Befolkningsprognoser för Sverige, Norge, Danmark och Finland, 2015-65


Kyösti Tarvainen, pensionerad docent i systemanalys vid Aaltouniversitetet i Helsingfors, mailade mig en prognos över demografiska förändringar för de fyra nordiska länderna fram till år 2065. Han hade sänt den till ett antal demografiska tidskrifter, men ingen var intresserad av att publicera hans arbete, vilket han tolkade som ett utslag av politisk korrekthet. Texten är 13 sidor lång. Nedan följer ett sammandrag, som jag tror är av intresse för bloggens läsare. Den kan med fördel läsas tillsammans med Gunnars text från den 12:e april Varför diskuterar vi inte den stora demografiska förändringen?.
Karl-Olov Arnstberg

Läs mer

Att förstå sin samtid


I dag blir det en text av en av mina trognaste läsare, och kommentatorer. Eftersom han är ung, så måste han skriva anonymt. Det är nödvändigt för de flesta fria samhällskritiker, i dagens Sverige.

Karl-Olov Arnstberg

***

Vi ser idag ett förfall inom alla samhällets funktioner och institutioner. Skola, vård och omsorg har tills nu varit vänsterns paradgrenar. De befinner sig i fullständig kris både organisatoriskt och för dem som behöver deras tjänster. Miljard efter miljard går i stöd till de invandrartäta kommunerna, trots att dessa påstås vara en vinstlott för Sverige. Ju fler invandrare desto större är dessa kommuners socialbidrag. Mycket litet görs i det offentliga Sverige för att belysa konsekvenserna och stoppa förfallet. Istället gör makteliten allt de kan för att genom ofullständig statistik och på andra sätt mörka. Det gäller också att så snabbt det går föra in de ökade kostnaderna på mixade konton.

Likadant är det inom de moderata paradgrenarna lag och ordning, försvaret, polisväsendet och ”alla ska jobba”-grenen. Allt är söndertrasat och siffrorna skenar för grupper som troligtvis aldrig kommer att få jobb. Det medför att de skattehöjningar vi nu ser bara är en blek försmak. Vänster- och högerfrågor, allt verkar få stryka på foten. För vad? Ser man vad media intresserar sig för och drevar kring, så verkar skälet vara den nya värdegrunden, ”allas lika värde”, det mantra som är tänkt att erövra världen. Det går inte att blunda för att detta har ett samband med att vi har fått en feministisk regering. Feminismens enda intresse är ju, av historiska skäl, ”orättvisor”. Att motverka dessa orättvisor genom krav och indoktrinering i rätt tänkande verkar vara feministernas enda intresse.

Läs mer

David Abbott: Rasisten Rose

dover

Jag äger två böcker, skrivna av pseudonymen David Abbot och utgivna i England på Sparrow Books, som jag uppfattar som David Abbotts eget förlag. De har skickats till mig anonymt. Jag tror bakgrunden är följande: En engelsk journalist som skrev för Russia Today hyrde under några månader vårt hus på Koh Lanta i Thailand. Hans far, också journalist men pensionerad, hälsade på. Min son visade den äldre mannen första delen av Gunnar Sandelins och min bok Invandring och mörkläggning. Jag tror att den mannen var David Abbot. Han kunde inte svenska men måste ha förstått att jag var en författare som kunde uppskatta hans prosa.

Den första boken han skickade mig heter Dark Albion och gavs ut 2013. Albion är det tidigast kända namnet på England och Skottland. Albus betyder vit på latin och förmodligen syftar beteckningen Albion på Dovers vita klippor. Dark Albion blir därmed en anomali, något orimligt. Undertiteln säger att det handlar om en värld som gått förlorad: A requiem for the English. David Abbot beskriver i ett fyrtiotal reportage och krönikor hur England påverkats av vår tids invandring.

