Jämlikhetsdystopin

“Året var 2081 och äntligen var alla totalt jämlika. Ingen var smartare, snyggare, starkare eller snabbare än någon annan. Denna jämlikhet var ett utslag av tilläggen 211, 212 samt 213 i den amerikanska konstitutionen och dessa grundlagsändringar övervakades noggrant av Förenta Staternas handikappsmyndighet”.

Så här inleds en kort novell betitlad Harrison Bergeron, författad av Kurt Vonnegut 1961. Denne lysande författare hade redan berört jämlikhetstanken i sitt mästerverk Sirenerna på Titan från 1959, där en rymdresenär som återvänder till jorden finner ett samhälle som använder handikapp för att göra människor jämlika och på så sätt eliminerat effekten av tur och otur i det evolutionära lotteriet. Med andra ord, lite grann som kristendomens budskap att de svaga och de saktmodiga ska besitta jorden.
Läs mer

Jakten på godhetsmarkörerna


För PK-folket är det mycket viktigt att få bekräftelse, att visa att man tillhör den rätta gruppen, med de rätta åsikterna. Det är därför som symboler och symbolhandlingar är så centrala i PK-ismen. Man visar upp att man tycker som man ska, att man tror på den av PK-folket konstruerade världsbilden. Då kan man måla upp en ondskefull motståndare och skapa en rejäl djävulsbild att projicera sina antipatier på, med PK-folket på den goda sidan och alla andra på den onda.
Behovet av sådana djävulsbilder tycks omättligt. Troligen beror det på att den moraliserande kraften i en given symbol till slut upphör och därför måste ersättas av en annan. Som exempel på några godhetsmarkörer kan vi ta följande:

  • Refugees welcome
  • Jag hatar SD
  • Trump ska dö

Den första har – nästan – nått slutstadiet, dvs godhetskraften har avtagit så märkbart att den knappast längre finns. Visst, en del väldigt högljudda grupper finns kvar men det stora flertalet, till och med de PK-troende, har insett vilka effekterna blir av att Sverige ska vara socialkontor för världens alla välfärdsmigranter, och anpassat sig därefter.

Läs mer

Liten utredning kring klimathoten


Moraliserande kring klimathotsfrågorna visar att dessa tillhör den nya värdegrunden. Tänk er ett scenario där en person, som getts diagnosen lungcancer, blir uppringd av en vän som påstår sig, ganska säkert, veta att denna lungcancerdom bara är en influensa och att den snart går över. Hur troligt är det då att den som fått cancerdomen skriker, ”jag vill inte höra ett ord till”, kallar honom för sjukdomsförnekare och kastar på luren, tänder en cigarett och sätter sig med andra med samma diagnos för att diskutera inköp av cellgifter och operationer.

Inte så troligt, men så reagerar politiker och media inför positiva nyheter om klimathoten. De kallar budbärarna klimatförnekare (vad är det?) och vägrar att publicera eller diskutera den positiva informationen. Trots etablissemangets öronbedövande klimatlarmande flyger de ändå som aldrig förr och tar privatjet till klimatkonferenser och kör SUV:ar (Peter Eriksson MP) och dieselslukande pickup:er (Isabella Lövin MP). Miljöns goda värdeord från ett etablissemang som vill rädda jorden åt våra barn verkar, precis som de goda värdeorden kring flyktingpolitiken, vara ett sätt att lura till sig folks lojalitet. Många ord men inga egna uppoffringar.
Läs mer

Bränna flaggan och håna kungahuset

I dag återkommer signaturen ”Humanist”, nu under eget namn, förhoppningsvis ett tidens tecken. Varför ska vi gömma oss? Det är ju inte vi som förlorat förståndet.

– Sluta upp med det där!
– Vadå, det spelar väl ingen roll?
– Hör du, hur tror du det skulle se ut om alla gjorde så där?

Denna typ av ordväxling känns nog igen av många. De flesta av oss har antagligen deltagit i liknande munhuggande, både när vi under uppväxten blev tilltillrättavisade av vuxna, och när vi som vuxna tillrättavisat barn och ungdomar. Sättet att argumentera – det vill säga att den vuxne försöker generalisera ett beteende för att därmed påvisa att det är negativt (”hur tror du det skulle se ut om alla gjorde så där?”) – äger i sin enkelhet en hel del rimlighet. Vissa handlingar kan, så länge de bara utförs av någon enstaka individ, tyckas ovidkommande. Men om ett stort antal individer utför liknande handlingar kan det få problematiska konsekvenser.

