För åtta år sedan


Nu när åsiktskorridoren murar börjar spricka kan det vara bra med en påminnelse om hur länge kritikerna varit tystade. Lars Berglund heter en docent i konstvetenskap som tidigt ifrågasatte invandringens påstådda lönsamhet. De ekonomiska beräkningarna i citaten nedan må vara överspelade men det är intressant hur överens samtliga nationalekonomer och andra relevanta forskare också då var om att invandringen inte är lönsam, utan en kostnad.

Det var inte den bild som medierna vill föra fram. Jag undrar fortfarande varför de var så angelägna om mörklägga kostnaderna. Säkerligen skulle de gärna fortsätta med det, om de bara klarade av trovärdigheten. Varför, vem har glädje av det? För journalister borde det väl vara frestande att sätta tummen i ögat på politiker, som av ideologiska skäl vilseleder medborgarna. Det är ju ett perfekt sätt att inför läsekretsen legitimera den tredje statsmakten. Men det är först efter massinvandringen hösten 2015, som det blev rent fånigt att hävda att invandringen är lönsam. Någon omvändelse har väl egentligen aldrig skett, trots att galgen står på plats.

Också politikerna vägrar att tala om kostnader. ”Vi får väl inte se till kostnaderna när det gäller medmänsklighet”, säger de stolligaste bland dem. Men aldrig de skulle använda den frasen med referens till den växande skaran av svenska fattigpensionärer. Där finns inte medmänskligheten med på den politiska agendan.
Läs mer

Att förstå sin samtid II – Gruppmoralen gör oss solidariska med fientlig politik


Pseudonymen PH återkommer med en lång och kompakt text. För mig bestäms teoretiskt tematiska texter – det här är en sådan – av sitt förklaringsvärde. Jag kan utan omsvep erkänna att jag önskar det hade varit jag som skrivit den. Det är en av de absolut bästa som publicerats på bloggen, inbegripet det som Gunnar och jag skrivit. Många dimmor skingras.
K-O Arnstberg

***

Gruppmoralen
När jag läser alternativmedia så återkommer ständigt frågan varför vi har ett etablissemang som utan minsta tvekan, och utan att utreda, så i grunden förändrar Sverige. Vi ser nu resultatet, ett kaos nästan överallt. Invandringen har varken varit problem- eller kostnadsfri och det finns ingenting som tyder på att det kommer att bli bättre i framtiden, tvärtom.
Varför är MSM-journalister så eniga om invandringens välsignelse och varför försvarar de en utveckling som främst slår mot de svagare i samhället? Varför låser politiker in sig med en politik som kommer att ge dem stora bekymmer i framtiden, så stora att vissa partier helt kommer att försvinna? Det enkla svaret är att de kan inget annat. De är låsta av tidens gruppmoral.

I en debatt i Swebbtv nyligen ställdes också frågan varför. Fritt tolkat menar Jan Tullberg att ingen törs vara den första att ha en avvikande åsikt och Nima Dervish menar att svenskar, trots att de ser sig som individualister, är väldigt kollektivt orienterade. Gunnar Sandelin menar att de personligen inte vill diskutera saken och Andreas Henriksson att vi är väldigt konsensusstyrda.

Min egen förklaring är att vi är lojala mot gruppen (svenskarna), ledningen (etablissemanget) och gruppmoralen (värdegrunden). Detta är en naturlig och riktig instinkt för oss människor. Vi måste hålla ihop och vi måste ha en ledare. Problemet ligger i att vår ledning inte är lojal mot oss utan mest mot sig själva och mot den grupp de egentligen representerar, etablissemanget, de som sitter på pengar och har inflytande i världen. Sverige styrs idag med en gruppmoral som innebär ”allas lika värde”, det vill säga vi svenskar har inte längre en särställning, i princip framför vem som helst i världen. Paradoxalt nog så innebär detta den ultimata egoismen. Allas lika värde innebär att mina intressen inte längre skyddas av min egen grupp och jag måste alltså klara mig själv i en allas kamp mot alla. För dem som inte lyckas bra av svenskarna, ja sorry. Alltså: Vi är betingade, evolutionärt skapade, att vara lojala mot en ledning som inte bryr sig om svenskarna som grupp. Saken förklaras närmare nedan. Beträffande journalister och politiker är de en del av den makt- och klätterpyramid, vars klättervillkor bestäms av den gruppmoral-värdegrund som vår ledning satt. Denna ledning består inte bara av regeringen utan också av chefredaktörer, partiledare och intressegruppers toppar, speciellt offergrupperna.