Den andra boken kom förra året och bär titeln Offensive Diatribes. Diatrib är grekiska och betecknar en hätskt hållen stridsskrift. Det kan också betyda en lärd utläggning. Offensive Diatribes har islam i England som tema. Båda dessa böcker, som finns att köpa på Amazon, är kunniga, språkligt sparsmakade, välskrivna och fördjupande. Jag har läst dem mycket noga, men minns inte att jag citerat ur någon av dem i mina blogginlägg. Det tänker jag nu gottgöra genom att översätta en text från den första boken, Dark Albion. Det är naturligtvis en mycket bra text, annars skulle jag inte ha bemödat mig, men jag har inte valt den därför att den sticker ut – den är en av många läsvärda texter. Titeln på engelska är elegant: Raising Racist Rose. Mindre elegant kan det översättas till ”Så formades Rose till rasist”. Med den rubriceringen spinner David Abbot på temat ”sociala konstruktioner”. Men raising kan också översättas med ”uppfostra” och då blir översättningen ”Så uppfostrades rasisten Rose”. Ser man till det som David Abbott berättar så finns det täckning för detta dubbla perspektiv. Han visar både hur Rose ”konstrueras” som rasist och hur hon i den rollen får stå till svars och uppfostras. Jag har valt en enklare och mer lakonisk svensk titel: Rasisten Rose.

Av flera anledningar är jag inte med på Facebook och brukar aldrig ägnat något större intresse åt hur mina texter sprids. Den här gången vill jag göra ett undantag. Sprid den här texten! Den är i högsta grad relevant också för Sverige och förtjänar att få en stor läsekrets.
Läs mer

Gruppmoralen

yousee

av Petter Tungmark (pseudonym, men han finns på riktigt)

Det är förstås gruppmoralen som gör att media är så selektiv i sin rapportering, inte främst partitillhörighet, dolda agendor eller ondska.  De ljuger ju oftast inte direkt, men de väljer ut nyheter och artiklar så ensidigt, att resultatet blir en lögn. Det är gruppens ledargarnityr som anför vad som är gruppmoral och media ser sig som en del av denna, Sveriges ledning så att säga. Jag har ofta förvånats över hur snabbt media anammar ett nytt PK-ord, en PK-förklaring eller journalisternas kvickhet med att hänga på drev, hur långsökta de än är.

Vid närmare eftertanke är antirasismens kärna att man inte ska vara solidarisk med sin egen grupp. Hur sannolikt är det att de nyanlända inte vill hålla ihop sin respektive grupp och vara solidariska inom denna? Uppskattningsvis 0 %. De kommer aldrig att anamma PK-moralen, det vill säga tillhöra ”svenskgruppen”, utom de förstås, som direkt mutas av och betjänar denna. Därför kan rasism och förtryck bara utföras av dem som inte är definierade som offergrupper.

Problemet idag är att denna gruppmoral är ”feministisk” det vill säga den värnar inte gruppen utan identiteter. Dagens elitfeminister begränsar sig inte till att kämpa för lika rättigheter utan vill ha ett samhälle med femtioprocentig delning av allt. Det räcker emellertid inte att ha makthavarna med sig, att göra de rätta livsvalen och att odla könsbundna intressen för att nå det målet. Detta är bakgrunden till att HBTQ måste lyftas fram samt påståendet att kön inte finns, utan att allt är sociala konstruktioner. Det manliga kvinnohatet och de patriarkala strukturerna är förklaringen till att kvinnorna inte når målet.
Läs mer

Värdegrundsarbete i filmfestival för skolungdomar

När Gunnar och jag började blogga fick vi rådet att inte skriva för långt. Högst en sida kanske, mer orkar läsarna inte med. Det har vi inte lytt. Nästa text från mig kommer att bli extra lång, utan att därför vara särskilt lättläst. Dagens anonyma gästskrivare är i gengäld lite mer kortfattad.

***

Skolbio 2016 har i år en filmfestival för Stockholms skolungdomar, årskurs nio till gymnasiet. På hemsidan förklarar man:

Skolbion är ett unikt tillfälle för ungdomar att se kvalitetsfilm från hela världen på en riktig biograf. Varje år gör festivalen ett urval av filmer som kompletterar skol-och gymnasieundervisningen. Filmerna som visas är vitt skilda berättelser från hela världen. De behandlar alla viktiga dagsaktuella ämnen, så som mänskliga rättigheter, politik, kärlek och maktstrukturer.