Om en elev kommer ett par minuter för sent till lektionen spelar det knappast någon större roll. Om ett tiotal elever dyker upp med ojämna mellanrum under lektionstiden kan det fullständigt spoliera såväl studieron som lärarens planering. Om en person kastar ett godispapper på gatan märks det knappt. Om hundra eller tusen personer kastar godispapper får man en hårt nedskräpad, otrivsam miljö.
Läs mer

Fake Reality styr Sverige, del 2


I Fake Reality beskrivs Sverige som ett eldorado av faktisk och latent främlingsfientlighet, nazism, sexism, rasism och HBTQ-hat. Detta är så centralt för den vidare diskussionen att jag kallar detta onda för Fake Peril, en falsk fara eftersom den, objektivt sett, inte är sann. För att visualisera faran behövs jämförelser med fascism, rasism, 30-talet, korsfarare, kolonialism, slavhandel etc. Fake Peril är etablissemangets heliga graal, som ska garantera dem mental och faktisk makt över svenska folket och en vidare karriär i Sverige, EU och FN. Fake Peril kontrasteras mot godhetsbegrepp som ”allas lika värde” och ”jämlikhet”. Syftet är förstås att svenska folket ska tro att valet står mellan ”allas lika värde” och Fake Peril, vilket likställs med etablissemang respektive opposition. Den rätta värdegrundens goda värdeord används för att skapa lojalitet, när lojalitet inte borde existera.

I kraft av sitt monopol på det publika rummet kan medierna dela upp människor i rättrådiga, det vill säga de själva och hotfulla, det vill säga de som kritiserar Fake Reality. De kan hänga ut missnöjda pensionärer, tiga om deras proxygruppers våldsaktioner, kräva politiska och polisiära åtgärder och förtala motståndare. Viktigast är dock att de hotfulla förhindras publicera information som motsäger Fake Reality. Faller Fake Reality så riskerar den ”rätta värdegrunden” att falla vilket ifrågasätter alla som har styrt med hjälp av den. Det är något sådant Jan Björklund syftar på i sitt tal om ”2000-talets stora värdegrundsstrid”.
Läs mer

Fake Reality styr Sverige, del 1

Per Hagenäs, som tidigare några gånger skrivit anonymt på bloggen återkommer med ett långt inlägg, som delats i två.

Kritik mot PK-tabun och massinvandringen finns i fri form nästan enbart på internet. I större delen av västvärlden finns samma motsättning mellan ett styrande etablissemang och en upprorisk folkrörelse. Likheten mellan länderna gör att det till och med går att tala om ett rätt enhetligt världsetablissemang och internationellt folkuppror. Det finns olika teorier om detta, nu senast från Lars Bern som rör storföretagens behov. Jag har dock inte sett en bra förklaring ur ett mer personligt mänskligt perspektiv. Dessa berör etablissemangets ovanifrånperspektiv och de lojalas underifrånperspektiv och lyder:

  • Varför förvisas de som vill kritisera politiken kring massinvandring och PK-tabun till internet?
  • Varför är svenskarnas lojalitet mot PK-tabun och massinvandring så hög trots att det inte finns någon uppsida för dem i massinvandringen, bara kostnader och trots att PK går ut på att svartmåla svenskarna som rasister, sexister, främlingsfientliga?

Jag diskuterar bara ovanifrånperspektivet i denna text dvs hur etablissemanget resonerar.
Läs mer

Två nya spännande boktitlar till nästa mässa

Med en text som beskrev hur han blev misstänkt för Hets mot folkgrupp och kallad till polisförhör kontaktade Jan Sjunnesson Aftonbladet, Expressen SVT, Realtid, Journalisten, FIB/K samt Det Goda samhället. Bortsett från Det Goda Samhället, där Mohamed Omar gjort en kort intervju och lagt ut det inspelade förhöret, har samtliga tackat nej.

För två veckor sedan förhördes jag på Stockholms polisstation, misstänkt för hets mot folkgrupp. Den 22 maj lades utredningen ned men själva den juridiska processen behöver debatteras, liksom hoten mot vår tryck- och yttrandefrihet.

Föreningen Näthatsgranskaren hade anmält mig till polisen, efter att jag i september 2017 delat ett par satirteckningar på Facebook. Dessa föreställer två fiktiva bokomslag med titlarna ”Mustafa vill också vara med” (en pojke står i utkanten av en grupp barn som kastar sten på en flicka) och ”Med farfar på jobbet” (två män i långskjortor piskar en liggande man). Förlaget kallades ”Rabies&Sjövild”.
Läs mer