Läs mer

Massinvandring för att skapa den nya människan


I dag är den norske journalisten Arnt Folgerø gästbloggare.

***

I sin bok om krisen i samband med massinvandringen från Afrika och Mellanöstern pekar den förre tjeckiske presidenten Václav Klaus på att man i ett sårbart Europa helt bortser från de risker och faror som invandringen leder till för europeiska staterna. När det gäller invandringen är det praktiskt taget förbjudet att fråga om kostnader, liksom att informera om de kulturella, sociala och ekonomiska riskerna för de västeuropeiska staterna, säger Klaus och hans medförfattare Jiri Weigl i boken” Folkvandring”, som nyligen översatts till svenska. Den svenska översättaren har valt att vara anonym, av rädsla för repressalier från arbetsgivaren eller facket. Att en översättare väljer att agera anonymt i ett sådant sammanhang, understryker frånvaron av fri debatt om den invandringskris som Västeuropas politiker har framtvingat. Det svenska exemplet visar tydligt att de västerländska eliterna varken välkomnar eller tål kritik av den förda politiken. Den ska förverkligas, oavsett om Europas medborgare vill det eller inte. De som tar risken att föra fram kritik ”utsätts för brutal offentlig stress och hotas med att förlora sina jobb – och de förlorar sin status som aktade medborgare eller som sanna européer”, som det står i boken.
Läs mer

Skuggstaten


I dag återkommer återkommer gästbloggaren Johannes Divinius

***

Bara drygt tio veckor innan luften gick ur ballongen. Tio lyckliga veckor av nationalism, antiglobalism, anti-interventionism. Jag skall gärna erkänna att dessa veckor varit bland de bästa i mitt liv. Fulla av action och Trumps frivilliga eller ofrivilliga trollningar. Trots många tillkortakommanden när det gäller att omsätta sitt program i praktisk handling (inreseförbudet, sjukförsäkringsreformen), lyckades Trump med enkla medel att ställa vänsterliberala massmedia till svars för sin agendajournalistik. Det var som om tv-bolagens egen reality-stjärna förvandlats till ett monster redo att vända sig mot sin skapare.

Republikanernas neokonservativa falang, understödd av CIA, verkade under dessa veckor isolerad, förvirrad, närmast panisk i sitt försök att skylla alla misslyckanden på Ryssland. Demokraternas försök att ogiltigförklara valresultatet och misstänkliggöra Trump fick aldrig något riktigt fäste. När den svenska politiska och mediala eliten lockades att försöka rätta till Trumps negativa bild av Sverige, blev resultatet bara att hela världen kunde se att Trump i stort sett haft rätt i sin kritik.

Det verkade som om Trump med små medel skulle kunna rulla tillbaka hela det jättelika propagandamaskineriet. Men så kom fredagen den sjunde april och robotangreppet mot Syrien. Nu var det viktigaste målet inte att bekämpa IS, utan att få bort Bashar al-Assad, på grund av än så länge obekräftade anklagelser om saringasbombningar i Khan Sheikhun. Plötsligt var Trump uppskattad av sina tidigare motståndare i republikanerna och kongressen. Föraningarna om en omsvängning fanns där redan, främst genom Trumps omvärdering av den tidigare, radikala kritiken av försvarsorganisationen NATO.
Läs mer

Befolkningsprognoser för Sverige, Norge, Danmark och Finland, 2015-65


Kyösti Tarvainen, pensionerad docent i systemanalys vid Aaltouniversitetet i Helsingfors, mailade mig en prognos över demografiska förändringar för de fyra nordiska länderna fram till år 2065. Han hade sänt den till ett antal demografiska tidskrifter, men ingen var intresserad av att publicera hans arbete, vilket han tolkade som ett utslag av politisk korrekthet. Texten är 13 sidor lång. Nedan följer ett sammandrag, som jag tror är av intresse för bloggens läsare. Den kan med fördel läsas tillsammans med Gunnars text från den 12:e april Varför diskuterar vi inte den stora demografiska förändringen?.
Karl-Olov Arnstberg

Läs mer

Att förstå sin samtid


I dag blir det en text av en av mina trognaste läsare, och kommentatorer. Eftersom han är ung, så måste han skriva anonymt. Det är nödvändigt för de flesta fria samhällskritiker, i dagens Sverige.

