. Han insisterade dock på att det skulle tas med, så då gjorde jag det.

Bilden: Vem kunde tro att västliga demokratier skulle komma att producera en ideologi som rensar språket från icke korrekta begrepp samtidigt som människorna med ”de galna tankarna” skändas på värsta tänkbara sätt, utan möjlighet att försvara sig. När dagens teknik möjliggör full insyn i vem som umgås med vem och hur människor rör sig, kan man säga att Orwells nyspråk har förverkligats i västländerna.
Läs mer