Grupper av elever har under november månad kunnat se film för 35 kronor per person och då ingår ett gratis årskort (värde 260 kr) för att se mer kvalitetsfilm på Skolbio. Festivalens huvudsponsorer är kulturförvaltningen i Stockholms stad, Stockholms landsting och Filminstitutet. Skolbio har haft politiskt stöd sedan många år. 2007 skrev Roger Mogert (s) en motion i Stockholms kommunfullmäktige om att stödja verksamheten:

Stockholms stad bedriver sedan 10 år tillbaka skolbioverksamhet vilken riktar sig till både grundskola och gymnasieskola. Skolbio och mediepedagogik kan användas som såväl ett ämnesöverskridande verktyg för att nå målen i skolan som för att stimulera till ett kritiskt förhållningssätt till bild- och formspråk och som en möjlighet till kreativ utveckling.

Läs mer

I dag berättar Johannes Divinius om Pepe the Frog och värdegrundsgudarna

pepe

En av de mer märkliga och mystiska aspekterna av den mänskliga tillvaron är dess religiösa dimension. För många, i synnerhet i vårt sekulariserade land, framstår detta tema kanske som ett vidskepligt och löjeväckande sidospår. Men det hindrar inte att många sedvänjor, institutioner och regler som håller ihop samhället likväl är sammanvävda med någon form av tro. Tron på att en sedvänja förpliktigar är det som gör att människor efterlever den.
I ett gott samhälle tror en människa att hon gör rätt för att hon vet att hon gör rätt. Det rätta är helt enkelt det naturligt rätta och goda, det som befrämjar mänsklig hälsa och liv. Den som följer Tegnérs uppmaning och fattar all sanning är också den som vågar eller snarare gör allt rätt. Religionen begränsar sig till en stilla dyrkan av det rätta och det goda. En ordlös kärlek skulle man kunna säga.

I ett samhälle som vårt, som påverkas av mäktiga världsomspännande marknadskrafter och fjärran byråkratier, antar religionen en ny form. Det goda kan när som helst försvinna: arbete, bostad, en sjukvårdsplats. Det goda ligger därför bortom vår kontroll, det beror på främmande marknadskrafter som man måste underkasta sig och dyrka. Offer inför marknadsgudarna sker genom självspäkande träningspass, konsultföreläsningar, karriärplaneringar, omfattande övertidsarbete och extraarbete, smarta pensionssparprogram, skatteupplägg och aktieplaceringar.
Politikernas och ämbetsmännens dyrkan och offer inför marknadsgudarna är i det sammanhanget lite extra märkvärdiga, eftersom de räknas som marknadskultens överstepräster. Man offrar och dyrkar genom sparprogram och effektiviseringar, kännbara uppsägningar och sänkta eller höjda skatter.

Men ibland antar religionen en mer ideologiskt medveten och organiserad form. Dyrkan här gäller inte marknadsgudarna utan vissa värden som exempelvis gränslöshet, mångkultur, antirasism, osv. Värdegrundsgudarna dyrkas med vördad för de är särskilt fina; marknadsgudarna däremot dyrkas med fruktan. Förhållandet mellan värdegrundsgudarna och marknadsgudarna är i det avseendet en spegelbild av förhållandet mellan de himmelska gudarna och de underjordiska gudarna i den grekiska gudavärlden. Det är kanske heller ingen tillfällighet att grekerna placerade rikedomens gud (Pluto) längst ner i underjorden.
Läs mer

Om språket som medel i den psykologiska krigföringen

gender

Johannes Divinius återkommer med nedanstående text

Det råder ingen tvekan om att vi befinner oss i ett krig. Ett krig som vi, förenklat, kan beskriva som ett krig mellan nationalister och globalister, mellan folk och globala eliter inom ekonomi, politik och media. Liksom alla krig innefattar det användande av militärt och polisiärt våld. Länder som Libyen och Syrien skall tvingas ned på knä genom massbombningar och vapenunderstöd till terrorister och så kallade rebeller. Folkgrupper och minoriteter får på ett hårdhänt vis lära sig att den rätt till självbestämmande och autonomi som gäller för kosovoalbanerna, inte gäller för ryssarna i Donbass. Vad som i ett fall är oförytterliga mänskliga rättigheter är i ett annat fall ett brott mot folkrätten, osv.

I vår del av världen går det, än så länge, något lugnare till. Kriget är i huvudsak psykologiskt och därför också propagandistiskt. Detta krig förs av agendasättande spinndoktorer och opinionsbildare i globalistiska media, myndigheter, företag och tankesmedjor. I mycket stor utsträckning handlar det psykologiska kriget om att karaktärsmörda alla som offentligt vågar stå upp för traditionalistiska och nationalistiska idéer.
Läs mer