Karl-Olov Arnstberg

***

Vi ser idag ett förfall inom alla samhällets funktioner och institutioner. Skola, vård och omsorg har tills nu varit vänsterns paradgrenar. De befinner sig i fullständig kris både organisatoriskt och för dem som behöver deras tjänster. Miljard efter miljard går i stöd till de invandrartäta kommunerna, trots att dessa påstås vara en vinstlott för Sverige. Ju fler invandrare desto större är dessa kommuners socialbidrag. Mycket litet görs i det offentliga Sverige för att belysa konsekvenserna och stoppa förfallet. Istället gör makteliten allt de kan för att genom ofullständig statistik och på andra sätt mörka. Det gäller också att så snabbt det går föra in de ökade kostnaderna på mixade konton.

Likadant är det inom de moderata paradgrenarna lag och ordning, försvaret, polisväsendet och ”alla ska jobba”-grenen. Allt är söndertrasat och siffrorna skenar för grupper som troligtvis aldrig kommer att få jobb. Det medför att de skattehöjningar vi nu ser bara är en blek försmak. Vänster- och högerfrågor, allt verkar få stryka på foten. För vad? Ser man vad media intresserar sig för och drevar kring, så verkar skälet vara den nya värdegrunden, ”allas lika värde”, det mantra som är tänkt att erövra världen. Det går inte att blunda för att detta har ett samband med att vi har fått en feministisk regering. Feminismens enda intresse är ju, av historiska skäl, ”orättvisor”. Att motverka dessa orättvisor genom krav och indoktrinering i rätt tänkande verkar vara feministernas enda intresse.

Läs mer

David Abbott: Rasisten Rose

dover

Jag äger två böcker, skrivna av pseudonymen David Abbot och utgivna i England på Sparrow Books, som jag uppfattar som David Abbotts eget förlag. De har skickats till mig anonymt. Jag tror bakgrunden är följande: En engelsk journalist som skrev för Russia Today hyrde under några månader vårt hus på Koh Lanta i Thailand. Hans far, också journalist men pensionerad, hälsade på. Min son visade den äldre mannen första delen av Gunnar Sandelins och min bok Invandring och mörkläggning. Jag tror att den mannen var David Abbot. Han kunde inte svenska men måste ha förstått att jag var en författare som kunde uppskatta hans prosa.

Den första boken han skickade mig heter Dark Albion och gavs ut 2013. Albion är det tidigast kända namnet på England och Skottland. Albus betyder vit på latin och förmodligen syftar beteckningen Albion på Dovers vita klippor. Dark Albion blir därmed en anomali, något orimligt. Undertiteln säger att det handlar om en värld som gått förlorad: A requiem for the English. David Abbot beskriver i ett fyrtiotal reportage och krönikor hur England påverkats av vår tids invandring.

Den andra boken kom förra året och bär titeln Offensive Diatribes. Diatrib är grekiska och betecknar en hätskt hållen stridsskrift. Det kan också betyda en lärd utläggning. Offensive Diatribes har islam i England som tema. Båda dessa böcker, som finns att köpa på Amazon, är kunniga, språkligt sparsmakade, välskrivna och fördjupande. Jag har läst dem mycket noga, men minns inte att jag citerat ur någon av dem i mina blogginlägg. Det tänker jag nu gottgöra genom att översätta en text från den första boken, Dark Albion. Det är naturligtvis en mycket bra text, annars skulle jag inte ha bemödat mig, men jag har inte valt den därför att den sticker ut – den är en av många läsvärda texter. Titeln på engelska är elegant: Raising Racist Rose. Mindre elegant kan det översättas till ”Så formades Rose till rasist”. Med den rubriceringen spinner David Abbot på temat ”sociala konstruktioner”. Men raising kan också översättas med ”uppfostra” och då blir översättningen ”Så uppfostrades rasisten Rose”. Ser man till det som David Abbott berättar så finns det täckning för detta dubbla perspektiv. Han visar både hur Rose ”konstrueras” som rasist och hur hon i den rollen får stå till svars och uppfostras. Jag har valt en enklare och mer lakonisk svensk titel: Rasisten Rose.

Av flera anledningar är jag inte med på Facebook och brukar aldrig ägnat något större intresse åt hur mina texter sprids. Den här gången vill jag göra ett undantag. Sprid den här texten! Den är i högsta grad relevant också för Sverige och förtjänar att få en stor läsekrets.
Läs mer